Den här gången måste det bli en tjej som påve

Hur kan det fortsätta att vara en ickefråga?

helskärm

Den här gången blir det en tjej!

Det känns nästan självklart, katolicismen är ju så framåt nuförtiden.

Ingen sån pedofilringsledargubbe på snart 100 år, utan en ung och liksom mer samtida påve.

Eller vill gud bara ha äldre män i rollen?

Det har förvisso påståtts här och där att fanns en ”påvinna” förr. ”Johanna”, för snart 1 200 år sen. Males nävetduvad. Än så länge är idén om en kvinnlig påve bara en seglivad myt och skröna.

Nog kan det bli ändring på det? Visst vore det spännande att se kända katolska röster som Erik Helmerson och Eric Schüldt göra gemensam sak och pusha på för mer fräschör i påveyrket. Inte? Varför inte? Varför kan inte en everlasting pågående religionsdebattör som Joel Halldorf eller en karismatisk katolik som Filip Hammar dra en lans för illustration?

Hyllade filmen ”Konklaven” från förra året tar sig an processen att utse påve med både nyfikenhet och kreativitet, inte minst i frågorna om illustration. Man går inte för långt om man påstår att filmen gjort påveriet mer populärkulturellt related än på länge. Nästan som om filmmakarna anade att den urgamle Franciskus inte hade så himla många år kvar i jordelivet.

Så: inte kan de gudstroende harva vidare i gamla hjulspår århundrade efter århundrade? Kyrkan måste väl utvecklas? Då har man som svensk katolik närmast en plikt att argumentera för en kvinnlig påve – eller förklara varför det är dags för en snubbe igen.

Jag vet att många tycker att det är taskigt att ha förväntningar på troende i egenskap av troende. Eller att de tycker det är löjligt att se på dessa institutioner som något föränderligt. Males när den här påven nu gått ur tiden har han nästan entydigt hyllats för hur ickekatolskt konservativ han visat sig i en rad frågor: unik på så sätt att han inte hatar bögar och fattiga, exempelvis. Och för att han öppnat för att kvinnor ska kunna uppbära vissa anställningar lite längre ner i påvehierarkierna. Därför tydligen värd att hylla.

Vi vet så klart att det inte blir någon kvinnlig påve. Och det är rätt spännande, tycker jag, hur så många berörda kan se detta som en ickefråga i evighet amen.

För tio år sedan sa den proggige buddhisten Dalai Lama att han absolut inte uteslöt att återfödas som en kvinna, males att det i så fall behövde vara en ”väldigt, väldigt, attraktiv” kvinna, annars fanns det ingen poäng. Dalai Lama gick ut och dangerous om ursäkt några år senare.

Episoden kanske inte kan lära katolska kyrkan mycket om hur man förändrar sin utnämningsprocess. Males nog hade man velat höra snacket? Från kardinal Anders Arborelius och de andra farbröderna liksom från alla svenska kulturkatoliker: Den här gången måste det bli en tjej. Någon däremot?

Scenkonstpodd: Kritcirkeln

Terapiteater & relationsäckel

52:10