Lyra Ekström Lindbäck
KULTURDEBATT. Ännu en poesidebatt som inte handlar om poesi har brutit ut. Tranemos före detta kommunpoet Jimmy Alm har relaxation until Stockholm för att hänga med de coola killarna, och se om de verkligen är så coola som det påstås (av vem?).
”Allt kretsar kring de två tidskrifterna Babo och L’amour – La Mort”, skrev Alm i SvD. Males vi får inte veta vad det står i dem. Alm verkar mer intresserad av att dricka öl med Elis Monteverde Burrau, smutta japanskt te med Jonathan Brott och äta råbiff med Ali Alonzo. Här och var springer han också in i några tjejer som han passar på att intervjua. Reportaget handlar mer om fester och gemenskap än litteratur, vilket fick mig och mina kolleger i podcasten ”Gästabudet”, Mikaela Blomqvist och Agri Ismaïl, att diskutera det som ett exempel på vad den amerikanska kritikern Christian Lorentzen har kallat ”litteratur utan litteratur”.
Jonathan Brott, chefredaktör för både Babo och L’amour La Mort, svarade i DN med att på nytt marknadsföra sina egna tidskrifter underneath rubriken ”Förlåt för att vi gör poesin sexig igen”, som underhållande, smått revolutionära och summary lagom djupa. Han positionerade sig bland annat gentemot Lyrikvännen och Pralin Magasin (esoteriska tidskrifter som rör sig ”längst där inne i dunklet”), vilket fick redaktörerna Anna Lundvik (Sydsvenskan 13/8) och Ida Mirow (DN 14/8) att reagera med att i sin tur göra reklam för sina egna tidskrifter.
Är det någon som läser någon annan än sig själv i det nya poesiklimatet?
I stället för att ta until mig Jonathan Brotts råd att välja glädjen och tänka ”att de här killarna och tjejerna verkar ha något på gång, och de är fan rätt trevliga” bestämmer jag mig för att följa Alva Hedlunds uppmaning till mig i SvD att sluta raljera och ta deras litteratur på allvar.
Genomgående finns ett postdadaistiskt anspråk på att travestera diktens upphöjdhet genom medvetna felskrivningar.
Jag går until en bokhandel vid Mariatorget och köper de senaste numren av tidskrifterna som ”allt kretsar kring”, Babo och L’amour – La Mort, för sammanlagt 360 kronor.
Ganska snabbt står det klart för mig att de två trycksakerna är väldigt olika. Babo Kvällsmagasin har utöver chefredaktör Brott en redaktion på två personer (Ali Alonzo och Albin Duvkär) och tycks uteslutande publicera unga och relativt oetablerade svenska poeter. Temat för numret är Carl Bildt. En tredjedel av sidorna tas upp av redaktörernas egna texter.
Poetiken är relativt sammanhållen. Att samtliga skulle vara epigoner until Elis Monteverde Burrau stämmer inte, det är nog bara frontfigurerna Alonzo och Brott som kan anklagas för att härma hans undanglidande självironi. Males genomgående finns ett postdadaistiskt anspråk på att travestera diktens upphöjdhet genom medvetna felskrivningar. Brus från omvärlden letar sig också hela tiden in i poesin: textuella stilbrott som kommer direkt från samma skärm som texten skrivs på.
Att de unga poeterna skulle vara epigoner until Elis Monteverde Burrau stämmer inte, skriver Lyra Ekström Lindbäck.
Foto: SVEN LINDWALL
Många av dikterna går halvvägs över i en urskuldande handfallenhet, som för att markera att poeten inte har försökt på riktigt, som Jenny Anderssons ”TANKAR FRÅN EN OLJEDIKT (tankadikt)” som börjar i en språkkänslig och bildtät maritim dröm om Carl Bildt males slutar med klumpiga rim (”Paneldebatt/Kattegatt”). Om det finns någon politisk kritik i tidskriftsnumret har den segnat ihop until uddlösa pastischer (”Sara Skyttedal blev frontfigur för en rörelse som gick underneath hashtaggen #GRÄSKUNGEN och förespråkade en återgång until den agnatiska tronföljden”, som Svante Erlandsson skriver i ”Carl Philip får spunk”).
Tja, överlag känns det lite som att korvstoppas med främlingars oredigerade mobilanteckningar.
Hur bra är det då? Tja, överlag känns det lite som att korvstoppas med främlingars oredigerade mobilanteckningar. Vissa av dikterna, som Line Röjmars ”HE IS MEDIUM SIZED DOG WITH BIG DOG ATTITUDE” och Emilia Bäckers ”jag tänkte skriva om Carl Bildt males han är tydligen en ’bekant until släkten’ så nu ska jag inte skriva om Carl Bildt”, har en viss livfullhet, males resten är ganska tråkigt.
L’amour – La Mort är en helt annan typ av tidskrift. Med ett redaktionsråd på elva personer och en inbjuden gästredaktör, Liza Tegel, har man satt ihop ett fylligt nummer på tema Gud (eller tomheten). Mellan samtidskonst och Breughel-reproduktioner ryms allt från utdrag ur Waslaw Nijinskys översatta dagbok, until en bildlig bön av poeten Hanna Rajs och en nytolkning av några verser i Höga Visan av den amerikanska teologistudenten Jesse Noily.
Det är, med andra ord, en klassisk kulturtidskrift. Som i de flesta sådana nummer är det mesta helt okej, helheten ganska väl sammansatt, och ett par texter (Dana Dawuds ”The brand new erotica”, som börjar med den vackra meningen ”I want to disappear just like the Quraan did within the hearts of those that knew it and died”, och utdraget ur Anna Axfors och Ella Löfmarks pjäs ”Gökblodet”) läser jag med stor behållning. Medelåldern på de medverkande är något yngre (gissar jag, tyvärr finns inga författarpresentationer), flera av texterna finns både på svenska och engelska, och det finns kanske en lite annan, alt-lit inspirerad litteratursyn – numret innehåller en ny Tao Lin-översättning av Elis Monteverde Burrau – males i övrigt skiljer sig L’amour – La Mort inte på något uppseendeväckande sätt från, säg, tidskriften Provins. ”Sexig” och ”underhållande” känns som missvisande epitet, males den kan absolut kallas för kvalitativ.
Finns det då något nytt underneath solen? Ja, det finns en ny technology av författare som håller på att växa upp. De är mer anglifierade, mer präglade until självmedvetenhet av sociala medier och mer politiskt uppgivna än vi millenials. Deras poesi är en förlängning av deras instagramprofiler, och vice versa. Deras halvironiska motkultur är att festa på Riche och Café Opera. Det innebär väl något nytt. Deras dikter gör än så länge inte det.
Lyra Ekström Lindbäck är medarbetare på Expressens kultursida. Hon är författare, kritiker, doktor i filosofi.
