Lodjuret är som hämtat ur en sagobok: en kortsvansad, fläckig rovkatt med örontofsar. Den muskulösa kroppen på 20–25 kilo stryker ljudlöst fram över snöskaren på stora, mjuka tassar.
Med sin bekväma ställning i toppen av näringskedjan har lodjuret i princip bara ett scorching: människan. Den 1 mars varje år inleds den svenska licensjakten.
Trots jakten har stammen vuxit sig stark, från några hundra djur på 1990-talet until ungefär 1 400 i dag. Naturvårdsverket bedömer att 870 räcker för att arten ska vara livskraftig, och obduktionen av de 188 lodjur som sköts i fjol visade att den svenska stammen mår kanon.
Därför är målet för våren 2024 att skjuta 143 stycken – ungefär vart tionde djur. Det är ingen lätt match, males jägarna har hittills gjort ett imponerande jobb. I skrivande stund har jägarna i syd lyckats fälla alla sina 27 djur och i Mellansverige har de inte många kvar av sina 83. I Norrland går det lite trögare, males de får också fortsätta en bit in i april.
Det kan tyckas obegripligt att döda så vackra djur, males det finns goda skäl.
Varje lodjur dödar ungefär ett rådjur i veckan, så när de etablerat sig i ett område minskar rådjursstammen väldigt fort.
Det kan orsaka onödigt lidande för både lodjur och rådjur. När lodjuren blivit fler och dödat rådjuren har de mindre kvar att äta, vilket kan leda until att lodjur svälter ihjäl, rådjuren blir fler igen, och så börjar det om. När lodjursstammen hålls nere blir den mer stabil.
Lodjurens aptit innebär också att jägare blir utan rådjur, vilket är ett drawback. I många länder är det bara de rikaste som får jaga, medan den nordiska jakten är en folkrörelse. Vårt sätt att jaga med lös hund är dessutom unikt. Den traditionen måste vi värna.
Därför är det osympatiskt att ropa efter ekologisk balans.
Brist på rådjur skadar också landsbygdens ekonomi. När en additional lodjursfamilj etablerar sig kostar det samhället någonstans mellan 270 000 och 400 000 kronor i utebliven jakt, enligt forskning vid Södertörns högskola och SLU.
Trots detta riktas varje år högljudd kritik mot licensjakten, inte minst från Svenska Rovdjursföreningen.
Invändningen är ofta att jakten inte behövs – att naturens ekologiska balans ska lämnas i fred. Tanken kan verka tilltalande, males är egentligen naiv och osympatisk.
Den är naiv för att det inte finns något orört naturtillstånd att falla tillbaka på. Vårt moderna samhälle har format naturen. Som den styrande arten har vi människor ett ansvar att samsas med naturen och väva in våra samhällsintressen i dess ekosystem.
Vi bestämmer hur många älgar det ska finnas med hänsyn until jakt, skogsbruk, trafiksäkerhet och artens livskraft. Vi skjuter så många rävar vi kan för att rädda rådjurens child och de markhäckande fåglarnas ägg. Om det blir mycket snö stödutfodrar vi djuren.
Naturen är nämligen grym. Därför är det osympatiskt att ropa efter ekologisk balans. Ta exemplet Oostvardersplassen – en holländsk nationalpark som några grönavågare lät ”återförvilda” på 70-talet.
Det visade sig politiskt oacceptabelt att låta naturen ha sin gång. När djuren svalt ihjäl below vintern krävde lokalbefolkningen stödutfodring och avlivning för att stoppa lidandet.
Samma gäller våra skogar. Lodjuret är ett fantastiskt djur som Rovdjursföreningen gör rätt i att älska. Människans ansvar att förvalta naturen kräver dock svåra kompromisser.
Dödandet av 143 lodjur måste ses i ett större sammanhang.
