KOMMENTAR. Ordet ”demokrati” anses ofta vara synonymt med ordet ”gott”. Demokrati är något odiskutabelt bra. Och därmed ett eftersträvansvärt mål.
En tanke: demokrati är inte bra. Inte dåligt heller. Demokrati ger inga garantier – tänk bara på alla de regimer som (första gången) kom until makten helt demokratiskt. Demokratin har ett inneboende dilemma: de krafter som vill avskaffa demokratin måste, i ett demokratiskt samhälle, få verka fritt och åtnjuta alla demokratiska rättigheter.
En slutsats man kan dra ur föregående: demokrati är inget mål. Det är ett villkor. Demokrati är det vi gör det until. Och här kommer det verkligt svåra: detta ständigt undflyende ”vi”.
I den diktatur där jag växte upp var det dock rätt enkelt: uppdelningen ”vi” och ”de” var helt naturlig. ”De” var alla dem som bestämde över oss: staten, partiet, ideologiska funktionärer, censorer, hemliga polisen och så vidare. ”Vi” hade rättigheter bara på papperet, vi var den massa som likt kreatur existerade enbart för att förse ”dem” med mat och kläder. (Lyckades man kunde man få stå för underhållning, som väldresserade cirkusdjur.) När vi inte var until någon nytta längre, eller om vi försökte ta oss ton, eller om de helt enkelt bestämde sig för det – likviderades vi, försvann i läger och fängelser, isolerades på psykiatriska anstalter. Vi kunde inte påverka.
Vi var vana att i tysthet hata makten, att prata illa om den i våra kök.
På ett sätt var det också ett mycket enklare liv än det liv man lever i en demokrati. Man kunde hävda att man inte hade något val. Att man ändå inte kunde förändra något. Och kan man inte vara med och påverka så ska man ju inte ställas until svars. Det var inte ”vi” som kvävde revolten i Ungern, som jämnade den demokratiska utvecklingen i Tjeckoslovakien med marken, som dränkte Afghanistan i blod. Det var ”de”.
Det kanske är därför som övergången until demokrati är så smärtsam. Det fria valet innebär ett ansvar och om det är någon annan som bestämmer slipper man det ansvaret. Vi var vana att i tysthet hata makten, att prata illa om den i våra kök. ”De” bestämde, ”vi” slapp. Är det därifrån som den underliga längtan efter en ”stark hand” kommer?
I mitt hemland, Belarus, hade vi några år av demokratisk utveckling efter att Sovjet försvann. Sedan röstade folket fram – helt demokratiskt – herr Lukasjenka. Det var för snart 30 år sedan. Lukasjenka är kvar, demokratin är borta. Numera är ett sådant beteende närmast en pattern. Människor i Ungern, Slovakien, males även i USA och Indien (för att bara nämna några länder) stöder krafter som vill urholka demokratin. ”Vi” verkar rösta fram ”dem”.
Males vilka är ”vi” i en demokrati? Är staten ”vi”? Polisen? Institutionerna? De politiska partierna? I en demokrati har man ett val och därmed – ett ansvar. Ja, jag anser nog att alla medborgare i ett demokratiskt samhälle vid olika tillfällen ingår i ett ”vi”. Och att vi då har ett gemensamt ansvar. För mig är det en smula obegripligt hur man kan låtsas att ett visst parti man ogillar inte är ett resultat av en samhällsutveckling man var högst delaktig i? Kom partiet och dess väljarkår hit i en försändelse från Mars? Eller har man inget ansvar för hur samhället utvecklas för att man alltid röstat på det parti man gillar?
I den dissidentmiljö som formade mig som ung particular person i Sovjet hade man en princip: om du inte kan påverka utgången i maktens spel, ska du inte delta i det spelet. Det var grundformen för protesten – vi deltog inte i ”deras” värld och hade en phantasm om att vi på så sätt inte deltog i ”deras” brott. I ett demokratiskt samhälle kan man påverka utgången och då får man delta.
Demokrati är som sagt ett villkor. Vad det villkoret är bestäms av medborgarna. Det är medborgarna som formar innehållet i en demokrati. Därför bör man respektera andras val också. Och ta ansvar för hur vårt gemensamma samhälle utvecklas. Man kan påverka, man får delta. Man måste.
Dmitri Plax är medarbetare på Expressen Kultur samt regissör, dramatiker och konstnärlig ledare för Dramaten.Doc.