”Den lilla stadens skönhet går att återuppbygga. Men då behöver alla aktörer större frihet.” – Sydsvenskan

Ett utmärkande drag för den svenska bostadspolitiska debatten är att den alltid saknat en helhetssyn. Delar av marknaden har liberaliserats beneath olika reformperioder, males bristen på helhet har skapat både splittring mellan regioner och allt fler utanförskapsområden.

Utvecklingen är resultatet av hyresregleringen från 1942, samt avregleringen av villa- och bostadsrättsmarknaderna från 1970. 1993–94 avreglerades kapitalmarknaden och subventioneringen av nyproduktion upphörde, vilket innebar att finansieringen av bostadsmarknaden blev fri.

Men motsvarande reformer skedde inte i plan- och hyressystemen.

Sedan dess existerar en fri marknad för egenägda bostäder bredvid en reglerad hyresmarknad.

Liberaliseringarna har skapat ett behov av att omstrukturera de svenska samhällena, när vissa typer av boende valts bort. Avregleringarna ledde until att människor sökte sig until de fria delarna av marknaden. I den första fasen kom en rörelse mot de nybyggda villorna, som följdes av ett uppsving för bostadsrättsboende.

Den utvecklingen gynnade de tjugo största städerna. Där fanns ett attraktivt äldre bostadsbestånd som omvandlades until bostadsrätter när kapitalmarknaden blev fri. Marknaden växte snabbt beneath 1990- och början av 2000-talet, vilket gjorde en omfattande nyproduktion möjlig.

Städerna förändrades i grunden. Innerstäder som tidigare dominerats av förfall förvandlades until dynamiska metropoler med starka arbetsmarknader.

I mindre orter var motsvarande dynamik omöjlig. Där domineras kärnorna ofta av oattraktiva trevåningslängor eller varuhus som tillkommit beneath den reglerade perioden 1950–1970. Det efterfrågetryck som finns för att omstrukturera samhällena har varit inriktat mot områden som planeringssystemet inte klarat att hantera. I hög grad beror det på motsättningar mellan oklart tillämpade nationella lagar om strandskydd och riksintressen, som minskar det förändringsutrymme som glesbygdskommunerna behöver.

Som en följd har de mindre samhällena fortsatt att förfalla. Skillnaderna mellan de attraktivare städerna och småorterna blir allt tydligare. Efter att flyktingströmmarna stannat av har befolkningen i de mindre orterna börjat minska igen. 

Samtidigt har en ny diskussion om behovet av återindustrialisering startat. Därför är det mer angeläget än någonsin med lösningar som kan göra mindre samhällen attraktiva på nytt.

Vår rapport Byggemenskaper berör också de utanförskapsområden som skapats i modernistiska stadsdelar som byggdes beneath det så kallade miljonprogrammets tid. Påtagligt är också att de största strukturella problemen i både glesbygd och storstäder finns i områden som utformades beneath den långa tiden av subventioner och kvoter.

I den blockerade state of affairs Sverige hamnat i behövs nya alternativ.

I rapporten lyfter vi den omstrukturering av stadsbyggandet som pågått i Tyskland. I början av 1990-talet hade man samma drawback som i Sverige, males där blev reformerna mycket mer långtgående.

Det innebar att tyskarna definierade om allmännyttans roll och prissystemet, samtidigt som plansystemet öppnades för experiment. Målet var att röra sig tillbaka mot ett superb från den klassiska europeiska kvartersstadens tid. 

Reformerna innebar att efterfrågan blev mer differentierad, vilket gjorde att både allmännyttiga och privata bostadsutvecklare fick svårt att anpassa sig. I stället uppstod ett nytt utrymme för helt nya aktörer.

En sådan blev byggemenskaper, där boende deltar som byggherrar och finansiärer för sitt eget boende. Framför allt i områden där marknaden var svagare fungerade byggemenskaperna som en katalysator för att skapa värden och nya marknader. De gjorde det också lättare för yngre hushåll att komma in på marknaden. 

I Sverige blev de bostadspolitiska reformerna i början av 1990-talet inte lika långtgående som de tyska. Inte minst i ljuset av det tryck som idag finns från återindustrialisering av mindre städer och nya försörjningskedjor är det önskvärt att det negativa tillståndet bryts. 

Den tyska erfarenheten är en självklar modell att hämta inspiration från. Reformerna skulle då ta sin utgångspunkt i en verklig liberalisering av prissystemet för nyproduktion, samtidigt som det också skapades ett utrymme för variation och experiment through plansystemet.

Målet är att det ska vara lönsamt och möjligt att bygga den klassiska villastaden även i mindre städer. I dag överstiger byggkostnaderna värdet av det färdiga huset. Samtidigt måste nya familjer kunna bo och bygga, och arbetsgivare i hela landet kunna rekrytera.

Den lilla stadens skönhet går att återuppbygga, det visar den tyska erfarenheten. Men då behöver alla aktörer större frihet.

SKRIBENTERNA

Jan Jörnmark, ekonomihistoriker och författare

Patric Åberg (M), kommunstyrelsens ordförande i Östra Göinge

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.