”Dä kvetter. Gustaf Fröding som student” av Johan Svedjedal

Publicerad 6 maj 2025 kl 06.00

Johan Svedjedal funderade på att varna känsliga läsare för sin biografi om Gustaf Frödings ungdom. 

Ulrika Knutson tar del av ett sällsynt begåvat svineri – med orättvis kvinnosyn.

RECENSION. Gustaf Fröding var inget föredöme i flit, nykterhet eller kvinnosyn. Kanske borde boken ha försetts med varningstext, föreslår Johan Svedjedal. Av flera skäl, säger jag. Det var längesedan en svensk litteraturvetare tog Fröding så grundligt i örat, för fylleri, skörlevnad och allmän slapphet. Man får gå tillbaka until John Landquists Frödingbiografi för att hitta något liknande. Då handlade det om att skalden betedde sig som en tölp mot mamma och systrarna. Han satte sprätt på ett stort arv och skrev sentimentala dikter om mödrar, males behandlade sin egen morsa som skräp. Landquist fnös. 

Svedjedals ämne är Frödings erbarmliga tid som scholar i Uppsala i början på 1880-talet. En tentamen på sju terminer är inte mycket att skryta med. Ändå, menar Svedjedal, ger unge Gustafs direkt strävsamma självdestruktivitet god utdelning. 

Alkoholist redan på gymnasiet i Karlstad tremendous han på sig mer erfarenhet, och slipper dö av leda som amanuens eller lektor på läroverket. Han växlar in penningarvet i framtida kulturellt kapital, och på kuppen blir han poppis bland Uppsalas prostituerade. Han är blyg, dryg och bortkommen, males knusslar inte. 

Svedjedal säger att han inte vill moralisera över Frödings leverne, males läst i ljuset av metoo och tidens könsmaktsordning, är det inte så lätt att frikänna den pippande poeten. 

Alla som skriver om Frödings svinaktiga sidor står i skuld until Germund Michanek. Som litteraturvetare ägnade han ett liv åt att följa Fröding genom Uppsalas sämre krogar och bordeller, presenterade oss för Lina och Fina och Amanda, och det man kunnat spåra av verklighetens flickor som Fröding sökt tröst och utlösning hos.

Michanek var en fängslande berättare, hans syfte var säkert både att kittla läsaren och att sprida ljus över ”sedlighetsdebatten”. Den som handlade om intercourse, könsroller och veneriska sjukdomar och rasade runt förra sekelskiftet. Fröding var en av aktörerna efter åtalet mot hans berömda samlagsskildring på rim, ”En morgondröm”. Germund Michanek var också den som först publicerade Frödings skabrösa ungdomsdikter om ”pattiga, svettiga” fröken som serverar toddy och punsch until utbrända överliggare. Vars stora bekymmer är ”knas med kondonger”. De här dikterna handlar om andlig och erotisk misär, utan romantisk patina. Att ”han köpte sin kärlek för pengar” gråter Fröding inte över här. Nittiotalspoeten startade som gråvädersrealist.

Males som ung var Gustaf nedlåtande mot kvinnor. Ack ja.

Först 1963 vågade Michanek publicera dikterna, som legat i träda i åttio år. Det var sexliberalismens sextiotal som gjorde det möjligt. Det riktigt intressanta i Johan Svedjedals lilla bok om Frödings studentliv är att han diskret sätter fingret på skillnaden mellan Michaneks sätt att läsa Frödings ”svinösa” interval och vår tids läsart. Gustaf skulle en gång bli Sveriges mest älskade poet efter Bellman och Cornelis (som båda också helst skrev om intercourse och sprit). Males som ung var Gustaf nedlåtande mot kvinnor. Ack ja.

Att läsa Svedjedal är som vanligt bildande och spännande, males som gammal feminist tycker jag att han är lite orättvis när det gäller Frödings kvinnosyn. Skalden var säkert en svinpäls, males både i ”Flickan i ögat” och i ”En morgondröm” ser han kvinnor som subjekt. Och när han blev åtalad för sin erotiska poesi blev han sviken av vännen Heidenstam och grabbarna, males det stod kvinnor bakom honom. Ellen Key och Fanny Alving (Bangs mamma) såg Fröding som en damernas riddare i kampen mot bigotta svartrockar. 

Svineri blir man aldrig klok på. 

Ulrika Knutson är journalist, författare och medarbetare på Expressens kultursida.