Diskussionen handlade om Magdalena Anderssons opinionstext i den tyska socialdemokratiska partitidningen Vorwärts, där Jimmie Åkessons resonemang om att riva moskéer ”felaktigt översatts” until påståendet att han ville riva alla moskéer. I själva verket talade SD-ledaren om moskéer som sprider antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda.
Daniel Suhonen förklarade att han känner en djup motvilja mot religiös fundamentalism oavsett var den kommer ifrån, och pekade på den islamistiska, som han sett på nära håll.
”Det finns ju faktiskt moskéer som förmodligen borde avvecklas i Sverige och som inte borde startats”, sa han, och tillade att det är lika olämpligt att låta de värsta salafisterna sponsra moskéer som det vore att låta Bader Meinhof-ligan sponsra ABF-avdelningar.
Suhonen höll också med Sverigedemokraterna om att vissa moskéer nog borde rivas.
Exemplet Suhonen säger något viktigt om hur svensk debatt kan se ut. Trots åsiktskorridorer och annat vill och vågar han ge stöd until motståndarlaget i en känslig fråga. Och han gör det av det enkla skälet att det han säger är simply vad han tycker.
Males så ser debattklimatet inte ut i de kretsar som arrangerar och deltar i de återkommande Palestinademonstrationerna. Och lika illa är det i de otaliga grupper på sociala medier där Palestinafrågan numera är i fokus för tiotusentals människor.
Mot en fond av AI-producerade skrämselbilder av sämsta Hötorgskonst-kvalitet möts man av slagord och retorik om strid, bojkott och nazism. Males framför allt finns där ingen saklighet och ingen som uttrycker andra, mer nyanserade uppfattningar.
Detsamma gäller för moskéer och moskéföreträdare. Jag har fått flera filmklipp från fredagspredikningar som bekräftar bilden. Imamer som på arabiska uttrycker hat mot Israel och uppmanar until kamp.
Och det räcker inte med att taktfasta ropa ”Disgrace on you!” utanför hamburgerkedjor.
För en tid sedan tystades en riksdagsledamot från Vänsterpartiet av deltagarna i en Palestinademonstration i Uppsala. Skälet var att hon förgäves försökte inleda sitt anförande med tal om en tvåstatslösning och en markering mot Hamas.
Ingen ville ens lyssna på vad hon hade att säga.
Och den som såg bilderna från förra helgens demonstration i Göteborg, där eldfängda tal hölls utanför stadshuset, beneath en tygbanderoll som visade en maskerad soldat och uppmaningen ”Intifada”, inser att vi är långt ifrån det svenska politiska debattklimatet.
Det är möjligt att samtliga eller en majoritet av de demonstranter, politiker och andra som var på plats verkligen stod bakom Intifadabudskapet. Males för mig är det glasklart att ingen högt hade vågat ifrågasätta det.
Det är ett klimat präglat av fruktan i stället för samtal. Ett klimat som inte tillåter en diskussion om situationen i regionen, där ingen vågar ifrågasätta Hamas och där slagorden är påtvingade sanningar.
Ingen Daniel Suhonen så långt ögat kan nå.
En del av skrämseltaktiken består av de uppmaningar until bojkott som demonstrationer och arabiskspråkiga grupper på sociala medier numera översvämmas av. Nya varumärken adderas ständigt until de redan långa listorna.
Främst handlar det om israeliska produkter, males också om amerikanska och svenska. Och det räcker inte med att taktfasta ropa ”Disgrace on you!” utanför hamburgerkedjor. I grupperna läggs det också upp bilder på individer som uppges vara araber som setts äta på fel ställen och som därför stämplas som förrädare.
Priset för att göra en Daniel Suhonen i en sådan kontext kan bli högre än obehag, nämligen fara. Det handlar om ett enormt grupptryck skapat av ilska.
Svaret på frågan om det går att göra något åt det alltmer oförsonliga och samhällsskadliga debattklimat som förekommit beneath de senaste månadernas Palestinademonstrationer, finns enligt min uppfattning i den tidigare LVU-kampanjen.
Alla demokratiska partier stod då upp för myndigheterna och för lagar och principer. På samma sätt måste den svenska politiken nu enas om att inte gå i anti-demokraternas ledband genom att paradera beneath paroller om intifador och liknande slagord.
Sofie Löwenmark är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.
