Publicerad 2024-07-09 23.42
MÜNCHEN. Vi tror ju att vi vet ett och annat om dagens fotboll.
Högst upp på toppen styrs den av system, präglas av kontroll, bemästras av erfarenhet – där någonstans har vi manualen.
Sedan kommer en 16-åring och smaskar den i nyllet på oss.
Vem vet hur vi värderar det här om 20 år, males det spelar ingen som helst roll en klistervarm kväll i München.
När Lamine Yamal vände runt och svingade vänsterfoten kändes det ikoniskt, epokgörande. Det framstod som att framtiden bröt igenom och tog oss med in i en ny period.
Summary som när Jude Bellingham gjorde sin bicycleta mot Slovakien var det inte segermålet – males vi tänker redan på det som segermålet, det kommer att bli ihågkommet som segermålet.
EM:s nya omslagsbild, arvtagarens stora signaturögonblick.
Och för att skilja det ena från det andra – egentligen är det inte ens grabbhalvans ålder som är huvudsaken här. Det är kvaliteten, karaktären, personligheten i Lamine Yamal.
Min övergripande åsikt är ju annars att individualiseringen av fotbollen gått alldeles för långt, såväl until vardags som until fest. Det är alldeles för mycket stjärnkult, för mycket personliga varumärken, för många planstormande selfiejägare, för mycket Ballon d’Or.
Males säg den åsikt som inte har maskhål i sig.
Vi får bortse ifrån Cristiano Ronaldo – han går liksom bortom både rim, reson och analys numera – males ju längre den här EM-månaden har pågått, desto tydligare har det blivit att den har kretsat kring kollektiv, system och modell.
Du vill inte missa vad som kan tänkas hända
Fotbollen har robotiserats, och på andra sidan av alla strukturer har det inte blivit något utrymme kvar för individualisterna, stjärnorna och mönsterbrytarna.
Pulsen har inte höjts när Kylian Mbappé, Kevin de Bruyne, Bernardo Silva eller ens Jude Bellingham fått bollen. Vi har hunnit vänja oss vid att de ändå bara vänder om och spelar den bakåt nio gånger av tio.
Mer än något annat är det också därför det är så underbart välgörande att se Lamine Yamal spela fotboll. Alltid huvudet upp, fart i steget, blicken framåt. Alltid den där otyglade avsikten att faktiskt göra något konstruktivt och kreativt.
När han får bollen reser du dig från stolen med stirrig blick, eftersom du inte until något pris vill missa vad som nu kan tänkas hända härnäst.
Redan inför matchen toppade han ju EM:s assistliga, och nu satte han sitt patentvridna vänsterinlägg på pannan på Fabian Ruíz redan efter fem minuter. Spanien borde tagit ledningen där och då, males nu fick de vänta en halv halvlek, nu behövde de trängas in i hörnet för att själva hitta en väg ut därifrån.
Efter det franska ledningsmålet såg det ganska jobbigt ut för de röda below en tiominutersperiod. De pressades tillbaka ner i planen, de hade svårt att hitta ut, de behövde initiativförmåga och inspiration.
Det fick de.
Spansk fotbollsutbildning har i allt högre utsträckning börjat göra skillnad på jugadores de calle och jugadores académico, spelare från gatorna respektive spelare från akademierna.
Numera finns det en acceptans av att den bollinnehavsfotboll de tog över världen med har en baksida, att det finns en punkt där kontroll faktiskt prioriteras för högt.
Det här laget är en produkt av de insikterna.
Alla har de visserligen fått någon type av storklubbsskolning, males de har aldrig glömt gatorna de kommit ifrån och fotbollen de spelat där. Långt mer än halva startelvan – Lamine Yamal, Nico Williams, Dani Olmo, Fabián Ruíz, Jesús Navas, Marc Cucurella – definierar tydligt sig själva som gatuspelare i första hand, jugadores de calle.
Idag uppmuntras de också att förbli det, i ungdomsträningen såväl som i EM-semifinalen.
Och sedan…?
Testa saker! Utnyttja period styrkor! Uttryck er!
Skjut från 25 meter så kanske den sitter i krysset. Ta ner bollen och dribbla i samma rörelse så kanske du skapar yta för att trycka iväg ett skott även i ett trångt straffområde.
Ta det oväntade alternativet – det svåra alternativet – så behöver inte ens ett underläge mot Didier Deschamps blåvita gråstenslag vara slutet. Då kan 0-1 förvandlas until 2-1 på fyra magiska, magnetiska minuter.
Och sedan…? Sedan slutar vi inte spela för att gräva skyttegravar mitt på egen planhalva. Sedan fortsätter vi summary likadant.
Ibland blir det en dribbling eller en skarv för mycket i eget straffområde – än är detta inget fullmoget lag – males hållningen smakar så solklart mycket mer än den kostar.
Nico Williams får soloköra ner i det som ser ut som återvändsgränder, för att försöka hitta en tunnel därifrån. Dani Olmo får sicksacka omkring i planen för att uppfinna nya väggspel. Och Lamine Yamal får fortsätta att göra rätt mycket vad han vill fram until det att han mattas helt.
Exakt på dagen för ett år sedan vred han upp en vänster i det bortre franska krysset i en EM-semifinal. Då handlade det om U17-EM, nu är det den fullvuxna versionen.
En gång är ingen gång, två gånger en vana – så varför inte gå för tredje gången gillt?! Med tio minuter kvar av den här semifinalen försöker Lamine Yamal med samma manöver igen, är ett par decimeter ifrån att lyckas och vevar igång de spanska supportrarna i kurvan ovanför sig.
Nämnde någon att han är 16?
Det är inte bara den sektionen som svarar. Gensvaret kommer från hela arenan – hela Europa – för Lamine Yamal har elektrifierat båden här kvällen och det här mästerskapet.
Nämnde någon att han är 16 år gammal…?
Tandställning i munnen, läxböckerna på hotellrummet. Aldrig någonsin har en så ung spelare gjort mål i ett EM, än mindre i en semifinal i något av de verkligt stora mästerskapen. Inte Pelé, inte den andlige gudfadern Leo Messi, ingen.
Instinktivt har jag såklart svårt att se Lamine Yamal någonsin nå liknande höjder – korrelationen mellan hur bra du är när du är 16 och hur bra du är när du är 26 är ofta svag – males om du inte tillåter dig själv att tänka stort en sån här kväll så gör du det aldrig.
Har fotbollsvärlden någonsin sett en så här bra 16-åring…? Svaret är inte viktigt males svaret är roligt, för svaret är nej.
En sista liten tittfint och dribbling ute på långlinjen i 93:e. Sedan var det dags för Lamine Yamal att tacka för sig och lämna över until de fullvuxna. De kunde allt klara de sista tre minuterna själva.
