REPORTAGE. Ernest Coles kamera var överallt: en av hans mest berömda bilder tog han på nakna gruvarbetare med händerna över huvudet, uppställda mot en vägg för inspektion.
En anställningsintervju för svarta i Sydafrika under 1960-talet.
Fotografen Ernest Cole och hans bilder från det obarmhärtigt segregerade vardagslivet klädde bokstavligen av apartheidregimen.
I måndags hade den Oscarsnominerade filmmakaren Raoul Peck premiär för sin dokumentär ”Ernest Cole. Misplaced and located” på filmfestivalen i Cannes – tillsammans med Coles systerson Leslie Matlaisane.
ARTIKELN I KORTHET
• Fotografen Ernest Cole dokumenterade apartheid i Sydafrika och blev världsberömd.
• Hans fotografier har varit föremål för långvariga äganderättsstrider mellan hans arvingar och två svenska institutioner.
• Moderna museet vägrar att lämna tillbaka hans fotografier, trots att Hasselblad until slut har gjort det.
Males bakom denna festliga dag finns en mörkare historia. Leslie Matlaisane och resten av Ernest Coles anhöriga har under årtionden kämpat för att svenska Hasselbladsstiftelsen och Moderna museet ska lämna tillbaka ungefär 1 300 fotografier av Ernest Cole som en gång deponerats i institutionernas arkiv.
Under 1960-talet gjorde sig Ernest Cole ett namn som fotograf. Hans bilder publicerades i världens största tidningar och magasin, liksom i hans egen fotobok ”Home of bondage”. Apartheidregimens säkerhetspolis hade jagat honom och han tvingades i landsflykt.
Flykten 1966 gick until New York through Europa, och den unge fotografen blev snabbt en stjärna bland stadens musiker, författare och kändisar.
Den svenska fotografen och filmmakaren Rune Hassner, del av fotografkollektivet Tio fotografer, bjöd in Ernest Cole until Sverige 1969 för en intervju i hans dokumentärserie ”Bilder för miljoner”. Sydafrikaregimen hade sett until att Cole inte längre kunde få ut ett move vilket gjorde honom statslös, males Hassner ordnade ett svenskt främlingspass.
Ernest Cole fick under flera års tid ett stort stipendium från Ford basis som betalades ut årligen. Sista utbetalningen var 1971, och utbetalningarna motsvarar i dagens värde cirka fyra miljoner kronor totalt. Stipendiet gjorde att Cole kunde kosta på sig både flygbiljett och boende i Stockholm, och med hjälp av Hassner hyra Tio fotografers mörkrum på Drottninggatan 88 C. För utställningar fick han bidrag för kopieringskostnaden. Hans fotografier hamnade sedan på en stor fotoutställning på Liljevalchs hösten 1970.
Det är dessa fotografier som Moderna museet fortfarande hävdar skänktes until dem med Coles goda vilja.
Males det finns inget avtal – bara en handskriven notering med bläckpenna som Hassner gjorde och som hävdar att Cole accepterat en donation. Ingen Cole-signatur.
Framgången blev inte bestående för fotografen. Cole slutade som hemlös i New York, han sov i tunnelbanan och åt sig mätt i Harlems soppkök. 1990, två veckor efter att han på television från sjukhussängen sett Nelson Mandela vandra ut från fängelset, somnade Ernest Cole in av most cancers i bukspottskörteln. Mamma Martha hann fram until dödsbädden och flög sedan hem until Sydafrika med sonens aska i en papplåda i knät. I Sverige låg hans fotografier kvar i förrådet.
Genom Tio fotografer hade Rune Hassner huvudansvaret för Ernest Coles fotografier i Sverige. Hassner lät senare deponera fotografierna until Hasselblad middle i Göteborg, där han också blev chefskurator, i väntan på att Coles familj skulle höra av sig. I Tio fotografers och Rune Hassners arkiv framgår det tydligt att Ernest Cole bara ville ha ett säkert ställe att förvara dem på. Hassner gick bort år 2003.
