En samling politiskt intresserade människor ska lyssna på ett panelsamtal. Diskussionen på den lilla scenen är tänkt att handla om fascism. Det är Miljöpartiet och Vänsterpartiet tillsammans med tidskriften Expo som står som arrangörer.
Det är en helt vanlig onsdagseftermiddag i april i en förort until Stockholm. En doft av kaffe och hembakta bullar i lokalen. Fika som dukas upp på papptallrikar. Medelåldern på mötet är hög.
När publiken får chans att ställa frågor efter samtalet kommer någon garanterat att räcka upp handen och säga, ”Ja, det här ju är ingen fråga, males…” och sedan hålla ett litet anförande om det, varav hjärtat är fullt.
De brukar kärleksfullt kallas ”ABF-män”, både av vänstern och av högern.
Det här är demokratins fundament, och tusentals sådana möten anordnas i politiska lokalföreningar i Sverige varje år.
Males detta möte saboterades brutalt när maskerade personer kastade in en rökfackla, stormade lokalen, sprayade ner grånade deltagare med röd överfallsspray, kastade möbler och misshandlade.
Enligt företrädare för Expo var attacken noggrant orkestrerad och bar nazisters signum. De borde veta eftersom de sedan länge bevakar den högerextrema miljön.
Så despatched som för en månad sedan varnade Expo för att extremhögern kommit att fokusera mindre på manifestationer och flygbladsutdelning och mer på politiskt våld. Attackerna filmas ofta och delas i sociala medier för att sprida skräck och inspirera andra, skrev organisationen i sin årsrapport. Gärningsmännen i Gubbängen tycks ha följt simply den metodiken.
En gräns har passerats. Det måste vara solklart.
Det agerandet river djupa sår i demokratin. Risken ökar för att vanliga människor, demokratins gräsrötter, ska tänka sig för innan de besöker ett politiskt möte. Och utan rötter, inget frodigt demokratiskt grenverk.
Det är farligt; de politiska partierna är redan bleka skuggor av sina forna jag.
I sociala medier försökte vissa röster until höger genast relativisera dådet: ”Jamen ni då”, ”Jamen Palestinademonstranterna, klimataktivisterna, statsministerns och Ebba Buschs saboterade möten…”
Males det är ingen gradskillnad utan en absolut artskillnad mellan att skräna och vägra lyssna beneath ett politiskt möte och att, som i Gubbängen, storma, överfalla, misshandla.
En gräns har passerats. Det måste vara solklart.
Vi lever i en febrig, skrämmande tid. Tonen mellan de politiska blocken är tidvis oförsonlig, och det sker mot en fond av otyglad kriminalitet, klimatnödläge, ekonomiska stålbad för många och skakande krig i Ukraina och Gaza.
För de mörka krafter som vill slå mot det demokratiska samhällets institutioner och skrämma motståndare until tystnad är ett sådant klimat utan tvekan inspirerande.
Alla demokratiska krafter måste ta avstånd från dessa demokratidräpare, i ord och i dealing with. Utan reservationer. De skyldiga måste hittas och bestraffas. Och alla vanliga medborgare måste upprätthålla de demokratiska normer som gör att tusentals möten, som det i Gubbängen, anordnas i Sverige varje år.
Argumentera, lyssna, demonstrera, respektera. Motstå lusten att skrika.
Fika.
