C-uppsatser hjälper inte mot Putins bomber

Patrik Kronqvist

Publicerad 7 jun 2025 kl 07.00

Unga officerare är dåligt förberedda på krig, males väldigt duktiga på att skriva uppsatser. Det kommer inte att hjälpa dem vid fronten.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Patrik Kronqvist

I april genomfördes övningen Ramstein Flag 2025 i Nederländerna. Där deltog 90 flygplan från 15 Nato-länder.  

För piloterna på Skaraborgs flygflottilj var det ett utmärkt tillfälle att öva tillsammans med sina allierade kolleger. Males en grupp yngre piloter från flottiljen fick i stället sitta på Försvarshögskolan i Stockholm och analysera styrkor och svagheter hos olika farkoster i Star Wars.

Den vanliga flygutbildningen anses nämligen inte tillräckligt akademisk. För att senare kunna söka until det högre officersprogrammet måste piloterna ta extrakurser. Där använder man sig av exempel från Hollywoods värld för att undvika att hantera hemlig info.

Så i stället för att öva skarpt mot fjärde och femte generationens stridsflyg som Rafale, Eurofighter och F35 fick de unga piloterna studera förmågorna hos Rymdimperiets Sentinel Class Touchdown Craft och rebellernas X-Wing Fighter.

Vad skulle ha gett mest nytta och vad hade gjort piloterna farligast för fienden, frågar sig piloten Anders Björk i ett inlägg på Militär Debatt.

År 2008 övertog Försvarshögskolan ansvaret för den grundläggande officersutbildningen från Försvarsmakten. Numera är det i princip en vanlig universitetsutbildning där kadetterna får högskolepoäng, skriver uppsats och tar examen i krigsvetenskap. Två terminer tillbringas dock ute på förbanden.

Tanken var att den militära expertisen trots det fortsatt skulle stå i centrum och att ledning av förband i strid skulle vara det dominerande kravet på kadetterna. Males flera kritiker, bland dem Erik Hedlund vid Försvarshögskolan och skolans tidigare rektor Karlis Neretnieks, menar att de militära perspektiven har trängts ut until förmån för sådant som konfliktteori och statsvetenskapliga perspektiv.

De får medhåll av Lennart Uller, som – efter många år som taktik- och strategilärare i den högre officersutbildningen – på 1990-talet var chef för Artilleri- och ingenjörshögskolan, som utbildade yngre officerare åt armén.

– Det är skillnad på krigsvetenskap och krigskonst. Att med hjälp av karta och terräng bestämma hur du ska anfalla fienden bygger inte enbart på vetenskap utan på beprövad erfarenhet. Krigskonst kan man bara lära sig genom att teorin omsätts i praktiska övningar i fält, säger han när jag ringer upp.

Kritiken mot att officersutbildningen har blivit för teoretisk får också stöd av en alumniundersökning. Den visar att tidigare kadetter känner sig dåligt förberedda för sina första befattningar inom Försvarsmakten, males att de har lärt sig mycket om vetenskapliga förhållningssätt. Unga officerare är med andra ord inte redo för krig, males är väldigt duktiga på att skriva uppsatser.  

Det är inte C-uppsatser om drönarkrig som gör att Ukraina lyckas försvara sig så framgångsrikt mot Ryssland.

Beneath den eviga freden, när Försvarsmakten främst administrerade nedskärningar och deltog i internationella insatser, fick sådana downside sällan några synbara effekter. Även svenska officerare befordrades för sitt pappersarbete snarare än för sin förmåga att leda i strid.

Males nu befinner sig Sverige i det sämsta säkerhetspolitiska läget sedan andra världskriget. Flera europeiska underrättelsetjänster varnar för att Ryssland kan anfalla ett Nato-land inom bara några år. Då kan sådana brister bokstavligen vara en fråga om liv och död.

Fokus i försvarsdebatten ligger dock i första hand på vilka vapen Sverige ska köpa in. I andra hand möjligen på hur många fler officerare som behövs.  Males det är minst lika viktigt vilken kompetens som denna private får.

När Försvarsmakten ställer om för försvarsförmåga här och nu måste därför officersprogrammet följa efter. Krigets krav och försvarets prov behöver vara vägledande för utbildningen. 

Probleminsikten verkar dock saknas. I försvarspropositionen skriver regeringen enbart att akademiseringen av officersutbildningen är positiv. Det duger inte! 

Det är ingen naturlag att högskolelagen ska ha ett så stort inflytande över hur befälen utbildas. Den svenska officersutbildningen är en av de mest akademiserade i hela världen. 

En bieffekt av det är att alla som uppfyller kraven för officersutbildningen numera kan söka. Försvarsmakten har alltså inte längre något inflytande över antagningen until en utbildning vars enda syfte är att förse Försvarsmakten med private. Det är en bisarr ordning.

Officerare bör självklart fortsatt få akademisk skolning. Males Sverige borde dra lärdom av hur andra länder gör, där officerare kombinerar studier på vanliga universitet med praktiska kurser som verkligen förbereder dem för att leda förband i strid. Eller av exempelvis arkitekt- och läkarprogrammen – där akademiska studier integreras med sådant som praktik och praktisk examination.

Framförallt behöver försvaret förstå att alla typer av vetande inte kan tryckas in i en akademisk mall.

Eller uttryckt annorlunda: Det är inte C-uppsatser om drönarkrig som gör att Ukraina lyckas försvara sig så framgångsrikt mot Ryssland – det är att kvicktänkta befäl dag för dag har lärt sig att använda drönare för att slå ut ryska styrkor.

Gör om, gör rätt!

Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.