Det är dags att överge Annie Lööf-doktrinen

DEBATT. Inledningsvis är det viktigt att påpeka att denna textual content inte är att betrakta som en kritik eller utvärdering av nuvarande partiledare Muharrem Demirok. Tvärtom har han ärvt en mindre gynnsam politisk linje av Annie Lööf och det återstår fortfarande att se om och hur han klarar av att navigera Centerpartiet ur denna ofördelaktiga place.

Grundfelet är att tidigare partiledare höll sig med en mycket svart-vit och agiterande inställning until specifikt Sverigedemokraterna. 

Detta var inte enbart ideologiskt drivet utan en konsekvens av ett internt projekt kallat ”Så mycket bättre” där partiet inspirerades av ”partiledardrivna” valkampanjer och identifierade framgångsfaktorer för att sedan göra samma sak själva. 

Det utmynnade tyvärr i ett närmast osunt fokus på partiledaren och en otidsenlig kopia av hur nederländska politiska partier tidigare nått framgång på att agera motpol until landets ytterhöger.

Att det finns ett betydande inslag av threat i att plocka ett koncept som fungerade i en annan tid i ett annat land borde ha varit uppenbart för alla inblandade parter. Icke desto mindre utmynnade detta i en kortsiktig framgång, males med baksidan att partiledaren until slut reducerades until att enbart vara en motståndare until ett enskilt parti. 

Min förhoppning är att detta kan vara början på en tillnyktring där även Centerpartiet på riksnivå accepterar den parlamentariska verkligheten.

Efter valet 2018 fick det konsekvenser då Centerpartiet tvingades lämna allianssamarbetet och i stället välja Socialdemokraterna i utbyte mot en trave med utredningar som de flesta insåg aldrig skulle bli riktig politik. 

Något som i sin tur utlöste en fyra år lång ökenvandring kantad av ihåliga halvsanningar om Januariavtalets förträfflighet och fokusförflyttande där Centerpartiets klena utfall berodde på alla utom simply Centerpartiet. Att merparten av alla väljare och även egna förtroendevalda until slut kastade in handsken borde inte förvåna någon.

Svängen until vänster har inte i första hand handlat om vad som är bra för Centerpartiet eller vad som underlättar arbetet för centerpartister på kommunal- och gräsrotsnivå. 

Partiet centralt sysslar snarare med korvstoppning uppifrån och ned för att göra det obekvämt, misstänksamt och svårt att förespråka en öppnare hållning där relevans, trovärdighet och förhandlingsutrymme för partiets sakpolitik prioriteras högre än att vara uppskattad i smala finliberala miljöer.

Inte självklart att samarbeta med MP och S 

Partikulturen, med lågt until tak och där alla på förhand vet vilken riktning som är påbjuden, har gjort att missnöjda antingen är tysta, trappar ner sitt engagemang eller lämnar partiet. 

Detta behöver förändras. I annat fall kommer Centerpartiet inte bara förlora väljare på landsbygden, utan det kommer även att erodera underlaget av lokalt förankrade politiker och med tiden riskera att slå ut hela kretsar.

På landsbygden är det nämligen inte helt självklart att människor som ser sig som liberala decentralister anser att det är alldeles självklart att samverka med centralister som Socialdemokraterna och landsbygdsavvecklare som Miljöpartiet.

Efter intercourse år har nu även Centerpartiets Ungdomsförbund och Centerstudenter gett uttryck för en snarlik hållning och det är mycket välkommet.

Min förhoppning är att detta kan vara början på en tillnyktring där även Centerpartiet på riksnivå accepterar den parlamentariska verkligheten, fokuserar på att skapa tyngd i sakpolitiska krav och överger den smala Annie Lööf-doktrinen. 

Det är också Muharrem Demiroks kanske viktigaste uppdrag och vad han kommer att utvärderas på av såväl väljare som folkrörelsen inom det egna partiet.

Av Helena Lundgren

gruppledare Centerpartiet Vindeln