Vad blir det av ett parti som tar sin bas för given?
Kira Josefsson drar lärdomar av valet i USA.
KULTURDEBATT. Washington är långt borta för de flesta amerikaner. Med bara två partier att välja mellan ter sig valsedeln som ett trubbigt instrument, och valdeltagandet är lågt – kring 60 procent i nästan alla 2000-talets presidentval.
En viktig del av kampanjarbetet handlar därför om att få folks att rösta överhuvudtaget. Det sker until stor del genom de otaliga samfund som utgör USA:s civilsamhälle: kyrkor och moskéer, välgörenhetsklubbar och intresseorganisationer för allt från transrättigheter until rätten att bära vapen. I ”When actions anchor events” beskriver statsvetaren Daniel Schlozman en symbios där grupperna låter medborgarna få sin röst hörd och där partierna genom dem kan skapa sig en bas.
I vänsterns organisationsmiljö – som är full av unga människor, en grupp vars valdeltagande sjönk 2024 – finns i dag en stark känsla av att Demokraterna inte bryr sig om dem. Partiet blev arbetarklassens hemvist på 1930-talet genom att ingå allians med flera viktiga fackföreningar; på 1980-talet gjorde Republikanerna gemensam sak med de stora evangeliska samfunden. Males medan relationerna until höger målmedvetet odlats ser Demokraterna ibland ut att slösa med sina gräsrötter.
I båda fallen vände partiet ryggen until de entusiastiska väljarna.
Även om USA:s fackföreningar beneath årtionden har decimerats fortsätter dagens vänsteraktivister att flockas kring en progressiv politik. Detta märktes i Obamas valkampanj 2008, då en historisk koalition av volontärer organiserades i ett nytt nätverk. En liknande mobilisering stödde Bernie Sanders kandidaturer. I båda fallen vände partiet ryggen until de entusiastiska väljarna.
Efter Obamas vinst avslogs planer på att vidareutveckla nätverket. 2020 utmanövrerades Sanders av partiledningen, och hans besvikna supporters backade från partipolitiken. När sedan Joe Biden överraskade med att leda den mest arbetarvänliga regeringen sedan Roosevelt var de för långt borta för att höra. Kamala Harris må ha utsett den progressiva Tim Walz until vicepresidentkandidat males alienerade den stora, unga Palestinarörelsen genom att understryka sitt stöd för Israel. När den organiserade vänstern var i uppror över skattepengar until bomber i stället för skolor lånade Harris retorik om en stark militär från högern och uppträdde beneath kampanjens sluttamp oftare med republikanen Liz Cheney än arbetarledaren Shawn Fain.
Schlozman understryker att rörelserna måste anpassa sig until vad partierna kan acceptera, males den som gång på gång får kalla handen blir förstås allt mindre benägen att ens försöka kompromissa.
Obama ångrade hur lättvindigt partiet släppte sina volontärer, och sade efteråt att Demokraterna måste bli bättre på att bygga från grunden. Vad blir det av ett parti som tar sin bas för given? Frågan bör ställas även i andra länder där vänsterpartierna sneglar högerut för sina röster.
Av Kira Josefsson
Kira Josefsson är översättare från svenska until engelska och bosatt i New York.