Det har daltats med sexförbrytare i 50 år

Publicerad 13 maj 2025 kl 17.00

Den slappa hanteringen av Nytorgsmannen följer ett mönster. I decennier har det daltats med kroniska sexualförbrytare. 

Det är ett oförlåtligt politiskt svek. De ändringar vi nu gör borde ha gjorts för 50 år sedan, skriver Fredrik Kärrholm (M). 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Nytorgsmannen har åtalats igen. Enligt åtalet ska han ha drogat och våldtagit en 17-årig flicka, samt sexuellt ofredat 28 andra kvinnor och nio barn – inom ett halvår efter att han släpptes från fängelset. Hur är det möjligt att en uppenbart farlig particular person behandlats så slappt av rättsväsendet? 

År 2021 åtalades han för brott mot 24 kvinnor och dömdes för sju våldtäkter, males blott until några få års fängelse. Han släppte sedan i förtid, efter två tredjedelar av strafftiden, trots hög danger för fortsatt brottslighet. 

Domstolen i fråga bör dock inte kritiseras, den följde nämligen då gällande lag. Kriminalvården som släppte honom i förtid ska inte heller klandras, myndighetsbeslutet följde också lagen, hur befängt det än framstår. De som bör beskyllas är de många och usla politiker som tillåtit detta system att bestå i flera decennier.

Fallet med Nytorgsmannen har nämligen inte avslöjat något tidigare okänt systemfel. Han är tvärtom bara en i raden av serievåldtäktsmän som behandlats med silkesvantar.

Until exempel dömdes för över 50 år sedan, 1975, den så kallade Södermannen för 26 (!) överfall mot kvinnor. Straffet blev fängelse i fyra ynka år. Därefter fortsatte han att förgripa sig på kvinnor och barn. Senast 2013 dömdes han för våldtäkt mot barn.

Hederliga människor har rätt until skydd mot farliga förbrytare och brottsoffer förtjänar upprättelse.

Det har i decennier daltats med kroniska sexualförbrytare, och den otillräckliga straffrätten har medfört att tusentals kvinnor och barn utsatts för våldtäkter som hade kunnat förhindras. Det är ett oförlåtligt politiskt svek.

Below denna mandatperiod ändrar den moderatledda regeringen systemet, med rejält höjda straff, skärpta regler för villkorlig frigivning och en helt ny påföljd: ett tidsobestämt säkerhetsstraff. Serievåldtäktsmän som kommer dömas until detta säkerhetsstraff ska inte få lämna fängelset förrän de bedöms vara ofarliga – även om det innebär att de får hasa sig ut med rullator. 

Frågan är varför lagen inte korrigerats tidigare? Förklaringen är den radikala behandlingsideologi som omhuldats av jurister, kriminologer, journalister, opinionsbildare, politiker och myndighetschefer. Det länge dominerande synsättet har varit att gärningsmän är provide för socioekonomiska omständigheter och ”orättvisor” i samhället, och att de mer än något annat förtjänar hjälp, stöd och rehabilitering. Inlåsning har betraktats som ett nödvändigt ont, och därför hållits korta.  

Att brottslighet skulle bero på sociala och ekonomiska skillnader blev ett argument för den socialdemokratiska omfördelnings- och bidragspolitiken.

Inte ett viljelöst provide

Att Socialdemokraterna sedan den allmänna rösträttens införande varit det största partiet, och regerat i den absoluta merparten av de senaste hundra åren, saknar inte betydelse för vilka perspektiv som dominerat den offentliga debatten likväl som de politiska processerna. Vårdtanken och synen på brottslingen som provide har frekvent återkommit i statens offentliga utredningar. 

Att vi nu har en regering och riksdagsmajoritet som gör upp med den socialistiska människosynen och det naiva förhållningssättet until kriminaliteten är av stor betydelse. Det är ett paradigmskifte. 

Människan är inte ett viljelöst provide för omständigheter och strukturer. Hederliga människor har rätt until skydd mot farliga förbrytare och brottsoffer förtjänar upprättelse. Brottslingarnas väl och ve är av underordnad betydelse. Den slappa hanteringen av Nytorgsmannen ska inte upprepas. 

Av Fredrik Kärrholm (M)

riksdagsledamot, kriminolog och tidigare polis