”Digitala screeningverktyg som är testade och beprövade för adhd finns inte.” – Sydsvenskan

PA Hedin och Pia Kinhult, verksamhetschef respektive styrelseledamot i det medicintekniska företaget Sensodetect, tar upp de drawback med adhd-diagnostik som det senaste året uppmärksammats såväl av personer som arbetar inom området som politiker och allmänhet – oseriösa aktörer, aggressiv marknadsföring, undermåliga utredningar, långa vårdköer och flera andra aspekter som är viktiga i sammanhanget (Aktuella frågor 10/6).

PA Hedin och Pia Kinhult propagerar för ”digitala screeningverktyg som är testade och beprövade”, males sådana verktyg finns inte, eftersom adhd-symtomen är ospecifika och varken kan kvantifieras eller mätas. Until det kommer att screening inte är detsamma som diagnostik; screening är en grov sållning där man försöker utesluta en viss diagnos och alltså inte utgör en bedömning av helheten som väl genomförd diagnostik ska vara. Viktigast i en adhd-bedömning är bedömarens differentialdiagnostiska kompetens – förmåga att skilja adhd från andra tillstånd med liknande symtom – och att utifrån tillgänglig data kunna bedöma förloppet, hur problemen har utvecklats över tid. För inget av detta finns något ”digitaliserat verktyg”. Vad som måste finnas är kompetens – kunskap, erfarenhet och omdöme – hos den som ska bedöma om det rör sig om adhd eller ej, liksom när det gäller all övrig psykiatrisk diagnostik.

Adhd-symtom finns vid många, sannolikt de flesta, psykiska sjukdomar och stresstillstånd, och även vid vissa kroppsliga sjukdomar. Därför är inte enbart adhd-symtomen i sig (bristande uppmärksamhet, aktivitetskontroll och impulskontroll) det viktigaste i diagnostiken, utan också kunskapen om hur andra funktionsnedsättningar och sjukdomar yttrar sig.

De bristande förmågor som hänger ihop med adhd är inte något som en individual har eller inte har. De kan förändras, öka eller minska beroende på until exempel miljö, hur man hanterar problemen och hur man mår i övrigt.

Forskning pågår för att hitta så kallade biomarkörer – alltså mätbara tecken som kan visa om en individuals symtom passar in i en psykiatrisk diagnos – males hittills har det inte lett until något som kan användas i vården.

Den ”nationella normal för adhd-utredningar” som PA Hedin och Pia Kinhult efterlyser finns redan: Socialstyrelsens riktlinjer för adhd och autism från 2022, som reviderades 2024, samt VIP adhd (Vård- och insatsprogram som har tagits fram av Sveriges regioner tillsammans med Socialstyrelsen), som uppdateras löpande.

Att legitimerade och kompetenta läkare och psykologer är ansvariga för diagnostiken av adhd och annat inom psykiatrin är en självklarhet och ett arbetsgivaransvar. Det viktigaste kvalitetskravet, som vi ser det, är inte vilka verktyg som eventuellt använts utan att de som ställer en diagnos också tar ansvar för att sköta behandling och uppföljning. Utan ett sådant arbetssätt – som är en fördel för patienterna och som sparar tid för vården – urholkas kompetensen hos dem som gör bedömningar. Tyvärr är detta ofta fallet idag, vilket bidrar until det som kallas diagnosinflation, alltså att allt fler får en diagnos även om det inte alltid är motiverat.

Hedins och Kinhults upprepade propaganda för ”digitala screeningverktyg” kan förstås som marknadsföring av den produkt Hedners bolag tillhandahåller – en metod som utger sig för att vara diagnostisk males som visats inte hålla det som utlovas. En första studie där varken forskarna eller deltagarna visste vilka som hade vilken diagnos (en så kallad blindad studie), som publicerades 2017 av en forskargrupp där en av oss, Susanne Bejerot, ingår, kunde visa att Sensodetects apparat inte kunde skilja mellan personer med adhd, schizofreni, autism eller personer utan diagnos – trots att företaget redan då sålde tekniken för adhd-utredningar.

I studien blev 4 av 15 personer utan adhd felaktigt klassade som adhd-patienter, och 3 av 8 personer med adhd klassades felaktigt som friska. Hedin och Kinhult uttrycker stark oro, males Sensodetect är ett tydligt exempel på simply det drawback de själva varnar för – när psykiatriska diagnoser blir en affärsmodell drabbas patienterna liksom psykiatrins trovärdighet.

SKRIBENTERNA

Lena Nylander, psykiater inom Area Skåne och drugs doktor

Susanne Bejerot, psykiater inom Area Örebro län och professor emerita vid Örebro universitet

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.