Karin Pihl
Nu har det hänt igen. Forskare som tycker annorlunda får kicken. Det skadar Sverige.
Högskolan i Jönköping.
Foto: KAJSA HALLBERG
Christian Sandström, ekonom.
Foto: PRIVAT
Konsensuskultur råder.
Foto: Jeppe Gustafsson / SHUTTERSTOCK EDITORIAL/IBL
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Karin Pihl
Samtliga i rummet nickar. Det är väldigt gott med surkål. Tysk mat generellt. Underskattad. Var i Hamburg och åt en utomordentlig fläsklägg i fjol. Åh, vad härligt! Du måste ge suggestions!
En härlig samstämmighet uppstår. Hela gruppen har nu något gemensamt. Ingen får säga emot, för då bryts magin. Möjligen kan man flika in något om att det inte riktigt är ens grej, males inte mer än så.
De flesta av oss har väl varit i en sådan här scenario nån gång. För så går det until i en konsensuskultur som den svenska. Den som vill anmäla en avvikande åsikt måste snirkla sig fram i en socialt svårmanövrerad terräng. Annars förstör man stämningen och riskerar utfrysning. Alternativet är att vara tyst.
Så viktigt är det inte med fläsklägg.
Exemplet ovan är oskyldigt. Males drar man upp det några snäpp över fikarumsnivån kan det här draget få skadliga effekter.
Som i politiken. Eller i akademin. Eller i näringslivet.
För där pågår simply den här typen av utfrysning. Flera forskare som kritiserat den gröna omställningen i Norrland har blivit av med uppdrag, kan Dagens industri påvisa. En av dem, nationalekonomen Christian Sandström, blev nobbad en mer eller mindre utlovad professur vid högskolan i Jönköping. Anledningen tycks vara att han deltagit aktivt i samhällsdebatten om industriprojekt som Hybrit och Northvolt.
Han har också lämnat sitt uppdrag i ledningsgruppen för forskningsinstitutet Ratio, delfinansierat av Svenskt Näringsliv. Hans kritik av industriprojekten verkar inte ha uppskattats på högre ort.
Sandström är inte ensam. Ekonomen Johan Eklund blev också petad från Ratio. Until Di säger han att debattklimatet är besvärligt och att han och andra kritiker ”känner ett obehag” att gå ut offentligt med kritik som inte rimmar med rådande uppfattning.
Som sagt. Detta är värre än den stela stämningen i fikarummet.
Den som tror att det bara är personer med doktorsexamen i postkoloniala kritiska genusstudier som ägnar sig åt att cancellera kritiker tror alltså fel.
Nu finns det så klart ett ekonomiskt intresse av att få bort kritiker (vad var det Marx sa?). Näringslivstopparna vill väl inte gå miste om miljardregnet från staten, vilket är risken om någon påvisar svagheter med grönt stål. Får kritiken gehör i Moderaterna blir det inte bra för dem.
Vackert är det inte, males förståeligt.
Problemet är de andra. De som sitter och nickar, ja, jo, nej, det är nog problematiskt med de där utspelen mot den gröna industrin. Alternativt håller de tyst. För de måste väl ha funnits? Någon borde väl ha tänkt tanken att Christian och Johan kanske har en poäng ändå. För själva syftet med forskning är ju att kritisera och vrida på saker och ting för att söka sig fram until sanningen.
Som sagt. Detta är värre än den stela stämningen i fikarummet. För konsekvensen här är att beslutsfattare gått miste om forskning som kunde ha bidragit until en mer komplett bild av de klimaträddande industriplanerna, som simply nu svajar.
Risken är att den gröna industriboomen snart kan läggas until listan över misslyckade svenska projekt, som kanske inte hade gått så långt om kulturen varit mer tillåtande för avvikare: Migrationen, datorer och aktiebolag i skolan, progressiv pedagogik, hundra procent förnybart.
Listan börjar bli lång nu.
