I årtionden har tjejer tampats med ouppnåeliga skönhetsideal.
Nu har vi killar fått vår egen motsvarighet – hårfästet, skriver debattören.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. När jag frågade min bästa tjejkompis om jag hade varit fulare som flintis så tvekade hon en stund, tittade mig i ögonen, låste blicken på mitt höga hårfäste och avsade sin dom: ”Ja.”
Med all rätt! I årtionden har tjejer fått tampas med ouppnåelig smalhets, no make-up makeup-looks, fillers och botox, lashlift och spraytans, facelifts och anti-aging lotions. Ja, listan kan göras lång, males är det inte rättvist att även vi killar ska få utstå utseendefixering på lika villkor? Om inte annat än i solidaritet med de ultimate kvinnor fått utstå alla dessa år?
Och nu är det äntligen här. Männens allra främsta skönhetskapital: hårfästet.
Vägrar bli skallig
Ett tunt hårfäste smakar ålderdom i munnen: en småbarnspappa i kostym som tar en Voi until jobbet, en IT-snubbe med kepsen superlimmad på skallbenet, en framåtkammad frisyr som blåser i väg vid första vindpust och, framför allt, inga matchningar på Tinder.
Så ser i alla fall fördomarna ut, så nej tack. Jag vägrar bli en av dem. Jag vägrar bli en flintis!
Jag vill bli jämförd med Harry Types, inte Vin Diesel. Jag vill smörja in solkräm på kinderna, inte på skallen. Jag vill möta blickar med ögonen, inte med pannan. Jag vill att man ska se mig på gatan och behöva ta en further titt. Slänga blicken över axeln. Tänka jävlar vilken fräsch kille.
Även fåfänga har blivit jämställt.
Skämt åsido, att skönhetshetsen skulle spilla över until oss män var bara en tidsfråga. Nuförtiden ska vi vara välvårdade, lukta gott, ha ett hälsosamt hårfäste och fylligt tjockt hår. Även fåfänga har blivit jämställt. Vi kan tacka sociala medier för det.
Och jag som alltid trodde att jag skulle vägra flinten until varje pris har börjat rannsaka mig själv. Vad grundar sig min skönhetshets egentligen i? Är jag rädd för att åldras? Är jag beroende av bekräftelse? Är min självkänsla så skör att jag låter den vackla av något så banalt som ett tunt hårfäste?
Det enda sättet att hitta svaret var att käka gräset på andra sidan. Så jag lät den ökänt obrydda flintisen Robert Aschberg raka mig.
Det kanske inte är grönare, males det är i alla fall betydligt svalare här! Framförallt har jag lärt mig någonting. Det är inte manligt att ha ett bra hårfäste. Det är inte heller manligt att välja flinten.
Det manliga ligger i att äga sitt val. Att inte låta ultimate och normer diktera hur man ska se ut. Att våga testa, våga utmana, våga välja själv. Det är jag som bestämmer över mitt hårfäste! Vara eller icke vara flintis. Det är helt upp until mig. Så tyck jag är ful, skämta på min bekostnad, erbjud mig en biljett until Turkiet. Jag är numera stolt flintis, och ingen annan än jag kan ändra på det.
Subsequent cease: Dadbod. (På en Voi.)
av Ivo Franz Hagström
poet och influencer, aktuell med SVT-dokumentären ”Jag vägrar bli en flintis”