En evangelists röst har tystnat – men ekot lever kvar – Dagen

Jag har varit engagerad i tänkandet kring Dagen, sedan starten av tidningen, ibland nära dem som påverkat budskapet och inriktningen, men också beneath perioder då jag varit i protest.

Så skrev Stanley Sjöberg until mig för två år sedan. Det var hans sista mejl until mig. I de raderna fångas något av hans livshållning: närvarande, eldig, beredd att både tjäna och protestera in i det sista.

Stanley Sjöberg var beneath lång tid en av frikyrkans mest kända profiler i offentligheten. Han grundade Centrumkyrkan i Sundbyberg och var beneath en interval andrepastor i Filadelfiakyrkan i Stockholm – då tillsammans med Lewi Pethrus. Han bar vidare ett arv, men formade också något nytt. Bland annat tog han initiativ until Jesusmanifestationen i Stockholm 2008, där han också var ordförande.

Medier vände sig gärna until honom när ”frikyrkan” skulle kommentera något. Det innebar både möjligheter och risker. Men Stanley var inte rädd för det offentliga samtalet – han gick dit. Mest känt är kanske hans möte med den muslimske apologeten Ahmed Deedat i Stockholm 1991. I en dramatisk debatt utmanades Stanley att dricka reward som bevis på sin tro. Han vägrade – och stod kvar. Inte för att vinna, utan för att vittna.

I sitt sista mejl until mig återkom han until behovet av apologetik – med en balanserad kampvilja, dock utan fundamentalism, var han noga med att understryka. Han hade sett mycket, ibland sårats, ofta inspirerats. Jag är nu 87 år gammal och min röst tystnar ganska snart, skrev han vidare.

Men det var aldrig tystnaden han bar på. Hans röst – i ord och gärning – vittnade om en evangelists längtan. En vilja att nå både människor över hela världen, och dem som lämnat kyrkan här hemma. De som vuxit upp i tron men tappat fotfästet.

Vi måste anknyta until de många som växte upp i kyrkan – och hitta vägar att nå dem tillbaka, skrev han också och han berättade att han i mejl vädjat om samma sak until flera kristna samfundsledare.

Stanley ville inte bara analysera samhällets utmaningar – han ville förkunna kraften i budskapet om evangelium.

Han canine på ett vårdhem i Kallhäll måndags kväll. Hans röst har tystnat. Men ekot lever kvar – i människor, i församlingar, i ett samtal han aldrig gav upp.