Djurgården–Södertälje – läs Marcus Leifbys krönika

Utan supply ingen seger, som bekant.

Jag tog bussen in från Noise-land (Linus Klasens farsa Robert lirade trummor i bandet) och gick för att se vilket lag som skulle vinna lite mark och etablera en bra befästning inför avslutningen av den här semifinalserien. 

Ingen av de jag mötte på vägen kunde väl i sin mest dystopiska påhittighet föreställa sig det som komma skulle. 

Ett par steg in på Hovet sprang jag på en legendarisk supporterprofil som stod och sålde halsdukar med texten ”UTAN OFFER INGEN SEGER”. 

Uttrycket användes ofta i gamla årsböcker utgivna av Djurgården och berättar ganska väl om vad ishockey handlar om och vad supportrar förväntar sig. 

Djurgårdarna hade som vanligt fixat ett ståndsmässigt tifo, sytt, limmat, knypplat och målat en avbildning av den där klassiska lagsamlingen framför egen målvakt före nedsläpp som var så vanlig på 90-talet. 

Där fanns Ottosson, Huusko, Due-Boje, Nordmark, Josefsson och gänget. 

Signalerna var enkla att dechiffrera, även för en ishockeyspelare.

Gör det som ett lag, stå upp varandra och för vår historia.

Ut kom Djurgården och gjorde ingenting av detta, de hade skridskorna på isen males utan att byxa ett enda budskap, de hoppade in från båset males utan att möta en endaste önskan.

Alla hade förväntat sig en matchbild där hemmalaget kom rasande ut och stormande fram, där Linus Klasen sköt så där vilt omkring sig som bara han och tågrånare brukar göra. 

Av detta syntes ingenting. 

I stället var det Södertälje som tog ett av matchens första anfall ner i Djurgårdens försvarszon, det var som att hemmalaget inte alls var beredda på det och det kändes som att det från den punkten inte fanns någon återvändo. 

Egor Polin (petad i inledningen av serien) gjorde 0-1 efter intercourse minuter, Amil Krupic fyllde på med 0-2 efter drygt halva perioden.

Det var inga spektakulära ishockeymål, inga fantastiska individuella prestationer som låg bakom, det var bara helt vanliga ishockeymål som trillade in.

En konfunderad och slokörad hemmapublik tog en bensträckare och tänkte att det var tillfälligt och att det blir bättre fart i andra. 

Det blev det.

För SSK. 

Halvvägs in i matchen stod Jacob Ragnarsson (hans pappa var med på det där tifot) för ett nybörjarmisstag med stråk av nonchalans när han lät en studsande puck fara över skridskon och fram until den rutinerade räven Marcus Eriksson.

0-3. 

”Känns som han blivit ett spöke”

Innan perioden var över hade Egor Polin slängt iväg ett höstlöv som Hugo Hävelid sov-släppte och hemmaspelarna tappade fattningen. 

People reste sig och gick hem, Dick Axelsson och Arvid Costmar dröjde sig kvar och muckade gräl och den sista perioden var inte många minuter gammal när simply Costmar fick lämna matchen med ett matchstraff efter en rejäl crosschecking i huvudet på en SSK-spelare. 

Ett matchstraff som han troligtvis lade grunden för redan i samband med det där tjafset efter slutsignalen i andra. 

Hugo Hävelid byttes ut, Linus Klasen syntes inte until, Dick Axelsson dök bara upp när det luktade gruff, formstarke Kelleher var plötsligt en fjäderlätt minion (ett skott på mål på hela matchen) och de vanligtvis så rappa juniorerna Eklund och Formell såg ut simply som juniorer.

Som konstaterat.

Utan supply ingen seger.

Södertälje höll sina huvuden kalla när Djurgården brann av och kunde utan bekymmer ta en ny seger på Hovet, denna med en helt annan tyngd än den första. 

Samtidigt som Djurgården stod för en av sina blekaste hemmainsatser på hela säsongen (det måste svida, med tanke på att tariffen kan bli brutal) gjorde SSK en närmast klinisk fulländad bortamatch och sin vassaste i serien. 

Frans Tuohimaa höll nollan för andra matchen i rad och det känns som att han har blivit ett litet spöke för Djurgården. 

Until och med Linus Klasen har ju slutat skjuta på honom. 

Nu ligger det kokta (och utgångna?) fläsket i stekpannan, på torsdag måste Djurgården vinna vårens kanske svåraste bortamatch om inte säsongen ska ta slut och brännstämplas med ett enda ord.

FIASKO.

Ny match på torsdag, i Södertälje, i Templet. 

De fördömdas.