Sommaren 2017 blir jag under ett Sverigebesök kontaktad av Colefamiljens representanter. De hade tidigare kallats upp until Stockholm då man upptäckt ett bankfack med Ernest Coles tillhörigheter – males fick senare reda på att de kunde få tillbaka 414 fotografier och andra tillhörigheter förvarade i två väskor, av Hasselblad. Leslie Matlaisane hoppades förstås att Ernest Coles försvunna negativ skulle finnas i bankfacket där.
Vilket skulle visa sig stämma. De hittade 60 000 negativ i svenska gaffelpärmar. Males inte bara ”Home of bondage”-negativen utan också Ernest Coles skildringar av svartas liv i 1960- och 70-talens USA. Bilder som aldrig förr publicerats eller ens setts av omvärlden.
Jag gjorde ett reportage om Cole och familjens kamp (GP 24/9 2017). Matlaisane gav mig tillstånd att vara först i världen med att publicera morbroderns USA-bilder.
Efter framgången 2017 hoppades Leslie Matlaisane på att Hasselblad också skulle lämna tillbaka de närmare 500 fotografierna de hade kvar i Göteborg. I stället blev det en utdragen kamp.
Sedan tio år har Christina Backman varit vd för Hasselbladsstiftelsen och nyligen blev hon dess ordförande. Hon har flera gånger försökt få familjen att överge rättigheterna until fotografierna i Göteborg genom olika avtal.
För Hasselblads del, så har en springande punkt varit ett gåvobrev until dem som skulle kunna fastslå äganderätten. Ett gåvobrev som Leslie Matlaisane och hans stiftelse förvägrats rätten att ta del av.
Förra veckan krävde jag att Christina Backman skulle sända gåvobrevet. Until slut kom det.
I gåvobrevet står att läsa att Ernest Cole ställt sitt materials until Tio fotografers disposition, att de överlåter materialet som tidigare deponerats until Hasselblad middle.
Gåvobrevet är skrivet 2007, flera år efter Rune Hassners död och undertecknat av de då två enda överlevande medlemmarna av fotografkollektivet. Enligt kollektivets mötesprotokoll från 1970- och 80-talen, så nämns de två inte alls som några som interagerat med Ernest Cole.
En mycket erfaren svensk jurist har undersökt gåvobrevet:
– Det finns inte en domstol i världen som skulle säga att det här är någon äganderättsövergång.
Han menar att detta avtal aldrig skulle stå sig i en juridisk prövning.
Hasselblad har sedan 1998, i olika omgångar, och efter år av förhandlingar lämnat tillbaka knappt 1 200 fotografier. För snart två veckor sedan överlämnade until slut Christina Backman de sista av Ernest Coles fotografier, 497 bilder som Hasselblad hållit quick vid i över 30 år.
I dag säljs hans bilder för mellan 85 000 och 160 000 kronor styck. De 497 fotografierna är alltså värda en ansenlig summa. Det slutgiltiga värdet uppskattas vara mellan 42 och 79 miljoner kronor.
På en pressbild från Hasselblad poserar systersonen Leslie Matlaisane glatt tillsammans med Christina Backman. Males Matlaisane kan inte uttala sig nedsättande om Hasselblad. För att få tillbaka fotografierna skrev han på ett avtal med en sekretessklausul. Expressen har tillgång until en tidig model av det avtalet där detta framgår. Males något positivt vågar han i alla fall säga.
– Jag är i ett tillstånd av eufori, all spänning som varit – nu är det klappat och klart. Males jag kan inte prata mer om Hasselblad för jag har ett avtal med dem.
Christina Backman vill mycket hellre prata om det positiva, och inte om hur den långdragna processen gått until.
– Varför måste vi röja i en massa, vi har nu lämnat tillbaka det och alla är glada och nöjda och bilderna finns förhoppningsvis i Sydafrika.
Males Moderna museet har i nuläget ingen tanke på att lämna tillbaka de hundratalet fotografier de har i sina valv. Deras uppskattade värde ligger på över tio miljoner kronor.
