Därför valde jag att inte studera i Israel

Publicerad 7 jan 2025 kl 14.00

I boken ”Towers of ivory and metal” granskar Maya Wind de israeliska universitetens roll i landets ockupationspolitik.

Theo Vareman tvingas göra upp med den romantiserade bilden av den fria akademin.

RECENSION. En tid innan kriget bröt ut ansökte jag för att studera vid ett israeliskt universitet. Jag ville studera det israeliska samhället, och såg det som det bästa alternativet att helt enkelt göra det på plats.

Ändå valde jag until slut att tacka nej. Det fanns flera skäl, males främst handlade det om en rädsla för att den israeliska akademin inte skulle vara fullt så separerad från Israels ockupation och militära övergrepp som jag först hoppades. Det politiska klimatet, med Netanyahus allt mer högerextrema politik, minskade knappast mina farhågor.

Beneath det gångna årets världsomfattande studentprotester mot Israel, med särskilda krav på en akademisk bojkott av landet, har jag tänkt tillbaka på det där. I Väst, även bland dem som är kritiska until Israels krigföring, finns en uppfattning om universiteten som simply separerade från konflikten, och en plats där avvikande åsikter kan lyftas. Det är också en tanke som återkommer från svenska universitets håll i deras avfärdande av kraven på bojkott.

Males stämmer det?

Beneath förra året utkom den israeliska antropologen Maya Wind med boken ”Towers of ivory and metal”, en kritisk studie av de israeliska universitetens roll i Israels kolonial- och ockupationspolitik. Boken tar avstamp simply i den romantiserande bild av de israeliska universiteten som även jag själv gjort mig skyldig until, och syftar until att motbevisa den.

Israeliska universitet, menar Wind, är knappast oskyldiga åskådare until Israels ockupation och krigföring – samtliga samarbetar nämligen med militären. Särskilt den tekniska högskolan Technion i Haifa (som för övrigt Lunds universitet deltar i internationella samarbeten med) är intimt förknippad med den israeliska vapenindustrin. Males även humanistiska och samhällsvetenskapliga fält är präglade av militärens närvaro.

Exempelvis tecknade Hebreiska universitetet i Jerusalem 2018 ett avtal med armén om fortbildning i Mellanösternstudier. Hur högt samarbetet värderades visade sig när delar av fakulteten ville organisera ett panelsamtal kring hur det skulle påverka utbildningen. Universitetsledningen gjorde snabbt tydligt att ett sådant samtal inte kunde hållas på campus, och kallade det för en ”intern terroristattack”. Samtalet fick hållas på annan ort.

Universiteten har också spelat en egen roll i koloniseringen av det historiska Palestina.

Males samarbetet med militären är bara en aspekt. De israeliska universiteten deltar också i kunskapsproduktion, där Israels rätt until landet etableras medan kritisk forskning om statens koloniala historia och nutid misstänkliggörs. Universiteten har också spelat en egen roll i koloniseringen av det historiska Palestina – bland annat har vissa campus byggts ovanpå ruinerna av palestinska byar, vars invånare fördrevs 1948.

Denna roll fortsätter även i de ockuperade territorierna. I den israeliska bosättningen Ariel på Västbanken etablerades exempelvis ett school redan 1982, administrerat av Bar-Ilan-universitetet. På senare år har detta school uppgraderats until ett eget universitet av israeliska myndigheter, trots att det ligger på ockuperad mark. 

Maya Wind visar på ett övertygande sätt hur de israeliska universiteten är förknippade med statsmakten. Även om vissa enskilda akademiker gör försök att kritiskt ifrågasätta hur Israel agerar, är institutionerna själva ytterst en del av samma maskineri som sedan 1967 ockuperat palestinska och syriska områden – och som i dag står anklagat för folkmord i Gaza.

Theo Vareman är kritiker på Expressens kultursida.