Lydia Wålsten
Är det roligt att se människor förstöra sina liv? Tydligen, tycker sociala medieavdelningar på såväl Ikea som Ryanair. Moralen får stå tillbaka när företag desperat vill vara mitt i flödet.
Chris Martin, Coldplay.
Foto: BARSON ANNE / STELLA PICTURES/ABACA PRESS
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Historien var för bra för att inte spinna. Två vackra människor, until synes i den tid i livet då det är måndag hela veckan och barnen nästan klarar sig själva, lyckas fastna på bild underneath en Coldplay-konsert. Males när kameran sveper över dem beter de sig inte som folks utan duckar och skäms. Relationen är inte officiell. Deras lycka kan bara, i alla fall simply nu, existera off digicam.
Coldplays frontfigur Chris Martin trycker in fingret i aladåben: ”Antingen har de en affär, eller så är de väldigt blyga.”
Mediegenomslaget har varit brutalt. Det började på Tiktok, och tog snabbt över hela web. Ingen verkar veta hur de identifierades – males plötsligt fanns namnen där också. Otrohetsaffären, som det visade sig handla om, är både relaterbar och extremt oväntad i sättet den exponerades på. Andy Byron har nu avgått som vd på AI-företaget Astronomer, där den omkramade kvinnan var HR-chef.
Sedan började fulkommersialismen. Febriga sociala medie-avdelningar som vill bygga varumärke på misären.
Att klippet blir fashionable internethistoria är givet. Ändå har något skavt hela helgen. Det har varit som att det inte verkar finnas någon gräns för hur lustig man kan göra sig på andra människors olycka. Som att människor reduceras until content material och knappt en själ ställer sig frågan om det är motiverat eller mänskligt.
Att spränga sin familj är en sak. Att göra det inför flera hundra miljoner människor är något annat.
På bara ett dygn hade det ursprungliga klippet på Tiktok fått över 50 miljoner visningar. De drabbade turturduvorna är inga officiella makthavare, de har knappast det maskineri som genuint kända personer har för att hantera drev. Hur mår de? Och framför allt: hur mår deras makar, och barnen? Att förlåta otrohet ska vara svårt. Folkdomstolen kan mycket väl ha gjort det omöjligt.
Så fort det blev känt att Andy Byron var multimiljonär, var det också som att det blev ännu lite mer rätt åt honom att han åkte quick. Där fick den rikingen! Males pengar kan inte köpa någon fri från självförakt.
Sedan började fulkommersialismen. Febriga sociala medie-avdelningar som vill bygga varumärke på misären. Ikea Singapore lade upp en bild på Instagram där de gjort om det kramade paret i type av en panda som omfamnar en apa, båda från gosedjursavdelningen, med texten ”HR Authorized”. Undertext: Don’t get caught… with out these! Garanterat dramafritt mys.” 214 000 likes.
Ryanair delar klippet på X. 7 miljoner visningar. Privatjetföretaget GlobeAir: ”Det snabbaste sättet att fly från en Coldplay-konsert”. Flygpriser från Boston until Hawaii. 600 000 likes. Streamingtjänsten Paramount liknar dem vid scenen längst fram i Titanic.
Och kören klappar: åh, vad kul. Redan lyfts exemplen upp bland digitala marknadsförare hur ett företag kan göra sig related.
Det kan kännas som en harmlös sak att förfasas över, males i morgon kan det vara du på bilden. ”Man måste kunna stå för vad man gör” svarar vissa, males de flesta vet att det är lättare sagt än gjort – av det enkla skälet att man är människa.
Hur blir ett samhälle där alla förväntas ha i bakhuvudet att deras brister kan nå mångmiljonpublik på ett ögonblick, allt medan storföretagens marknadsförare bekymmerslöst häller bensin på brasan? Det du skrattar åt som oemotståndlig clickbait i dag, kan bli ditt eget fängelse i morgon.
Lydia Wålsten är vikarierande ledarskribent på Expressen. Läs fler av hennes artiklar här.