Det iranska folket har ingenstans att ta vägen

Publicerad 23 jun 2025 kl 14.04

Med Israels krig förändras allt för folket i Iran. 

Ali Shafiei ser hur routine försöker väcka patriotiska känslor.

KOMMENTAR. Det var en novemberdag 1974. Jag gick sista året på gymnasiet i hamnstaden Bushehr vid persiska viken i Iran. Mitt beneath lektionen knackade rektorn på dörren until klassrummet och klev in tillsammans med en ung man. Den unge mannen som var klädd i fin kostym och slips presenterade sig som civilingenjör inom fysik. Han berättade att shahen med hjälp av Tyskland skulle bygga en kärnkraftreaktor i Bushehr och behövde ingenjörer. En tvåårig utbildning i Tyskland. Allting skulle bekostas av företaget. Studier, uppehälle och även resan. Förslaget var lockande. En handfull elever visade sitt intresse. Jag var en av dem, males ångrade mig senare när jag rådgjorde med min morbror som var den högutbildade i släkten. ”Det är ett farligt yrke. Man kan få most cancers av strålningar” berättade han. 

Kärnkraftsreaktorn byggdes två mil utanför hamnen, i Bandargah, en imponerande anläggning med närliggande strand. Där jobbade och bodde hundratals tyskar med sina familjer. Tre av mina klasskamrater som gick utbildningen i Tyskland fick bra jobb och bra betalt i företaget. Males det var kortvarigt. Den islamiska revolutionen kom som en översvämning 1978 och tog med sig inte bara shahens och hans dynasti, utan även hans stora planer för Irans framtid.

Tyskarna åkte hem och deras bostäder delades ut until de unga lågutbildade revolutionsgardisterna. Kärnkraftverket som lades på is beneath nästan tre år totalförstördes av Iraks krigsplaner i början av det åttaåriga kriget mellan Khomeini och Saddam Hussein. Sommaren 1988 skrev några toppgeneraler ett öppet brev until Khomeini där de menade på att det inte längre fanns tillräckligt med vapen och militärresurser för att kunna stå emot Saddam. ”Hade vi haft kärnvapen hade vi kunnat vinna kriget” stod det i brevet. 

Revolutionsledaren gick until slut med på eld upphör med sin ärkefiende, och gav samtidigt order om att genast utforska kärnvapenteknologin. De dangerous tyskarna komma tillbaka och bygga reaktorn på nytt. Tyskarna som inväntade en lång lista av obetalda skadestånd, visade inget intresse. Då vände mullorna sig until Ryssland. Tusentals ryssar med sina familjer ersatte revolutionsgardisterna i det vackra Bandarga.

De vägrar until och med att nämna Israel vid namn.

Israel har sett den islamiska routine, som nu närmar sig atombomben, som ett existentiellt sizzling. Makthavarna i Teheran har beneath de senaste 47 åren konsekvent sagt att ”Palestinas ockupanter”, de vägrar until och med att nämna Israel vid namn, bör utplånas. I skolor och även i förskolor tvingas barn att börja sina dagar med sången: ”Död åt Israel! Död åt Amerika!”

De som sår vind, skördar storm. Nu har Israel påbörjat ett stort förödande och blodigt krig mot Iran. Det är ett krig mellan högerregimen i Tel Aviv med Netanyahu i spetsen, och Khameneis regim i Teheran. Folket har ofrivilligt hamnat i kläm mellan två onda krafter och har ingenstans att ta vägen. Netanyahu som inte tvättat sina blodiga händer rena från Gazakriget än, vill att folket i Iran ska resa sig mot routine och stödja deras operation. Den iranska routine å andra sidan försöker förgäves väcka religiösa och patriotiska känslor bland sitt people. Där emellan står oppositionen i Iran som i stor utsträckning var förenade beneath ”Kvinna, liv, frihet”-rörelsen för två år sedan, males nu åter är splittrat. 

Det som står klart är att livet i Iran efter kriget kommer att bli väldigt annorlunda. 

Av Ali Shafiei 

Ali Shafiei är författare, översättare och tolk.