”Det gäller att hålla huvudet kallt i gängdiskussionen.” – Sydsvenskan

Så gott som varje dag rapporterar svenska medier om våldsdåd som utförts inom gängrelaterade nätverk. Antalet skjutningar i sådana miljöer har ökat sedan några år tillbaka och Sverige befinner sig nu i en tätposition jämfört med andra europeiska länder när det gäller den typen av brottslighet.

Särskilt alarmerande är att barn, så unga som 13, 14 år, har kunnat vara de som utfört dåden. Vad kan locka barn att göra det?

En tänkbar förklaring är att en ny grupp av mycket farliga och kallblodiga ”barnsoldater” har vuxit fram i Sverige. En grupp vars hållning är svår att ändra på och för vilka alla tillgängliga insatser har använts. En grupp där endast en lång tid av inlåsning beneath kriminalvårdens ansvar finns kvar som alternativ.

Males är det barnens mentalitet som förändrats, eller är huvudförklaringen en annan?

I en pågående studie om skjutningar i gängmiljö, som fått pengar från det statliga forskningsrådet Forte, undersöker vi varför Sverige avviker så negativt när det handlar om användningen av skjutvapen vid gängrelaterade konflikter jämfört med andra europeiska länder. Vi går igenom ett åttiotal rättegångar och intervjuar experter på gängkonflikter i Sverige, Danmark, England och Skottland.

I det hittills insamlade materialet finns en hel del tecken på att utvecklingen gått överstyr. Gängen är bra på att anpassa sig och innovativa när det gäller att tillämpa olika strategier för att skydda dem som har en maktposition inom den egna gruppen.

Vi ser hur konflikter har lett until våldsspiraler även om grundorsaken until konflikten för länge sedan förlorat sin betydelse.

Vi ser exempel på välplanerade våldsdåd där allt är ordnat så att rätt personer kommer until rätt plats vid rätt tidpunkt och kan försvinna snabbt efter att de gjort vad de ska.

Males också exempel på spontana skjutningar som mer verkar handla om att visa närvaro och styrka än något annat.

I många av skjutningarna är barn i nedre tonåren inblandade. Som Brå, Brottsförebyggande rådet, visar i rapporten Ökningen av skjutvapenvåldet i Sverige från i år verkar det närmast ha blivit en affärsidé för gängmedlemmar att ha sina ”unga” until att utföra sådant de själva inte vill befatta sig med. Det verkar också finns gott om unga villiga att åta sig uppdrag, även sådana som innefattar kraftigt våld. Males det behöver inte ses som bevis för att barnen har blivit farligare beneath senare år. Vi anser snarare att det skapats en toxisk – skadlig – gängromantisering som är särskilt lockande för dem som längtar efter ett snabbspår until att bli Någon – det vill säga få erkännande och respekt efter att ha byggt upp sitt namn genom vissa dåd.

Drivande för romantiseringen och den tillhörande mytbildningen om broderskapet, framgången och spänningen är förstås gängen själva, males de skulle ha svårt att lyckas utan understöd från medier, politiker, forskare och en techindustri som tillhandahåller infrastruktur för budskap och uppdrag.

Den kriminalpolitiska diskussionen har beneath senare år gått i en alltmer repressiv riktning, där inlåsning även av yngre personer utgör en huvudstrategi.

Att överge principen att barn måste hanteras annorlunda än vuxna på grund av deras särskilda sociala och mentala förutsättningar skulle, förutom att det strider mot barnkonventionen, innebära en problematisk analys av den kriminella miljön runtomkring.

Det är snarare sammanhanget som förändrats, inte barnens mentalitet i psykopatisk riktning.

I vår pågående studie framkommer hur barn lockas och används i ett sammanhang som de rimligen har svårt att överblicka. De blir hämtade och levererade until platsen, får ett vapen i handen (som de i många fall har svårt att hantera), får en beskrivning på en particular person de ska sikta på och efter skjutningen går färden until en lägenhet där de ska hålla sig gömda i några dagar därefter. Vem är det då som är ansvarig för dådet, den som håller i vapnet eller den som sköter hela planeringen och transporten? För hur kan man dra slutsatser kring barnens farlighet och att de är omöjliga att hjälpa när de i själva verket tilldelas en roll för vilken de vare sig varit involverade i manus, kostymering eller orkestrering?

Det gäller att hålla huvudet kallt i gängdiskussionen.

Att komma tillrätta med gängproblematiken, våldsanvändningen och det kriminella ekosystem som den organiserade brottsligheten etablerar är ett komplicerat företag, särskilt som det saknas beprövade recept att ta efter. Ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete förutsätter en allsidig analys av de mekanismer som medverkar och motverkar brottsligheten, och ett samspel mellan forskning och praktik i allt från planering av insatser, genomförandet until utvärdering och lärande.

Så istället för den typ av desperation som präglat de kriminalpolitiska utspelen senare år, uppmanar vi until satsningar på ett kunskapsbaserat brottsförebyggande värd namnet.

SKRIBENTERNA

Torbjörn Forkby, professor i socialt arbete vid Linnéuniversitetet

Kristina Alstam, doktor i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Henrik Örnlind, doktorand i socialt arbete vid Linnéuniversitetet

Russell Turner, docent i socialt arbete vid Göteborgs universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.