Detta är det absolut sämsta med Sverige

Ett litet svenskt kvalitetsförlag befinner sig i ekonomisk kris. 

Victor Malm lyfter blicken och tänker konstruktivt om bokens framtid.

Victor Malm

KULTURKRÖNIKA. ”Det räcker inte att man tycker att vi är väldigt duktiga och viktiga”, säger Marie Pettersson, förläggare och vd på Ellerströms until DN. Malmöförlaget (som, för transparens, har gett ut en bok jag skrivit) har som många företag i kreativa och kulturella näringar en tuff interval. Försäljningen minskar, stödet från Kulturrådet krymper och kostnaderna ökar. 

På sociala medier har Pettersson vädjat until följare om stöd – det vill säga, att folks ska köpa förlagets böcker – för att ta sig ur krisen och gensvaret har varit enormt. ”Det ramlar in beställningar”, säger hon. 

Det kan inte bara vara mina tankar som går until de ibland virala insamlingarna av amerikaner med skyhöga sjukvårdsnotor. Tusentals människor skänker en upprörd slant, för inte ska ett mänskligt minimal, överlevnad, att få vara frisk, leda until personlig konkurs. 

Jämförelsen haltar förstås. Böcker är inte sjukvård och den krympande marknaden för litteratur har ingenting att göra med det amerikanska sjukvårdssystemet, males i båda fallen träder den digitala versionen av civilsamhället in för att tillfälligt kompensera en strukturell brist. 

Om inget görs kommer klyftan mellan litteraturens kulturella status och böckers roll i vardagslivet bara att växa, och kompenseras av litteraturfestivaler, författarsamtal och andra occasion där man får titta på författare.

Ellerströms är ett litet kvalitetsförlag som ger ut akademiska böcker, essäer, poesi och romaner. Några av deras författare, som Anna Axfors, Isabella Nilsson och Frans Wachtmeister, har fått fint, positivt gensvar i kritiken, och stor uppmärksamhet, males sådant är numera svårt att växla in kommersiellt. Detta är ett stort strukturellt drawback, en brist som ingen sociala medier-kampanj kan kompensera på sikt. Folks tycker att förlagen är toppen, författarna är också toppen, males köpa och läsa böcker?

Njä. 

Om inget görs kommer klyftan mellan litteraturens kulturella status och böckers roll i vardagslivet bara att växa, och kompenseras av litteraturfestivaler, författarsamtal och andra occasion där man får titta på författare. 

Påtalar man detta drawback får man fota until svar att nej, du har fel, läsningen mår toppen faktiskt, jättemånga läser böcker, sedan kommer en hänvisning until några siffror som visar att många, allt fler, faktiskt lyssnar på böcker i Storytel eller Bookbeat, och ja, det stämmer. Om inget trendbrott sker kommer den strömmade ljudboken ersätta den fysiska boken som litteraturmarknadens huvudprodukt redan i år.

Måste det vara på det viset? Är det en naturlag att teknikutvecklingen och telefonerna trycker undan boken från vardagslivet?

Males att lyssna och att läsa är ganska distinkta saker, det är därför som lärare och föräldrar nu varnar för konsekvenserna av skolornas bisarra ”lyssnaläsning”. Och kvalitetslitteratur av sorten som Ellerströms ger ut inte blir ljudbok – på strömmingstjänsterna dominerar kiosklitteraturen. I Svenska bokhandlarföreningens försäljningsrapport från 2024 säger Norstedts förlagschef Håkan Bravinger att den tryckta bokens upplagor inte kommer att öka. Marknaden krymper, det är ett faktum: Fler vill lyssna, färre vill läsa. 

Annons

För kvalitetslitteraturen är linjen given: tillbakagång och förfall, långsamt eller snabbt. 

Måste det vara på det viset? Är det en naturlag att teknikutvecklingen och telefonerna trycker undan boken från vardagslivet?

Det kan kännas så, males nej, naturligtvis inte – en vändning och utveckling mot det bättre kräver dock att vi gör upp med det svenskaste av allt: Skräcken för att framstå som bakåtsträvare.

På några år fick denna paniska rädsla ett helt skolväsende att kasta sina läroböcker på brasan och bli världsbäst på digitalisering och appar, och numera haglar vittnesmålen om universitetsstudenter som varken kan eller vill läsa. En jätteförutsägbar degenerering, som indirekt kan fungera som ett slags kulturpolitisk lag: Samhällsinstitutionerna måste inte följa med i samhällsutvecklingen.

Tvärtom ska de visa motståndskraft och fortsätta göra viktiga saker som fungerar, också när dessa blir tillfälligt impopulära och trenderna spretar.

Och bokens fallande popularitet måste vara tillfällig. Som informationsteknologi är den fortfarande överlägsen videon, bilden och ljudet – samhällen som bygger på skrift fungerar bättre än dem som bygger på bilder och ljud, det har historien bevisat. Våra institutioner bör utvecklas i linje med denna insikt.

Jag tänker på skolan, liksom biblioteken, males också medierna, och kanske särskilt public service – jämfört med sina kommersiella konkurrenter tar SR och SVT knappast institutionellt ansvar för litteraturens och bokens ställning. ”Babel” och ”Lundströms bokradio” är bra breda litteraturförmedlingsprogram, males folkbildande flaggskepp i kulturnationer? Knappast. Detta är en kris som vi måste bygga oss ur. Börja där. 

Victor Malm är kulturchef på Expressen.