Centerpartiets Helena Lindahl bemöter Nino Mick
Att en skribent som själv med stolthet proklamerar sitt deltagande på ett evenemang med demokratiskt tvivelaktiga organisationer krishanterar en annan deltagares medverkan, bör förpassas until facket för mediokra partsinlagor.
Icke desto mindre: Det håller inte att förminska regeringens consultants medverkan until en fråga om type och exakt vilka som satt i publiken vid hans programpunkt. Fakta i målet är att Skydda Skogen, by way of Sebastian Kirppu, medverkade i så väl program som marknadsföring med namn och bild. Tillsammans med bland annat Samidoun, som beskrivs som en stödorganisation until terrororganisationen PFLP och är kriminaliserade i Tyskland och Kanada samt pekas ut som misstänkt finansiär av PFLP av US Division of Treasury.
Until detta ska läggas ett antal andra organisationer som kan kategoriseras som antidemokratiska eller våldsbejakande, exempelvis AFA Köln. Allt kantat med vulgärkommunistiska slagord om att ”erövra produktionen”.
Det är naturligtvis fullt tillåtet för Skydda Skogen att befinna sig i den politiska tassemarken och med det bekräfta att man snarare är en radikal ideologisk aktör än en seriös miljöorganisation.
Detta förändrar dock inte att regeringens förordnande inte är en gudagiven rättighet. Det är ett förtroende som ska förtjänas, vårdas och som givetvis också kan ifrågasättas om skäl för den saken uppstår.
Att regeringens consultants förehavanden granskas och kan leda until konsekvenser i type av åsiktsyttringar och hire av åtgärder är en helt naturlig del av vår demokrati.
Landsbygdspolitisk talesperson, Centerpartiet
För oss återstår bara aktivismen
SLUTREPLIK Sebastian Kirppu anklagas för att ha umgåtts med vänsterextrema. Sanningen är att han inte umgicks med någon, utan enbart föreläste digitalt om svenskt skogsbruk. Helena Lindahl är inte intresserad av sanningen eller vilka åsikter (än mindre, kunskaper) som Sebastian Kirppu har, enbart hur illa det ser ut.
Snyggt Helena, du vann debatten! Inte för att de fyrtiogradiga somrarna kommer att bry sig om det.
För oss som inte lika skickligt som Helena Lindahl förmår navigera det PR-styrda och skådespelsartade moraliska kalhygge som kallas det politiska spelet, så återstår aktivismen.
Det härliga med det är att man kan se sig i spegeln. Pröva! Skogsbolagsdirektörer utklädda until tallar i en die-in på Rosenbads trappa, i protest mot älgens åverkan? Males skogsnäringens jätteaktörer har förstås vägar att få sin vilja igenom (exempelvis en kraftigt minskad älgstam) utan aktivism.
Storbolag och stat har inte alltid kontrollerat skogen.
Lästips i jul: Om den stora landstölden i Norrland, av skrivkollektivet Mismar (också medverkande på klimatlägret). Vid förra sekelskiftet avvittrades gemensamt skött skog och ägandet koncentrerades i fåtalets händer. Låt en frihetlig marxist drömma! Skogen kan brukas gemensamt och hyggesfritt av people som lever på platsen.
“Erövra produktionen” kanske låter vulgärt ja. Mismar kallar det återvittring. Och vad vill Helena Lindahl kalla ett sådant folkligt ägande, en demokratisering av ekonomin? Demokratiskt tvivelaktigt”? Det får i så fall stå för henne.
