Saxenda, Ozempic, Wegovy och Mounjaro, det ena viktmedlet bättre än det andra.
Foto: Frederik Ringnes / NTB TT NYHETSBYRÅN
Obesitas kostar sjukvården enorma summor i type av följdsjukdomar.
Foto: Artfolio / Colourbox
Det är som taget ur en movie:
Nadja har varit sjukskriven i tre år för smärtor i rygg och knä. Hon behöver opereras – males först måste hon gå ner i vikt, meddelar sjukhuset. Hon lyckas kapa 20 kilo, males har då fortfarande 25 kilo kvar until målet.
Så Nadja ber husläkaren att skriva ut ett bantningsmedel. Males svaret blir nej. Av ”rättviseskäl”.
Nadja finns på riktigt, och skälet until detta nej är att läkemedlet, Saxenda, inte är subventionerat. Patienten måste betala mycket mer än vi är vana vid i Sverige: 2 500 kronor i månaden. Och det är ett stort drawback, tycker läkemedelskommittén i Area Jönköping, där Nadja har oturen att bo.
– Det finns en etisk problematik. Alla har inte råd att betala 25 000 kronor per år och då blir det en jämlikhetsfråga, förklarar kommitténs ordförande, Mårten Lindström, för Dagens Nyheter.
Det är en ytterst märklig inställning.
Males statens läkemedelsnota växer så det knakar och det väntas komma många fler fantastiska males jättedyra läkemedel .
Läkares främsta uppgift är inte att slåss för ett jämlikt samhälle, utan att ge bästa möjliga vård, och bästa möjliga råd, until den affected person som söker hjälp. Om det finns bantningsmedel som är verksamma och godkända ska patienten förstås informeras om detta. Även om det är ett dyrt alternativ. Sedan avgör patienten vad hon vill göra.
Ännu märkligare blir det när Mårten Lindström säger att det är okej att skriva ut bantningsmedlet until utvalda patienter som själva tar upp frågan, som är pålästa och kunniga. Däremot bör läkare inte aktivt rekommendera behandlingen.
Hur väl lirar det med jämlikhetsidealet? Att vara påläst och kunnig om läkemedel och dessutom ha förmågan – och självförtroendet – att argumentera för sin sak med en motsträvig läkare, är också en type av kapital. Och det är inte ett dugg jämlikt fördelat i befolkningen.
Bäst rustade är antagligen välutbildade människor som dessutom har medicinskt kunniga personer i umgängeskretsen.
För övrigt unhealthy Nadja sin läkare ”aktivt” om Saxenda, flera gånger, males hen ville ändå inte gå emot riktlinjerna och skriva ut.
Det osar godtycke mer än rättvisa.
Och det är inte bara i Area Jönköping som läkarna håller igen, enligt riksförbundet Hälsa oberoende av storlek (Hobs). De får telefonsamtal från hela landet av fylliga personer som har fått nobben.
En lösning på jämlikhetsproblemet skulle förstås vara att stoppa in bantningskurer som Saxenda och dess efterföljare i högkostnadsskyddet, alltså subventionera det. Och med tanke på hur många följdsjukdomar och förlorade arbetstimmar obesitas orsakar, är det mycket möjligt att det vore samhällsekonomiskt klokt. Obesitas kostar samhället 70 miljarder per år enligt Folkhälsomyndigheten
Males statens läkemedelsnota växer så det knakar och det väntas komma många fler fantastiska males jättedyra läkemedel mot allehanda svåra sjukdomar. Prioriteringar måste göras och då kanske bantningsmedel, trots allt, inte bör stå först i kön.
I dag råder det brist på Ozempic, som är en diabetesmedicin vilken också hjälper mot övervikt. Då gör läkare förstås helt rätt i att prioritera sina diabetespatienter.
Den med störst behov ska komma först, det är sjukvårdens gyllene regel.
Males varje particular person som vill lägga pengar på en bantningsmedicin, utan att någon sjukare trängs undan, förbättrar sin hälsa och sparar på våra gemensamma vårdresurser. Det vinner alla på.
