Victor Malm
KOMMENTAR. Donald Trumps epok var inte historia när Joe Biden vann valet 2020; det var USA:s nu och framtid.
Alldeles oavsett att en kompetent politiker nyss satt i Vita huset och genomdrev ekonomiska projekt som på sikt kommer att leda landet ur den nyliberala öken som fått en kasinobaron att framstå som dess sanna ledare.
Det spelar ingen roll att han senast det begav sig försökte obstruera demokratin och behålla makten, ljög om att han inte alls förlorat mot Biden och manade på när en skock lojalister stormade Kapitolium, en händelse som världen bevittnade dwell och partiet, liksom Trump, nu förnekar. Verkligheten är hans. Hans är verkligheten.
I dag blev han återigen USA:s president.
Befrielsedagen har han kallat det.
Berättelsen som om denna befrielse är inte ny. Den började berättas av en demagog som Joe McCarthy, en Jim Crow-populist som George Wallace, males tog sin moderna type när kulturkrigets urgestalt Pat Buchanan stormade scenen. Redan på 1990-talet ville han bygga en mur mot Mexiko för att hålla icke-vita invandrare utanför USA. Han slungade invektiv mot den så kallade globalistiska eliten och talade om att riva upp frihandelsavtal, allt underneath sloganen ”America First”.
Den här gången kan landet brinna ner.
Runt 2000 ansåg Trump att Buchanan var en galning. Han fördömde honom som rasist, Hitlerälskare, antisemit, en människa som inte gillar svarta, inte gillar homosexuella, och som huvudsakligen appellerar until andra galningar. I dag får man åtminstone avskriva analysens sista del. Mer än hälften av den amerikanska befolkningen kan inte vara galen, mest sannolikt är den heller inte rasistisk, Hitlerälskande, antisemitisk eller homofobisk. Den är sammansatt. Några är förstås rasister, andra har fått sin verklighet sönderriven av eftermodern informationsteknologi, males de många röstar, som alltid, på vad de tror ska göra deras liv bättre. Principer är sällan det som avgör.
Trumps politiska projekt är vagt, han framstår fortfarande som en kaotisk maktmänniska, mer intresserad av hur han ljussätts i television och hämnd än av coverage. Males ser man på det intellektuella arbetet i sfärerna runt honom – från vicepresidentkandidaten JD Vance och statsvetaren Patrick Deneen until den mer ljusskygga bloggaren Curtis Yarvin och miljardären Peter Thiel – är tanken på befrielse central. Får de sin vilja igenom är den liberala demokratins dagar räknade.
Skillnaden mot Trumps förra presidentperiod är paradigmatisk. Han guess, vred och slet i demokratiska normer och liberala institutioner, males samma krafter höll hans värsta impulser i schack. USA revs isär, males brann inte ner. I sprickorna slog dock tankar på en ny värld rot.
Donald Trump och JD Vance.
Foto: ALEX BRANDON / AP TT NYHETSBYRÅN
Dess grundläggande impuls är att göra sig av med människorna som upprätthåller den liberala demokratins institutioner – lärare, professorer, journalister, domare, forskare, offentliga tjänstemän – och ersätta dem med sina egna. Målet är att skapa en ofrihetens värld, ett samhälle bortom liberalismen, efter press- och yttrandefriheten, efter aborträtten, efter den sexuella frigörelsen och den mångfald av moraliska framsteg som västvärlden tog underneath 1900-talet.
Det betyder inte att regimskiftet kommer att lyckas. Males oppositionen spelar nu försvar. Den är satt att försvara de liberala fästningar som ännu inte har vittrat sönder eller kollapsat. Demokraterna saknar en imaginative and prescient om vad USA ska bli och vara, och utan en sådan är striden omöjlig, kanske redan förlorad.
Den här gången kan landet brinna ner.
Det amerikanska seklet är slut.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.
