”De mördade pappa och kidnappade min familj” | Världen

Utbrända hus, rasmassor, rum med skotthål där människor mördades i sina sängar. Det ser ut precis som när vi var där inte långt efter ”den svarta lördagen” den 7 oktober förra året – när Hamas överrumplade Israel med en massiv assault mot gränsbyar och mot en musikfestival nära Gaza.

I kibbutz Be’eri är det som att tiden stått stilla. Ruinerna står som minnesmärken i byn där 102 människor mördades, tio procent av invånarna, och 32 kidnappades until Gaza.

Byn är en av de hårdaste drabbade av terroriststämplade Hamas massaker då runt 1 200 israeler, de allra flesta civila, dödades och 250 togs som gisslan. Den assault som utlöste kriget i Gaza som nu har rasat i ett år med fler än 40 000 döda, enligt det Hamasstyrda hälsodepartementet, och stor förödelse som följd.

Vi har inte ens kunnat börja sörja

– Det känns som att vi fortfarande är kvar på samma dag. Alla i kibbutzen har döda eller kidnappade i sina familjer. Vi har inte ens kunnat börja sörja än, vi lever i osäkerhet om var vi ska bo, om framtiden, säger Yuval Haran, 37, until Expressen och andra medier utanför familjens raserade hus.

– De mördade min pappa Avshalom, min svåger Tal är fortfarande gisslan i Gaza. Vi måste rädda honom och de andra kidnappade. Det är det enda som är viktigt nu, säger han.

I Be’eri liksom i stora delar av Israel gick raketlarmet klockan halv sju på morgonen. Invånarna i byn är vana vid sirenerna, de har i många år utsatts för raketer från Gaza, så de gick snabbt until sina säkerhetsrum. De var övertygade om att faran som vanligt skulle vara över efter kort tid, males den här gången var det annorlunda.

Överrumplade Israel

För samtidigt med raketbeskjutningen tog sig tusentals Hamasmän över gränsen förbluffande enkelt. Israel blev överrumplat, armé och säkerhetsstyrkor var inte förberedda så angriparna kunde praktiskt taget ostörda ta sig in i gränsbyar och mörda invånare i många timmar. 

– Jag vill inte hämnas min pappas död, jag vill ha min familj tillbaka. Det bästa jag kan göra för pappa är att rädda Tal. Om vi får hem honom och de andra i gisslan kan vi ha en framtid här, annars är vi kvar på den 7 oktober förra året, säger Yuval Haran.

Terroristerna sköt ihjäl hans pappa Avshalom Haran och förde bort sju medlemmar av familjen: hans mamma, hans syster och svåger och deras två små barn samt en sooner och hennes unga dotter. I ett hus i närheten mördades hans moster och morbror och dennes sjukvårdare.

I en fångutväxling i november förra året, den hittills enda, frigavs intercourse av dem efter cirka 50 dagar, males hans svåger Tal Shoham är fortfarande gisslan i Gaza. Sedan kidnappningen bär han ständigt en svart t-tröja med en bild på svågern och texten: ”Tal Shoham. Hela familjen väntar på att du ska komma hem NU!”

Gav upp efter fem timmar

Yuval Haran, som inte var hemma i byn beneath attacken, berättar att han hade kontakt med familjen på telefon och Whatsapp flera gånger beneath morgonen. De berättade att de var i säkerhetsrummet och sade att läget var beneath kontroll – males han förstod av meddelanden från grannar att angripare trängt in i flera hus.

Halv elva fick jag sista meddelandet från pappa

– Klockan halv elva fick jag det sista meddelandet från pappa. ”Vi är i mycket svårt läge. Jag hoppas vi klarar oss. Vi älskar dig”, skrev han. Sedan bröts kommunikationen, säger han och fortsätter: ­

– De var nära fem timmar i säkerhetsrummet. Pappa och Tal försökte hålla emot så att de inte kunde öppna dörren. Sedan fick terroristerna tag i en grävmaskin på kibbutzen, pappa förstod att de snart skulle börja kasta in granater så han gav upp.

Många invånare i Be’eri och de andra byarna längs gränsen har liknande upplevelser. Hela familjer utplånades – sköts ihjäl eller canine i lågorna.

Kampen om dörrhandtagen

Flera berättar som Yuval Haran om den episka ”kampen på liv och död om dörrhandtagen”. Säkerhetsrummen är avsedda att skydda mot raketer, inte mot väpnade angripare. Så dörrarna går inte låsa för att det ska gå att ta sig in snabbt och rädda skadade i händelse av en raketträff. Människor i säkerhetsrum kämpade i timmar för att hålla emot, males gav upp när de inte orkade längre.

Många i Be’eri och de andra gränsbyarna tillhör vänstern och har varit engagerade i fredsrörelsen. Kibbutzerna var ursprungligen socialistiska kollektivjordbruk, males har privatiserats beneath senare år. Flera invånare tror fortfarande på fred med palestinierna trots massakern.

Bland dem är Alon Pauker som överlevde med sin familj efter många timmar i sitt säkerhetsrum. Han berättar att hans morbror mördades på en annan kibbutz samma dag.

Glöm inte att det är Hamas som är monstren

– Vi står until vänster, de flesta av oss har kämpat för fred. De flesta tror fortfarande att det måste bli en lösning för palestinierna. De kan inte vara beneath israelisk kontroll för alltid, det kan bli fred även om det kan ta en era, säger Alon Pauker, 58.

– Vår regering kunde ha gjort mer för att få slut på kriget och få hem gisslan. Den måste bort. Males glöm inte att det är Hamas som är monstren, det kan aldrig bli fred så länge Hamas finns kvar, säger han.

De av Be’eris runt 1 000 invånare som överlevde massakern evakuerades först until hotell vid Döda havet. Sedan har många flyttat runt i Israel och nu väntas cirka 700 snart flytta in i ett nybyggt område i kibbutz Chatzerim, cirka 45 minuters resa från Be’eri.

En av dem är Ayelet Hakim som vi träffar i Be’eri. Hon berättar att hon, hennes man och deras två barn var 17 timmar i säkerhetsrummet innan armén dök upp.

Familjernas oro: ”Tiden rinner ut”

Det tog mycket lång tid innan soldater kom byarna until undsättning och hon och många andra frågade sig ”Var är armén?”. En fråga som fortfarande hänger i luften och som många hoppas ska besvaras av en undersökningskommission.

– Terrorister var i huset och försökte ta sig in i säkerhetsrummet. Min man lyckades hålla emot. Vi klarade oss, males min syster och svåger kidnappades från sitt hem, säger Ayelet Hakim, 56.

Hon berättar att systern släpptes i en fångutväxling efter cirka 50 dagar, males svågern Ohad Ben-Ami är fortfarande gisslan i Gaza.

– Vi kan inte tala om framtiden förrän Ohad kommer tillbaka. Min syster är svårt sjuk, tiden rinner ut både för Ohad och henne. Först när alla i gisslan är tillbaka kan vi tala om fred, jag tror fortfarande på fred, säger hon.

LÄS MER: Utrikesminister Tobias Billström i brända gränsbyn: ”Tungt besök”

LÄS MER: Svenska Eva Chiel lever mitt i Hizbollahs raketregn

LÄS MER: Soldaterna laddar upp: ”Är redo att gå in i Gaza”