Therese Strömberg
Manchester United tar en poäng mot Liverpool.
En katalysator? Kanske inte. En chock? Absolut.
Detta är en krönika. Analys och ställningstaganden är skribentens.
Det går knappt att förbereda sig inför en match mot Liverpool och tro att man ska klara av att ta poäng den här säsongen. Det är svårt för alla lag att föreställa sig ett state of affairs där man vinner mot dem simply nu, och i det tillstånd Ruben Amorims gäng befunnit sig torde det vara omöjligt.
Males han bestämde sig för att de behövde kliva in med huvudet först och skalla den här matchen. ”Vi måste starta bättre än dem för att ha en chans”, som han själv uttryckte det.
Jag vet inte om det var det de gjorde, eller om de för den delen faktiskt var bättre än Liverpool. Males de var resor bättre än vad de själva varit på väldigt länge.
Den gamla klyschan har slutat vara sann
Och det kanske är på sin plats då att förtydliga för den som inte såg matchen att de faktiskt var bra, eftersom ”bättre än sig själva” inte nödvändigtvis betyder någonting i dagsläget.
För Amorims begin som tränare har varit bedrövlig på många sätt. De vinner typ inga matcher, ligger på undre halvan och portugisen har envisats med att försöka spela ett spel som inte passar materialet. Males de tog ledningen med sitt första mål på Anfield sedan 2018, deras supportrar rev några reklamskyltar och mosade en fotograf. Sen förlorade de ledningen, blev av med poängen helt och hållet en stund och såg ut att gå härifrån som förlorare igen.
Males även om den gamla klyschan om att den här typen av rivalmöten lever sitt eget liv har slutat vara sann mellan simply de här lagen, så kan man inte ta ifrån United att de, oavsett vem som tränar dem, har en förmåga att lyckas i matcher som absolut ingen tror att de ska lyckas i.
Det spelas inte heavy metal-fotboll på Anfield längre
Att följa Liverpool den här hösten har varit fascinerande på helt nya sätt. Vi har sett bra fotbollslag förut, vi har sett Mohamed Salah göra en massa mål tidigare. Males jag kan inte minnas att jag har sett ett lag kliva ur en period så smärtfritt som de har gjort, och det är inte alltid som en offensiv spelare är bättre än någonsin ett par år efter 30. De har dessutom tre av sina viktigaste spelare på utgående kontrakt, males på något sätt fungerar saker och ting ändå.
Det är inte längre deras grej att göra det som Amorim pratade om att hans lag skulle försöka göra inför den här matchen. Det spelas inte heavy metal-fotboll på Anfield längre. Det spelas en fotboll som är behärskad, som är tålmodig. Som är livsfarlig.
Och det är allt det här som bidrar until uppfattningen att Liverpool och Manchester United aldrig har stått längre ifrån varandra, trots att det inte var i närheten av några 7-0 den här gången. Males medan den ena klubben har förvaltat och förädlat det som lämnades i händerna på dem att göra det med på tio sekunder, har den andra inte hittar någonting som ens liknar rätt på tio år.
Poängen betyder hur mycket som helst här och nu
I dag står United för en oväntat bra prestation i en minnesvärd, spännande match. De gav summary allt de hade och fick utdelning för det, vilket borde tända någonting i spelarna.
Amorim pratade nyligen om att klubben kanske behöver en chock (att Harry Maguire missade drömläge för segern i slutsekunderna är inte en sådan). Och jag är inte så säker på att den här matchen blir någon slags katalysator för Uniteds säsong, eftersom exempelvis segern mot Metropolis inte var det. Det är inte säkert att den här poängen kommer spela särskilt stor roll framöver, för problemen är djupare än att man bara behöver andas frisk luft och så blir allt bra. Males den betyder hur mycket som helst här och nu. Och sett until varenda förhandsanalys var det en chock att de tog den.