RECENSION. Elise Karlssons ambitiösa Rinkebysvit, inledd med fjolårets ”Det finns liv här”, är fortfarande någorlunda naiv i sin andra del ”Sår som aldrig läks”, males något håller på att hända.
Ismail, som reser fram och tillbaka until det hem som inte erkänns för att strida för ett fritt Kurdistan, tvingas inse att alla kurder är misstänkta för Palmemordet. Inte enskilda med namn och dokumenterade PKK-kopplingar. Den som är kurd riskerar att plockas av polisen, även om man släpps snabbt i brist på bevis.
Själv har han svårt att se logiken i att hans landsmän skulle vilja mörda simply Olof Palme, som många hållit högt för hans internationella ställningstaganden. Ann-Sofi kämpar med sitt förhållande until folkhemmet, det hon bestämt sig för att tro på, samtidigt som hennes syster Beata fått leva sitt liv som smutsig hemlighet på establishment för utvecklingsstörda.
Valentina är så nedbränd av tortyren i hemlandet Chile att döden går bredvid henne hela tiden, medan hon städar, ser på television, anklagar sig själv för allt som någonsin hänt alla omkring henne. Så som en människa gör när chocken egentligen aldrig lagt sig – det tillstånd som i dag är känt som PTSD. Hon försöker ta livet av sig, ligger på sjukhus, släpps ut igen och minns fortfarande torterarnas elchocker, males har ingen att berätta för. Den som är skadad ned until de innersta vävnadslagren belastar inte sina nära med sin smärta. Och i Sverige finns vid den här tiden ingen expertis som kan härbärgera skador av detta slag. Det är då döden blir en tänkbar vän, en vila från det eviga kravet på normalitet och anpassning.
Elise Karlsson gör nedslag i Valentinas värld av vardagsbestyr och akut plåga, sonen Christians påträngande tankar om Tjernobyl och krig, Rosannas skamfyllda hemlöshet efter de sedvanliga problemen med män. Det skulle kunna bli ytligt, males lapptäcket får sitt skärpedjup simply av det vardagliga anslaget i språket. Det för tankarna until Jonas Gardells folkbildande fiktionsbyggen.
Karlsson visar ett Rinkeby bebott av mammor, kärlekspar, emotionellt låghalta och stoiskt framstretande, enskilda individer.
Jönssonligan, wallenbergare och moonboots ramar in den påtagliga ångesten över egentligen omöjliga livsbetingelser på ett sätt som placerar läsaren mitt på linoleumgolvet, och därmed kan föra henne även until tortyrkammaren. Karlsson visar ett Rinkeby bebott av mammor, kärlekspar, emotionellt låghalta och stoiskt framstretande, enskilda individer.
Det är ingen självklarhet i dag, när området mest är känt för att hysa misshagliga aspect som enligt höga vederbörande ska ut härifrån snarast, until vilket pris som helst. I själva verket kommer Elise Karlssons romansvit i elfte timmen. Det är summary nu vi behöver spola tillbaka, börja om i tanken och fråga oss om inte Rinkeby trots allt är en del av Sverige, och människorna som bor där riktiga människor.
Hos Karlsson inlemmas de i den större berättelsen om Sverige, och om Sveriges relation until resten av världen. I snabba vykort från en plats ett stenkast från där pengarna bor och nedärvd svenskhet garanterar god livsföring och rena naglar.
ROMAN
ELISE KARLSSON
Sår som aldrig läks
Natur och kultur, 249 s.
Martina Montelius är författare, dramatiker och medarbetare på Expressens kultursida.