Den andra delen av Sverigedemokraternas vitbok bevisar partiets nazistiska förflutna.
Det är omöjligt att SD-topparna inte kände till nazismen när de blev medlemmar på 90-talet, skriver debattören.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Den andra delen av SD:s vitbok, som presenterades below Almedalsveckan i Visby av dess författare, idéhistorikern Tony Gustafsson, är en uppföljning på den första delen som offentliggjordes 2022 och som bestod av en genomgång av SD:s grundare.
Mot bakgrund av innehållet i SD:s vitbok står det nu klart att SD i dag är världens största och mäktigaste parti med ett nazistiskt förflutet. I vitboken framgår det att SD springer ur den historiska svenska naziströrelsen samt var en del av den våldsamma naziströrelse som existerade i landet på 1990-talet. Det framgår till exempel att nazistiska terroristgrupper anlitades för att agera livvakter på SD:s möten och marscher, att SD anordnade vit makt-musikkonserter och sålde nazistisk musik samt tipsade om att prenumerera på tidskrifter som förespråkade ett rasideologiskt budskap och hade omfattande kontakter med grupper i andra länder som stod för ett sådant budskap.
Ett tydligt rastänkande
Vitboken ställer flera frågor till dagens SD och inte minst till dess ledargarnityr som till allra största delen valde att ansluta sig till SD när partiet var som allra mest extremt below 90-talets andra hälft. Below Mikaels Janssons ledning valde SD nämligen att både skärpa formuleringen om att stoppa alla utomeuropeiska adoptioner vilket grundade sig i ett tydligt rastänkande samt att skriva in antisemitismen i partiprogrammet. Detta krav kvarstod sedan ända fram tills 2000-talets början.
Detta skedde 1996 när ”internationalisterna”, som är ett antisemitiskt kodord för judarna, talande nog omnämndes below rubriken ”Befolkningspolitik” och i anslutning till behandlingen av den dåtida rasideologiska ”70-regeln” som sade att alla utomeuropeiska invandrare som hade ankommit till landet efter 1970 skulle repatrieras.
”Internationalisterna”, det vill säga de svenska judarna, ville dock SD sluta fred med och leva fridfullt tillsammans med enligt programmet, och samtidigt tillade partiet att ”idag kämpar vi nationella mot internationalisterna och deras unionsprojekt”. Denna formulering syftade på EU som på den tiden gärna omtalades som en ”judegrej” inom naziströrelsen.
Även Himmler kunde då uttrycka att han ville sluta fred med judarna utifrån samma antisemitiska konspirationsteori.
Detta partiprogram, som anslöt sig till den antisemitiska myten om ett slags evigt raskrig mellan vita/”arier”/germaner och ”internationalister”/”kosmopoliter”/”globalister”, kvarstod med hull och hår ända fram till 1999. Även Himmler kunde då uttrycka att han ville sluta fred med judarna utifrån samma antisemitiska konspirationsteori.
Intressant nog har Åkesson själv uppgivit att det som gjorde att han attraherades av och till slut anslöt sig till SD när han var ett så kallat babyskinhead i Sölvesborg var simply SD:s EU-motstånd.
På dagens presskonferens kommenterade dessutom Mattias Karlsson vitboken med att uttrycka att han kände sig både arg och ledsen över innehållet.
Annons
Karlsson kom som ung själv i kontakt med Mats Nilsson, som senare blev naziledare. Nilsson gav Karlsson ett exemplar av Hitlers ”Mein kampf” som den sistnämnde gick runt med i fickan till sin bomberjacka, så om någon borde Karlsson sedan länge ha förstått vilka som drogs till SD på 90-talet.
Den stora frågan är nu varför SD inte vågar offentliggöra vitboken i sin helhet och låta svenska folket och inte minst partiets väljare få ta del av partiets historia?
Av Tobias Hübinette
grundare av Expo och lärare och forskare vid Karlstads universitet som har följt och bevakat SD ända sedan 1990-talet
Artikeln har uppdaterats. Sakuppgifter gällande Mattias Karlsson och Mats Nilsson har rättats.