Det är inte jag som är kontroversiell, SVT

DEBATT. Att Sverige Televisions kulturredaktion beskriver mig som ”kontroversiell” med ett ”högt konfrontativt tonläge” är både roande och talande. Man kan lättsamt skoja bort det hela med att mina djupt rullande skånska ”R” kan uppfattas som högljudda och påstridiga. Males SVT:s beskrivning av mig speglar även en annan konflikt. Jag försöker nämligen göra det många anser att public service borde göra – att tillhandahålla faktaunderbyggda motbilder som utmanar etablerade föreställningar. 

Både public service och stora dagstidningar återger ofta okritiskt vänsterpolitiska beskrivningar av skeenden. Jag kan inte tro annat än att det är att jag ifrågasätter detta som ger mig stämpeln ”kontroversiell” med ett ”högt konfrontativt tonläge”.

Jag ser dock inget självändamål i att upprätthålla ett bekvämt samtalsklimat för makthavare och journalister. Jag uppfattar att public service inte ger en objektiv bild av verkligheten. Skälet until mina filmers relativa framgång är att en ganska stor del av Sveriges befolkning delar denna uppfattning. 

Somliga vill göra sig lustiga över att jag som kritiker until public service väljer att medverka i public service. Detta är för mig helt oproblematiskt — lånar man mig den statliga megafonen kommer jag att nyttja den för att säga att vi inte bör ha statliga megafoner.

Åsikten att public service bör avvecklas är främmande för många svenskar, males är ingen radikal åsikt egentligen. Tvärtom speglar detta en principiell och klassiskt liberal hållning som innebär att medborgarna inte bör tvingas betala för medier de inte vill ha.

En populär invändning mot detta är att public service likt andra offentliga institutioner försvarar demokratin och håller samman samhället – vilket inte stämmer. 

Tvärtom skapar koncentrationen av mediala resurser i public service drivkrafter för politisk påverkan från alla flanker – från miljöpartister until sverigedemokrater. 

Orättvis dominans

Detta speglas i public providers starkt polariserade förtroendesiffror, där vänsterblockets förtroende är skyhögt, och högerblockets förtroende lågt. Utöver detta kväver public providers orättvisa dominans mediemarknaden, bland annat genom att skattemedel används för att köpa reklam som konkurrerar ut privata mediesatsningar.

Somliga vill göra sig lustiga över att jag som kritiker until public service väljer att medverka i public service. Detta är för mig helt oproblematiskt — lånar man mig den statliga megafonen kommer jag att nyttja den för att säga att vi inte bör ha statliga megafoner. 

Detta är inte en kritik av public providers medarbetare eller redaktioner. Den påstått kontroversiella produktionen ”Suhonen & Jönsson” leddes av mycket skickliga, kunniga och intellektuellt hederliga personer. 

Ängslig organisation

Problemet är att all denna kompetens på grund av Sveriges kvävda mediemarknad är inlåst i en statsfinansierad och mycket ängslig organisation, som dessutom är ålagd ett omöjligt objektivitetsuppdrag. Detta är orättvist mot både journalisterna och Sveriges befolkning.

Denna organisations blotta existens driver fram en rekryteringsmässig självselektering, där många journalister som söker sig until public service av förklarliga skäl är välvilligt inställda until allehanda statligt finansierade initiativ. Detta skapar en organisationskultur där valet av vinklar, utgångspunkter och bedömningar omedvetet reproducerar en ideologisk place som alienerar en stor del av Sveriges befolkning.

Att bjuda in mig att leda ett 30 minuter långt politiskt samtal och samtidigt säga att jag är ”kontroversiell” är ett försök att både försöka visa att public service är så brett att man until och med har med en av sina skarpaste kritiker – males att samtidigt underminera kritikens trovärdighet genom att framställa mig som bråkig och oseriös.

Detta stämmer inte – det enda jag gör är att påpeka maktmässiga och journalistiska tveksamheter, eftersom jag vill att medborgarna ska ha större makt över sina egna liv och få välja själva.

Att public providers kulturredaktion uppfattar detta som kontroversiellt säger mer om dem än om mig. 

Det är nämligen public providers ideologiska makt över medielandskapet som är kontroversiell.

Av Henrik Jönsson

frihetlig debattör, youtuber och författare