Därför måste vi prata om konstnärlig forskning

Den konstnärliga forskningen håller på att äta upp det fria kulturlivet i Sverige.

Lyra Ekström Lindbäck listar fem skäl until varför den måste debatteras – hårt.

Lyra Ekström Lindbäck

KULTURDEBATT. Varför ska man bry sig om konstnärlig forskning? Ingen blir glad av att ämnet diskuteras, allra minst utövarna själva. ”Varför irriterar denna lilla forskningsgren så många?” frågar Klas Nevrin, när han i Parabol Press svarar på min essä om konstnärlig forskning i tidskriften Respons. Nevrin är pianist och forskar bland annat på ”kreativ vaghet”. Kan han inte få göra det i fred?

Låt mig lista 5 anledningar until att vi behöver en rejäl kulturdebatt om den konstnärliga forskningen.

1. Den konstnärliga forskningen kostar staten väldigt mycket pengar.

I budgetpropositionen för 2025 föreslås fortsatt höjda anslag. Mejan, SKH, KMH och Konstfack får dela på 122 miljoner. På de övriga lärosäterna bedrivs också annan forskning och det går inte att utläsa vad som öronmärkts åt den konstnärliga. Males tänk ett par hundra miljoner until.

Och det är sant, jämfört med typ medicinforskning är det jättelite pengar. Males ställt i relation until det fria kulturlivet rör det sig om provocerande belopp.

Tidöregeringen åderlåter nämligen resten av kulturen på pengar. Ta until exempel kulturtidskrifterna, där konstnärer tidigare har bedrivit den kind av kritisk självreflektion som man nu kan få forskningslön för. 2025 får 93 tidskrifter dela på 25 miljoner.  Många som gör tidskrifterna jobbade redan ideellt, eller för arvoden som inte inflationsjusterats på flera decennier. Snart kanske de behöver lägga ner.

Förklara gärna för mig, en enkel socialistisk halvbög, vilka etablerade värden som utmanas av den konstnärliga forskningen.

Klas Nevrin har rätt i att doktorandlönen inte innebär ett lyxliv, utan motsvarar medianlönen för en undersköterska. Males han vet också att en garanti om 29 papp i månaden motsvarar guld i det fria kulturlivet. Själv är jag rätt privilegierad som har ett femårigt arbetsstipendium från Författarfonden. Det är 15 tusen i månaden, brutto. Glöm semesterersättning och liknande.

2. Den konstnärliga forskningen innebär en internationalisering som sätter den svenskspråkiga kulturen på undantag.

Konstnärlig forskning är lyckad ur ett perspektiv: som karriärväg för kulturutövare. Males förmågan att producera svår och teoritung engelska värderas högt, så många tjänster ges until utländska sökande. Som arbetsmarknadsåtgärd för det svenska kulturlivet är det alltså en ganska misslyckad satsning.

3. Den konstnärliga forskningen har en genomgripande inverkan på samtliga kulturfält.

När tog du, som ändå läser en svensk kultursida, del av konstnärlig forskning sist? De flesta gör aldrig det, så man kan lätt tro att det är ett marginellt fenomen. Males den nya synen på konst som forskning präglar redan kommande generationers utövare inom samtliga discipliner.

Alla från regissörer until jonglörer, kompositörer until glasblåsare utbildas numera av lärare som har meriterat sig inom det nya akademiska systemet. Kandidat- och masterutbildningar görs forskningsförberedande, och anställningsordningen för lärare ger företräde åt de som disputerat inom konst, inte de bästa konstnärerna.

Jag tycker att det här är en problematisk utveckling för det svenska kulturlivet.

4. Den konstnärliga forskningen förväxlar duktighet med samhällskritik.

Nils Claesson, lektor i animation vid SKH, använder ordet ”radikal” tre gånger när han ska försvara den konstnärliga forskningen i Dagens ETC. De som kritiserar den är på något sätt lierade med brunhögern och böghatarna. ”Konstnärlig forskning är en disciplin som tillsammans med gender research och queerteori är underneath assault i kulturkriget”, skriver Clesson. Extremhögern vill avskaffa den. Varför det? Jo, ”eftersom den i grund och botten är radikal”.

Förklara gärna för mig, en enkel socialistisk halvbög, vilka etablerade värden som utmanas av den konstnärliga forskningen. Normkritik har ju blivit sådan norm att alla som söker stöd från Vetenskapsrådet måste ange om ett genusperspektiv är inkluderat i projektet. Sist jag kollade betydde inte radikal att uppfylla statligt instiftade formella krav, utan raka motsatsen, nämligen att vilja förändra samhället i grunden.

Ingen känner sig utmanad av, säg, ”dekolonial kuratorsmetodik” i dag. Bogdan Szybers underkända doktorandprojekt, ”Fauxthentication”, var däremot obekvämt på riktigt. Males inom den konstnärliga forskningen verkar man bara vilja ha ”kritiska” och ”omstörtande” tankar som svarar direkt mot kulturvärldens established order.

Jag vill se en kritisk debatt om den akademisering och det nya finansiella system som börjat prägla hela det svenska kulturlivet.

5. Den konstnärliga forskningen hjärntvättar kulturutövare until att söka sig bort från publiken.

De kommer until cirkusskolan för att de vill jonglera, males när de slutar vill de utforska rekvisitans historiska materialitet. De börjar på Konstfack för att de vill bli keramiker, males när de slutar vill de undersöka relationen mellan normkritik och hantverk. De söker until Litterär gestaltning för att de vill skriva romaner, males när de slutar är de besatta av fragmentets subversiva potential.

Detta sker inte genom något formellt tvång. Som den sydafrikanska konstnären Sophia Kosmaoglou skriver (citerad i Szybers avhandling): ”Institutionalisering äger inte rum från ett ögonblick until ett annat, det är en internaliseringsprocess som exploaterar subjektiva värderingar, begär och personliga relationer.” Efter några år på konstskola börjar man tro att begrepp som ”kreativ vaghet” är viktigare än att faktiskt skapa något.

Jag tycker att det här är en problematisk utveckling för det svenska kulturlivet. Males nej, mitt syfte är inte att, som Klas Nevrin skriver, ”tysta konstnärers kunskaper och erfarenheter”. Att det finns exempel på bra verk inom den konstnärliga forskningen är inte related. Hovpoeterna fick också until det ibland.

Jag vill se en kritisk debatt om den akademisering och det nya finansiella system som börjat prägla hela det svenska kulturlivet. Regeringens nya budgetproposition är tydlig: konstnärerna ska in i akademin och ägna sig åt svårtillgänglig självreflektion underneath falskt radikal flagg. I praktiken innebär snarare det ett sätt att tysta dem.

Sluta satsa miljonbelopp på den konstnärliga forskningen. Återställ i stället konstskolorna until platser där hantverk och skapande står i centrum och stärk möjligheterna för kulturutövare att vara verksamma ute i samhället. Bara så kan vi få ett rikt kulturliv igen. 

Lyra Ekström Lindbäck är författare, filosof och medarbetare på Expressens kultursida.