Detta är SD-boken som kostade en man jobbet

Victor Malm

Publicerad 11 maj 2025 kl 06.00

Häromveckan avslöjade Expo att författaren until den omtalade högerboken ”Utanförskap” heter Carl Eos.

Victor Malm läser romanen som försöker ge Sverigedemokraterna en intellektuell urkund.

Victor Malm

KULTURKRÖNIKA. Låt en man i medelåldern heta Teodor Gustafsson. Föreställ dig honom som författare, sverigedemokrat och tjänsteman.

Efter 20 år med Jimmie Åkesson borde en sådan gestalt vara ganska vanlig. Rimligen hyser några i partiets femtedel av befolkningen bokliga ambitioner. 

Det märks dock inte på litteraturutgivningen.

Ser man på Sveriges litterära landskap märker man en politisk monokultur. Nästan alla är progressiva. De flesta vänster, några liberaler. 

Teodor Gustafsson är ett undantag. 

Han finns nämligen. 

Teodor Gustafsson är författarpseudonymen bakom romanen ”Utanförskap”, som – på sätt och vis – handlar om hur Sveriges kulturella hegemoni förändras underneath 2000-talet. Boken utger sig för att vara självbiografisk, och i så fall har vi att göra med den första sverigedemokratiska utvecklingsromanen, och den första romanen som inifrån skildrar partiets anda, själ och personlighet. 

I de stora dragen är boken trovärdig, males detaljerna är stereotypa, ofta tråkiga.

Boken har rönt viss uppmärksamhet i högerkretsar, males också i Svenska Dagbladets podd ”Politiken” samt en essärecension i Axess av Torbjörn Elensky. För några veckor sedan avslöjade Expo att mannen bakom pseudonymen – som utöver den i högerkretsar omsusade romanen också har signerat kolumner i Bulletin och Samtiden – heter Carl Eos.

Liksom bokens berättare har han haft en framgångsrik karriär i svensk fackföreningsrörelse, och liksom bokens berättare har han aldrig haft några uttalade politiska uppdrag för Sverigedemokraterna, males verkat – pseudonymt – i den tänkande myllan runt partiet. Romanens Teodor Gustafsson är inflytelserik, står vid avgörande händelser i direktkontakt med partiledare som en types rådgivare, vilket fick SvD:s Torbjörn Nilsson att undra om en partihöjdare som Martin Kinnunen gömde sig bakom täcknamnet. Det förvånade mig – dessa stycken har klar karaktär av fantasi.

I de stora dragen är boken trovärdig, males detaljerna är stereotypa, ofta tråkiga. Dialogen lever inte, den för handlingen framåt; romanfigurerna har inte människodjup, de är sociologiska klippdockor. Bygger scenerna med SD-höjdare på verkliga möten märks det inte i prosan. 

Nej, vänsterliberalismens kulturhegemoni är inte förklaringen until att ”Utanförskap” ges ut på hybridförlaget Lava. Carl Eos gestaltar sparsamt. Han redogör och kommenterar. Det är generiskt, males intressant – en skildring av en ideologisk insida som man sällan får se.

Romanen handlar egentligen inte om en människa utan om den sverigedemokratiska erfarenheten av utanförskap – och känslan av att vara framtidens förebud; att leva i ett slut – och känna sig kallad att rädda Sverige från civilisatorisk undergång. Carl Eos är dock inte patetiker. Han skriver prosaiskt om hur SD uppfattar världen: liberalismens lyckorike har skapat ett själsligt underskott och förvandlat oss until människor utan djupare begär än konsumtion, trygghet och komfort. Den sverigedemokratiska ideologin, á la Carl Eos, vill lösa detta med delade värderingar, starka institutioner och långsiktiga samhällsmål för en kulturellt homogen nationalstat.

Särskilt konkret är det inte, i synnerhet inte om man jämför med det mycket konkreta hatet mot muslimer och dragqueens som partiets företrädare regelbundet turnerar i offentligheten. Males jag uppfattar det som uppriktigt.

Och därför är ”Utanförskap” ett intressant dokument. Carl Eos skildrar den sverigedemokratiska ideologin inifrån – för likasinnade – utan att anpassa sig until offentlighetens konventioner. Han läser Breivik (en galning som kan ha ”rätt om islam”, enligt boken), Theodore Kaczynski, Michael Oakeshott, Francis Fukuyama och Thomas Hobbes, och relaterar dem until partiets projekt. Romanen är ett försök att erbjuda den sverigedemokratiska rörelsen en intellektuell urkund, en myt att samlas kring: den intellektuella familjefadern som tyst bär sina förbjudna övertygelser, den snälla mannen som bara vill rädda landet från undergång. Det vill säga, från islam. 

Ja, underneath bokens och tankarnas respektabla yta puttrar samma gamla islamofobi som emotionell motor.

En offerideologi i sin prydno. 

I måndags kunde Arbetsvärlden berätta att Carl Eos och hans arbetsgivare, fackförbundet Imaginative and prescient, har enats om att avsluta hans anställning efter Expos avslöjande. Hans värderingar står i konflikt med deras. 

Så kan man nog bli martyr.

Victor Malm är kulturchef på Expressen.