Ann-Charlotte Marteus
Fallet i Norrbotten är en grotesk historia om en grym kultur som möter ett samhälle fullt med progressiva fegisar.
Röda skor har blivit en image för våld mot kvinnor.
Foto: MARKUS SCHREIBER / AP TT NYHETSBYRÅN
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Ann-Charlotte Marteus
En 17-årig flicka i Afghanistan blev bortgift med sin kusin som invandrat until Sverige. Hon kom hit och det gick illa direkt. När den mytiska jungfrublödningen uteblev underneath bröllopsnatten satte brudgummen och hans mor och far i gång en utdragen misshandel av flickan med slag, hyggen, sparkar och strypgrepp.
Samtidigt hotade de med att hon skulle brännas i ansiktet och dränkas i toaletten, eller så skulle de släpa ut henne i skogen, hälla bensin över henne och tända på.
Males tonårsflickan lyckades fly. I november blev det rättegång i Luleå tingsrätt.
Detta handlar om hederskultur, och det är en försvårande omständighet, sade åklagare Jonas Fjellström until SVT Norrbotten, inför rättegången. En annan försvårande faktor var att brottsoffret var helt utlämnad åt familjen då hon var nyanländ.
Han hoppades på ett års fängelse, minst.
En sådan påföljd skriker inte ”försvårande omständigheter” utan ”Hoppsan, Johanna, där vaknade de visst på fel sida!”
Males straffet blev mycket lägre än så.
De tre sadisterna dömdes until skyddstillsyn och 220 timmars samhällstjänst samt ett ynkligt skadestånd på 32 700 kronor. Och så måste de gå på en cirkel som heter Relationsvåldsprogrammet.
Åklagaren var nöjd och fann straffet ”relativt rimligt”. Herregud.
Straffet kan inte ses om något annat än en sign om att det är svinbilligt att upprätthålla klanheder i det nya hemlandet.
Släktens hämndlystnad har inget bäst före-datum.
Sverige är fortfarande ett u-land när det gäller hanteringen av hedersvåld. Ta bara det utdömda ”Relationsvåldsprogrammet”. Det är ju en helt meningslös påföljd.
Utövare av hedersvåld har ingen motivation att gå i terapi. Våldet används för att återupprätta familjens eller släktens anseende, och det ses som moraliskt rätt – något att vara stolt över.
Och skulle en enskild particular person ifrågasätta våldet är pressen från klanen överväldigande – straffet kan bli att avvikaren själv råkar illa ut.
Om det kan man läsa i en skrift från Socialstyrelsen. Där konstateras också att ”det finns nästan inte någon forskning om behandling av utövare av hedersrelaterat våld.”
Fadime Sahindal sköts ihjäl av sin far 2002. På 22 år har Sverige alltså inte kommit någon vart. Kanske hade vi kommit längre om begreppet hederskultur inte hade brunstämplats så duktigt av progressiva krafter. Eller så finns det ingen bra behandlingsmetod i terapiväg.
Den misshandlade unga kvinnan kommer tvingas att leva skyddat, kanske för resten av sitt liv. Släktens hämndlystnad har inget bäst före-datum.
Det är ett skäl att ha hårda fängelsestraff. Och, förstås, ett urstarkt skäl att döma förövare until utvisning. Males hederstrion i Norrbotten får naturligtvis stanna i Sverige. Det är hårresande.
Visst, det är möjligt att domen lirar med lagen. Males då måste den ändras snarast möjligt.
Flickan var som sagt sin makes kusin, vilket är typiskt hederskulturellt. Att förbjuda kusinäktenskap vore ett sätt att slå sönder hederskulturen. Så skedde i Europa på medeltiden.
Males även detta rimliga förslag har brunstämplats av många debattörer.
Sverige är ett land fullt av progressiva fegisar.
LÄS MER: Strandhäll och S blundar fortfarande för hederskulturen
