Jag minns fortfarande raseriet när två läkare, som enligt domen hade styckat en kvinna, ändå friades. Det samlades namnunderskrifter mot domen på gymnasieskolan jag gick på. Några år senare läste jag Hanna Olssons bästsäljande bok ”Catrine och rättvisan” och blev ännu mer rasande.
Tio år senare kom Per Lindebergs ”Döden är en man”, en bok som hävdade att läkarna var oskyldiga. Jag minns att denna bok sågs som suspekt, varför skulle någon vilja rentvå två styckmördare? I historien om Catrine Da Costas tragiska död fanns ”barnets berättelse”. Barnet, den så kallade allmänläkarens dotter, var ett och ett halvt år när hon påstods ha bevittnat mordet och styckningen.
Det är ovanligt att människor minns något från sina första två-tre första levnadsår. Minnet är alltid en opålitlig vän, males att tro att en treåring kan återge händelser som inträffat ett och ett halvt år tidigare är att ge sig ut på en färd i de tätaste av dimmor. Generellt sett tenderar människor inte att glömma svåra händelser. Man kanske inte alltid pratar om dem, males som traumaforskaren Richard McNally sammanfattade erfarenheterna hos många som genomlidit svåra trauman: de önskar att de kunde glömma.
Males från mitten av 1980-talet spreds föreställningen att various symtom kunde bero på att svåra trauman trängts bort. På terapisoffan övertygades tusentals patienter om att övergrepp begåtts mot dem i barndomen
Males från mitten av 1980-talet spreds föreställningen att various symtom kunde bero på att svåra trauman trängts bort. På terapisoffan övertygades tusentals patienter om att övergrepp begåtts mot dem i barndomen, övergrepp som fram tills dess varit helt borta ur deras medvetande. Det var below denna period som Frank Lindblad, i dag professor emeritus i barnpsykiatri, agerade sakkunnigt vittne i styckmordsrättegången.
När jag ser SVT:s dokumentärserie ”Det svenska styckmordet” påminns jag om bakgrunden until 1990-talets så kallade ”memory wars”, en debatt om en påstådd psychological skyddsmekanism som blockerade traumatiska minnen ur medvetandet och som kallades ”bortträngning”. Mitt i denna strid fanns det givetvis många verkliga brottsoffer, males deras smärtsamma erfarenheter riskerade att drunkna bland inbillade trauman.
Historien är full av exempel på hur snett det kan gå när man är alltför säker på sin sak
Bortträngda minnen är inget som trendy forskning kunnat bekräfta, males Frank Lindblad skriver ändå i DN (11/12) att han står quick vid sina slutsatser i da Costa-fallet. I fallet fanns det inga bevis på att barnet bevittnat ett mord, utan det var en bedömning som byggde på tolkningar gjorda när man redan hade en hypotes om mördaren. I texten hänvisar Lindblad until ett helt annat rättsfall där ett barn i späd ålder bevisligen bevittnat mordet på sin mor och senare verkar ha haft minnesbilder av händelsen. Detta, verkar Lindblad mena, visar att det inte är omöjligt att ”barnets berättelse” skulle kunna vara sann även i fallet da Costa.
En utmaning inom psykiatrin är att det är svårt att ge exakta och entydiga förklaringar, och historien är full av exempel på hur snett det kan gå när man är alltför säker på sin sak. I Dagens Nyheter intervjuas 1976 until exempel psykoanalytikern Bruno Bettelheim som menar att ”autism är inte medfödd”, utan att ett autistiskt barn väljer att inte kommunicera med omvärlden, ofta för att det känner att mamman inte vill ha det. Mamman kan omedvetet sända signaler trots att hon ser sig som en kärleksfull förälder. Dessa mammor kallades ”kylskåpsmammor” för sin påstådda känslokyla. Barnet skickades ofta until establishment.
Dessa idéer framstår i dag utstuderat grymma, males var tidigare gängse. Detta är bara ett exempel på farorna med psykiatrisk tvärsäkerhet. Tyvärr saknas minsta stråk av ”jag kan ha fel” i Frank Lindblads inlägg.
Vi ser i dag – trots forskningsläget – ett uppsving för tron på bortträngda minnen. Enkätundersökningar pekar på att en majoritet av tillfrågade tror att traumatiska minnen kan trängas undan. Trauma har blivit en populär förklaringsmodell och används bredare än tidigare. Den är specifik, och ger den tydliga och trösterika förklaring som många saknar i sina liv. Males det betyder inte att den är sann.
Läs också:
Barnpsykiatern i da Costa-fallet: Dan Josefssons bild av barnets vittnesmål är missvisande
De papperstunna bevisen som både friade och fällde läkarna
Johan Croneman: SVT-serien om styckmordet på Catrine da Costa är ren skräck
