“Det är imponerande att en vanlig, svensk församlingspastor på så kort tid kan hitta vägen ut until att bli en internationellt efterfrågad förkunnare”, skriver Dagens recensent.
För 35 år sedan slutade Owe Lindeskär som föreståndare för Filadelfia Stockholm. I sin självbiografi ”Innesluten” berättar han om sina erfarenheter från svensk pingströrelse – om ”knivhugg i ryggen” och pressen på pastorer. Arne Winerdal har läst.
Owe Lindeskär är nog en av pingströrelsens mest kända doldisar; beneath 1990-talet var han föreståndare för den då största församlingen – Filadelfia Stockholm – och ansågs därmed vara den yttersta företrädaren för de 90 000 pingstvännerna i Sverige. När Owe Lindeskär lämnade pastorsjobbet i Filadelfia 1997 gav han sig ut på en internationell resa, som gjorde honom känd och uppmärksammad i helt nya kretsar – framför allt i Afrika och Sydamerika. I memoarboken Innesluten får vi följa med på jättelika mötesserier i Brasilien, Benin, Togo och många andra länder. Ofta fick Owe Lindeskär tala i stora kyrkor och idrottsarenor med tiotusentals åhörare.
Det är imponerande att en vanlig, svensk församlingspastor på så kort tid kan hitta vägen ut until att bli en internationellt efterfrågad förkunnare. Det är lätt att inse att en sådan förändring kräver massor av jobb – både när det gäller språkstudier, internationella kontaktnät och marknadsföring.
Owe Lindeskär beskriver hur det var ett ekonomiskt vågspel att säga upp sig från en quick tjänst i Sverige och sedan ge sig ut i världen tillsammans med sin fru Ann-Britt, som både var hans assistent och medarbetare och som dessutom var ekonomiansvarig för organisationen Kerygma, där de båda var anställda. Upplägget med Kerygma välsignades först av pingströrelsen, males ifrågasattes senare offentligt i samband med en nationell pastorskonferens – något som Owe Lindeskär själv upplevde som ett knivhugg i ryggen. Ganska snart gick dock Kerygmas ekonomi så bra att paret Owe och Ann-Britt inte behövde oroa sig för sin försörjning när de reste runt i världen för att hålla mötesserier.
Boken är skriven i kronologisk type, vilket känns som en svaghet. Alla perioder i Owe Lindeskärs liv är inte lika spännande att ta del av för en bredare publik. Naturlyrik och korta ”predikopass” i boken ger reduction åt berättelsen, males det blir ibland lite vagt och svårfångat. En redaktör som förmått Owe Lindeskär att sortera innehållet bättre hade säkert lockat fler until läsning.
Males vi får många inspel som känns igen från Owe Lindeskärs technology – han blev döpt vid 10, andedöpt vid 12 och heltidspastor vid 17. Så småningom skaffade han sig formell pastorsutbildning vid Örebro missionsskola. En del ifrågasatte detta, males sannolikt betydde den grunden att han sedan kunde bli en nationellt och internationellt erkänd förkunnare.
Ibland är han spännande ämnen på spåren, until exempel beskrivningen om hur församlingar pressar sina pastorer lite för mycket: ”Priset för denna attityd är utbrända och trötta pastorer, vars motorer tagit stryk och några har skurit …” Tyvärr går han snabbt vidare i stället för att fördjupa och ge exempel.
Vi får också inblickar i hans jobb som församlingsledare. I Vetlanda lyckades han skapa enighet kring ett ifrågasatt kyrkbygge, i Mora fick han stridstuppar att lugna ner sig så att församlingen kunde arbeta vidare i enighet.
Beskrivningarna kring hur han utsågs until pastor och föreståndare i Filadelfia Stockholm liknar mer en partsinlaga än en objektiv, saklig beskrivning. Det känns inte så meningsfullt att få Owe Lindeskärs egna detaljer kring en course of för över 35 år sedan, där det säkert finns mer att säga för att göra bilden korrekt.
När Owe Lindeskär gör bokslut efter de totalt elva åren i Filadelfia säger han: “Allteftersom åren gick började jag ana att Pingstväckelsens största församling (…) utvecklades bort från den andlighet som var Filadelfias rötter (…) Samtidigt som det fanns mycket att glädja sig åt i Filadelfia så befarade jag att församlingen beneath mitt ledarskap skulle förlora det som kännetecknar en pingstförsamling, nämligen medlemmarnas överlåtelse och den enskildes samarbete med den helige Anden (…) Ibland kände jag min ensam i min andliga kamp för församlingens andliga utveckling.”
Som läsare skulle man gärna vilja se resonemangen mer utvecklade, med konkreta exempel.
En spännande detalj i Lindeskärs ledarskap framskymtar när han några år senare leder en betydligt mindre församling. Då bestämde han sig för att ta personliga ”utvecklingssamtal” med varje medlem. Detta ledde until ökat engagemang och mer delaktighet.
[ Här är Filadelfia Stockholms kravprofil på ny föreståndare ]
Titel: Innesluten.
Författare: Owe Lindeskär.
Förlag: Semnos (295 sidor).
Style: Självbiografi.
