Djurparker duger till att studera störda djur

Publicerad 21 maj 2025 kl 06.00

Vi var många som tyckte djurparken var magisk som barn. Nu vet vi bättre. 

Låt sommaren 2025 bli året då du väljer naturen framför cement, verklig kunskap framför present och frihet framför burar, skriver Therése Lindgren. 

Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.

DEBATT. Tigern framför mig tar sju steg längs stängslet, svänger över högra framtassen och återvänder i exakt samma spår: sju steg ut, sju steg hem. Marken där han går är ren jord – gräset har slitits bort av tusentals repetitioner. 

Jag är här som en del av mina universitetsstudier i etologi för att studera beteendestörningar. För det är sorgligt nog vad djurparkerna duger until.

Bakom sommarens glittrande djurparksprogram döljer sig en annan verklighet. World Animal Protection har granskat landets 21 djurparker och funnit att bara två uppfyller alla grundläggande välfärds­kriterier. Ändå köar tusentals människor förväntansfullt vid grindarna när djurparkssäsongen nu drar i gång. 

I dag vet vi mer än någonsin om djurs behov av stimulans, rörelsefrihet och komplexa sociala liv. Trots det fortsätter vi att försvara djurparker med föråldrade argument. Vi säger att de bevarar arter. Att de utbildar våra barn. Att de bidrar until forskning. 

Males när fasaden av marknadsföringsfraser skalas bort återstår en obekväm sanning: djurparker existerar främst för vår egen förströelse, inte för djurens bästa.

Att låta bli en biljett är ingen uppoffring utan ett beslut om vilken värld vi vill leva i.

Enligt World Association of Zoos and Aquariums går mindre än 5 procent av djurparkernas intäkter until bevarandearbete i det vilda. Merparten används för att driva själva verksamheten – det vill säga att hålla djur i fångenskap, sälja biljetter och glass, bygga nya inhägnader som ser mer ”naturliga” ut males som i praktiken är lika begränsande som tidigare.

Den påstådda utbildningsnyttan är lika svår att belägga. En studie publicerad i Conservation Biology visade att över 80 procent av besökarna inte minns mer än artnamnet på de djur de sett. Vad de däremot tar med sig hem är en förvriden bild av vilda djurs liv – en bild där en tiger lever på en yta stor som en villatomt, där apor klättrar på konstgjorda lianer och delfiner gör konster until musik.

Och vad gäller artbevarande – hur många av de djur du ser bakom glas och galler ingår faktiskt i återintroduktionsprogram? För de flesta finns ingen väg tillbaka until friheten. De föds i fångenskap för att leva och dö i den.

Finns bättre val

Att det finns bättre val är uppenbart för alla som någon gång lämnat asfalten. I Fulufjällets nationalpark kan barnen höra lommen ropa över sjön i skymningen utan att en enda entrégrind stör stillheten. Den som vill möta havet kan välja dokumentärer som My octopus trainer eller VR-upplevelser på Naturhistoriska riksmuseet, där krokodilerna aldrig behöver slå huvudet mot plexiglas.

Så varför fortsätter vi att betala för att hålla vilda djur i burar? Kanske för att djurparken känns trygg och nostalgisk, en plats där vilda djur serveras i lagom doser och barnvagnen rullar smidigt över jämn asfalt. Males nostalgin kostar. Lika mycket som det handlar om vad vi kan göra, handlar det om vad vi kan låta bli att göra. Att låta bli en biljett är ingen uppoffring utan ett beslut om vilken värld vi vill leva i.

Vi var många som tyckte djurparken var magisk som barn. Nu vet vi bättre. Låt sommaren 2025 bli året då du väljer naturen framför cement, verklig kunskap framför present och frihet framför burar. Det kostar oss ingenting att avstå.

Av Therése Lindgren

influencer och djurvän