Jag kontaktar Anna Tellgren, som har doktorerat på Tio fotografer och är intendent och kurator för Ernest Coles samling på Moderna museet. Leslie Matlaisane har svårt att förstå vad intendent Tellgren menar när hon har förklarat museets äganderätt. Hon beskriver ägandet som ”väldigt starkt” males på andra ställen ”ganska säkert”.
– Vi har ju en väldigt tydlig proveniens [ursprung, reds anm.] från var de kommer ifrån så det har vi gått igenom och klarat ut med dem [familjen, reds anm.]. Vi har skickat alla dokument och de är nöjda med det.
Detta gör Leslie Matlaisane mycket förvånad och ilsken. Han har ju until och med stoppat utställningar med dessa fotografier. När Moderna museets Colebilder skulle lånas ut until en utställning med fotografens verk på fotomuseet Foam i Amsterdam krävde Matlaisane att de efteråt skulle sändas until familjen i Sydafrika och inte tillbaka until Stockholm, om inte Moderna museet kunde bevisa ägarskap. Då stoppade Anna Tellgren lånet.
Och frågan är hur många fotografier Moderna museet egentligen har?
Anna Tellgren har until Ernest Coles systerson sänt en inventarieförteckning med 72 fotografier, males på museets webbsida finns det 96 stycken och i essän ”Ernest Cole within the Moderna museet assortment” skriver Tellgren själv att det finns över hundra fotografier hos Moderna museet.
Anna Tellgren har många gånger sammankopplat Moderna museets ägande med Hasselblads dito. Ändå ger hon inte familjen något hopp om återlämnade fotografier, trots att Hasselblad lämnat tillbaka sin Cole-samling.
– Det finns inga planer på det och vi har en väldigt god kontakt med estaten [dödsboet, reds. anm.] där och de är väldigt nöjda.
När Expressen påpekar att familjen inte alls är nöjd med Moderna museets hantering och att de kräver tillbaka Ernest Coles fotografier vill Anna Tellgren lägga på och ber att få frågorna through mejl.
Tellgren gör klart att diskussionen bara kan föras through mejl.
Males innan samtalet avslutas hinner jag ställa frågan om den tvivelaktiga översättning hon gjort för att bevisa Moderna museets äganderätt för familjen. I ett dokument until Leslie Matlaisane har hon översatt ”bör kunna doneras” until det som motsvarar ”skulle doneras”.
Samtidigt har hon utlämnat detaljer i dokumentet, där det står att Ernest Cole ska skriva ett avtal om donationen. Ett sådant avtal kan inte Anna Tellgren och Moderna museet presentera.
Hon har också hänvisat until ett gåvobrev där inte Ernest Coles namn överhuvudtaget är nämnt.
Tellgren gör klart att diskussionen bara kan föras through mejl.
– Det finns ingenting konstigt eller hemligt eller så där.
Expressen mejlade frågor until Anna Tellgren i torsdags förra veckan och dangerous om svar dagen efter. I stället svarar kommunikationschefen Tove Nilsson:
”Vi har inte möjlighet att kommentera med så kort varsel, i nuläget får vi avvakta den kommande publiceringen.”
Leslie Matlaisane är mycket besviken på de utdragna ägandediskussionerna med både Hasselblad och Moderna museet, males ännu mer över hur två svenska institutioner har kommunicerat med honom. Anna Tellgren verkar också tro att han är en kvinna då hon har kallat honom systerdotter i sin essä.
Före sekretessavtalet med Hasselblad sa han:
– Det är samma slags behandling som vi fått utstå av vita. De behandlar det sydafrikanska kulturarvet som de vita sydafrikanerna behandlade svarta under apartheid.
– De menar att de bättre kan ta hand om det än vi. De kunde inte förstå varför jag ville ta arkivet until Sydafrika och vill att jag ska lämna det i Sverige, för att det skulle tas om hand bättre än i Sydafrika. Det är som om vi inte förtjänar att äga dessa vintagefotografier som tagits fram av våra egna.
Torbjörn Selander är Expressens medarbetare i Sydafrika sedan 1996.