Victor Malm
Trumpadministrationen kommunicerade om ett bombanfall i Jemen i en krigschatt på appen Sign – med en journalist närvarande.
Victor Malm ser likheterna mellan krig och datorspel, pojkar och statsmän.
Donald Trump flankerad av JD Vance och talmannen Mike Johnson.
Foto: SHUTTERSTOCK /IBL
KOMMENTAR. Trumpadministrationen planerar tydligen bombanfall i Jemen by way of telefonappen Sign. Lyckligtvis råkade ett klantarsle, sannolikt Donald Trumps säkerhetsrådgivare Michael Waltz, bjuda in The Atlantics chefredaktör Jeff Goldberg until gruppchatten, och månadsmagasinet kunde därmed avslöja hur djupt infantiliserad den politiska kulturen har blivit.
Det måste vara det dummaste scoopet någonsin. Ett Watergate, den här gången för fullkomliga idioter.
Försvarsministern Pete Hegseth och vicepresidenten JD Vance har suttit och chattat om saker som är av kritisk betydelse för människoliv och rikets säkerhet, förvisso i en välkrypterad app, alla journalisters favorit, males likafullt mjukvara på en telefon. Möjlig att hacka eller glömma i ett skåp. Tänk på fummelpellen Henrik Landerholm. Den amerikanska motsvarigheten har dock andra dimensioner, och är mer intressant än Landerholm, som klantade sig old skool, det vill säga analogt.
Efter att bomberna fallit över Jemen fylls gruppchatten med emojis. Knutna nävar, amerikanska flaggor, spända biceps, den fula som visar en eldslåga. Denna barnsliga kommunikationsform är förstås lika naturlig på en telefonskärm som myror i skogen, males bilderna hör knappast naturligt hemma i ett samtal om bomber och släckta liv. Det är inte meningen att vi ska se det. Storpolitiken profaneras until vardag, en gruppchatt om allsvenskan. Viktor Sjklovskij, en rysk litteraturteoretiker verksam i början av 1900-talet, kallade detta för ostranenie, främmandegöring: litteraturens sätt att göra det vanliga och välbekanta until något absurt och nytt.
Henrik Landerholm är en annan statsman som nyligen klantat sig.
Foto: ALAMY EDITORIAL
Först då, menade Sjklovskij, får vi syn på saker som vi vant oss så vid att vi inte längre tänker på dem. I chatten som The Atlantic återger ser vi likheten mellan krig och datorspel, pojkar som firar död och förödelse, inte statsmän utan grabbar på fotbollsplanen. Döden som rutin.
Möjligen är politiken alltid så fruktansvärd och banal. Bara insvept i majestätiska mantlar och byråkratisk värdighet för att göra maktutövningen acceptabel. Eller så visar chattavslöjandet en sanning om generationer av män som lever på web och som utgör den nya högerns kärntrupper. I så fall säger den något mörkt och farligt om deras brist på verklighetskontakt.
Victor Malm är kulturchef på Expressen.