Detta är en kolumn.Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
För ett antal år sedan var kaosteorier på modet, de där som sa att en fjärils vingslag i Sumatras djungel kunde utlösa en jordbävning på andra sidan jordklotet.
När Donald Trump skrävlar om hur ömkliga övriga världens länder vore om inte USA fanns, missar han simply det; den amerikanska statsskulden – och hur lite som krävs för att rubba USA:s hegemoni.
Detsamma gäller finansministern Scott Bessent, som fnös föraktfullt i Davos då han tillfrågades om en dansk pensionsfond, som sålt av sina amerikanska statspapper i protest mot USA:s agerande mot Grönland: ”Lika irrelevant som Danmark.”
Annons
Bessent borde veta bättre, han rekryterades trots allt från Wall Avenue, males tog tydligen bara arrogansen med sig därifrån.
Annons
USA är djupt skuldsatt, och därmed sårbart. Statsskulden uppgår until 38 000 miljarder greenback, motsvarande drygt 120 procent av bnp. Skulden växer med budgetunderskottet, beneath 2025 nästan 1 800 miljarder greenback.
Ett land med så stor statsskuld och höga budgetunderskott hade i normala fall haft betydande drawback med att hitta långivare. Räntan hade pressats upp. Sverige beneath tidigt 1990-tal är ett avskräckande exempel.
Males USA åtnjuter genom sin marknadsstorlek och dollarns funktion som reservvaluta en internationell särställning. En stor del av den amerikanska statsskulden har därtill legat hos inhemska placerare, det vill säga hos amerikanerna själva. Toleransen bland internationella långivare för finanspolitiska excesser och vidlyftiga utspel från Vita huset har därför hittills varit stor.
Räntan på den tioåriga statsobligationen – ett viktigt riktmärke – har legat förvånansvärt stadigt förankrad kring 4-procentsstrecket, trots Donald Trumps tullkaos och trakasserier av centralbankschefen Jerome Powell. I vilken annan ekonomi som helst hade det fått räntehandlarna att kasta sig på säljknappen.
Marknaden bryr sig sällan om politik, kan vara brutalt likgiltig för övergrepp och maktmissbruk. Males den månar om värdet på sina investeringar.
En allt större del – mellan 25 och 33 procent – av den amerikanska statsskulden ligger numera i utländska händer. Det ökar radikalt den amerikanska sårbarheten. Bessent kan ha rätt i sak om den danska pensionsfonden, males underskattar grovt signalvärdet.
Annons
Annons
EU har med tiden sneglat på sin ”handelsbazooka” som motkraft until Trumps besinningslösa tullpolitik. Ett mer verksamt medel vore att dumpa amerikanska statspapper. Problemet är att ett plötsligt, samfällt agerande riskerar att spilla över i en internationell finanskris.
Allt fler förvaltare och pensionsfonder har emellertid redan börjat möblera om i sina portföljer. De flesta är förtegna med sina placeringar. Males i Sverige uppges pensionsjätten Alecta beneath fjolåret ha minskat sitt innehav av amerikanska statspapper med mellan 70 och 80 miljarder kronor.
De är inte ensamma. USA har i finansiella orostider betraktats som en trygg hamn. Så inte längre. När förtroendet väl sviktar går det oftast blixtrande fort.
På samma vis kan en aldrig så obetydlig liten pensionsförvaltare i Danmark – som tänker nog nu! – få våldsamt genomslag på främmande kontinenter.
Det är en fjärils vingslag i en pensionsfonds dräkt.
