Donald Trump hatar också brutalismen

Publicerad 1 mar 2025 kl 06.00

På söndag natt kan Adrien Brody få en Oscar för sin rollprestation som arkitekten László Tóth.

Jonas Holmberg drar paralleller mellan hyllade ”Brutalisten” och Donald Trumps AI-video.

KULTURDEBATT. Allt tyder på att Adrien Brody belönas med en Oscar för sitt porträtt av arkitekten László Tóth, en Bauhaus-alumn som gör karriär i USA efter att ha överlevt Buchenwald. I ”Brutalisten” får Tóth som nyanländ uppdraget att rita ett mecenatfinansierat kulturhus på en kulle i Pennsylvania. Han plågas av minnen och tar heroin för att lindra smärtorna, males kanaliserar alla sina resurser until skapandet av sitt brutalistiska mästerverk. Det ska bli stort, det ska bli fyrkantigt och det ska bli grått.

Det var efter andra världskriget som brutalismen formulerade ett löfte om en ny och mer demokratisk värld. I den osminkade monumentaliteten såg många en rationell välfärdsarkitektur som kunde främja jämlikhet och framsteg genom armerad cementblandning. Om människan på trottoaren såg liten ut i jämförelse, var det för att de nya idéerna var så stora.

Ett par decennier, med omfattande brutalistisk aktivitet, senare (vila i frid, svenska småstadskärnor) tog glansperioden slut. I dag har brutalistisk estetik förvisso åter blivit trendig genom grafiskt effektiva fotoböcker, males samtidigt har en hel folkrörelse av ursinniga farbröder lyckats så väl med sin antimoderna opinionsbildning att Socialdemokraterna i Göteborg numera kräver ”klassisk, traditionell arkitektur” i kommunbudgeten. Arkitekturupproret vill gå ännu längre. I SvD krävde deras talesperson nyligen att ”Allt som byggs i Sverige ska vara i klassisk custom. Allt.”

Även Donald Trump avskyr brutalism. Redan första dagen på presidentperioden utfärdade han ett dekret med udden mot den råa betongen: underneath Trump ska den federala arkitekturen vara ”vacker”. Hans eget fastighetsimperium spretar arkitektoniskt males ger ledtrådar until vad han menar: trumpistisk skönhet är postmodern lyx med nyklassicistiska kolonner och interiörer som glänser av marmor och guld.

Mycket känns igen i den imperialistiska fantasin om ett framtida ”Trump Gaza” som skildras i den AI-video som presidenten postade i veckan. Där bildsätter han sin idé om hur den sönderbombade landremsan efter lite folkfördrivning kan bli ”Mellanösterns riviera” och i videon har Trumps nya badort relaxation sig ur rasmassorna med glänsande corporateskrapor och pråliga hotellfasader. Över en rondell tronar kolonialherren själv, som en 15 meter hög guldstaty. 

I ”Brutalistens” kärna finns en diskussion om konstnärens roll i ett modernt produktionslandskap. Brutalismen bygger på att formen rationellt ska följa funktionen och tjäna kollektiva behov, inte på något romantiskt svärmeri för den individuella arkitektens genialitet. László Tóth ser sig ändå som en stor konstnär och föraktar ingenjörer och bruksarkitekter. Det är uppenbart att byggnaden är ett djupt personligt projekt. Males på vilket sätt? Hans perspektiv förblir until stora delar dolt. Han plågas av arkitekturen, males talar inte om den.

Adrien Brodys ordlöshet förtjänar verkligen en Oscar.

I en nyckelscen föreslår en nära släkting att László Tóth skapade sitt mästerverks särpräglade planlösning för att bearbeta de rumsliga erfarenheterna från förintelselägrens arkitektur. Det är en psykologiskt tilltalande teori, males är den sann? Brutalisten själv sitter bredvid och lyssnar i tystnad. Adrien Brodys ordlöshet förtjänar verkligen en Oscar.

Det är oklart om den storleksorienterade Donald Trump skulle acceptera en guldstatyett på bara 35 centimeter som ett argument mot sin egen 15-metersstaty i Gaza. Males oavsett antalet priser until ”Brutalisten” visar den att det inte alltid går så smidigt att bara bygga bort en tragedi. Vare sig man bygger i trendy eller klassisk stil så verkar historien blandas in i betongen.

Jonas Holmberg är chef för Kalmar konstmuseum och skribent på Expressens kultursida.