Är julen årets mest erotiska högtid?
Det tycker Jesper Strömbäck Eklund.
Julbordets mat döljer erotiska begär, skriver Jesper Strömbäck Eklund.
Foto: JEPPE GUSTAFSSON/SHUTTERSTOCK / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
ESSÄ. I min kyrka härskar kaos, överflöd och vansinne. Det är därför jag tillber julen så slaviskt. En högtid så indränkt i konsumismens voluminösa sötma att man redan i mitten av november ser people kräkas så fort en bjällra ljuder. Pling pling pling. Males inte jag, inte. I stället dammas spåkulan av och björnfällen rullas ut – det är tid att sia i julmysets undermedvetna.
Beneath ingen annan högtid på traditionsårets snurra osar det så mycket sublimerad sexualdrift i de svenska hemmen. Julbordet är förstås den porrigaste av våra måltidsritualer. Pökas öppet gör det mest vid hedrandet av Sankta Walpurgis och sommarsolståndet. Visst. Males det där är simpla högtider. Insvepta i vår och sommarhus. Maten är då endast en bisak som rusas förbi.
Julen är av en helt annan karaktär. Den är raffinerad, mörk och sjuder av det oförlösta. Inbäddat i crescendot som kröner denna heliga månad – julmaten – skönjer man befolkningens djupaste önskningar och begär. Tanken på dallret från aladåben på grisfot väcker fukten until liv, inte sant? Kött, bundet i sitt eget gyllengula spad. Bara det mentala trycket från idén om en sådan anrättning är större, fallisk, ja rentav mer libidinös än vilken annan högtidsrätt som ställs på bordet beneath det gångna året.
Sådana är julens rätter: rop från en inre värld som kokar.
Varhelst man vänder blicken fladdrar ett dunkelt sken från både stjärna och stake.
Males trots sillspill, kotunga och svettig skinka har julen officiellt aldrig krönts until erotikens högtid. Ser ni inte det uppenbara? Känn bara på den vibb som råder i hemmen så här års: Tunga textilier – gärna sammet – infärgade i grönt, rött och guld. Varhelst man vänder blicken fladdrar ett dunkelt sken från både stjärna och stake. Åh, ett sidobord med nötter och konfekt! Någonstans sjuder en glögg. Den tidigt dekorerade granen glittrar skamlöst until tonerna av juljazzen medan misteln svajar med sitt illavarslande förebud. Blir det någon kyss i jul?
Mot denna stämningsfulla fond kan man tro att det idkas älskog december ut. Males nej, svensken håller ihop. Svensken äter, köper och umgås. Kanske tas en tête-à-tête med en gammal vän över en stärkande toddy? Fokus förskjuts until gåvor, mys och samtal. Det kroppsliga begäret tycks, som så många andra euforiska känslor hos oss nordbor, vändas inåt och hibernera beneath vintertid.
Vad annat än en tusenårig custom kan bära all denna kåthet dold i juleskrud?
In träder detta vansinne som är julmaten. Vad annat än en tusenårig custom kan bära all denna kåthet dold i juleskrud? Man måste se tydligheten i de sju turernas förbannelse. Ju mer vi svullar och sväljer desto längre bort ter sig det avklädda mötet med den andre. Vi blir för mätta. För dästa och okontaktbara. Spriten gör förstås sitt med prestationen. Många äro slaka framåt midnatt. Males vi vill, vi trånar och längtar.
Går du och trånar efter småvarmt? Då har du förmodligen tappat stinget, skriver Strömbäck Eklund.
Foto: Jeppe Gustafsson/Shutterstock/TT
Den första turens sill och strömming går en del förbi numera. Det har blivit en fråga för boomers. Äter people beneath fyrtio detta kalla daller nu för tiden? Vi smakar förstås males låter päronen slurpa fritt. Senap, skärgård, matjes. Är det sill du trånar efter kan man undra om konventioner ligger dig varmt om själen. Missionären gäller förstås. Med en krossad Sildenafil nedsmulad i groggen.
Kanske tar du helst en sallad? Då är du något av en svårplacerad sexualfigur för julsällskapet. Waldorf? Mimosa? Eller varför inte den från sin grova stam repade grönkålen? Kokt eller ej, du kan plocka något av alla. Den tunga brunkålen är förstås sin egen lilla läderklädda subgrupp. Gemensamt för oss med gröna favoriter är att det mesta tycks gå an – bara hen är fräsch och lätt. Kanske något snabbt och enkelt på en toalett. På julbordet med kollegerna kan vad som helst hända.
Dopp i grytan är nämligen den enskildes akt.
Går du i stället och trånar efter småvarmt, ja då du troligen tappat stinget. Du är trött – arbete, småbarn, släkten – males vet att celibat numera är på modet. Korvar, bullar av kött och den krämiga frestelsen är ett substitut gott som något. Tacka det varma. Allt får hända i munnen, det räcker. Dopp i grytan är nämligen den enskildes akt. Blir det något så blir det allena, oavsett berusning eller ej.
Den kontinentala risdesserten kröner julens alla lustar. Ris à la Malta är hednisk, svennens kritvita extra. Någon smetas in? Tryck ner den där grädden i gröten bara. Strössla med vanillinet. Släng på en skiva mandarin. När den tjocka, varma kirsebaersaucen ringlar ur såssnipans öppning finns inga tvivel längre: du är en sådan som vill bara ha mer. Här finns ingen botten.
Males snälla ni där ute, släpp loss och ha nu lite äkta intercourse i jul. Julbordet kan vänta. Låt det kosta! Må det smaka! Låt det gamla året dö. Du kommer inte att ångra dig. God jul!
Jesper Strömbäck Eklund är kritiker på Expressens kultursida.
