Mark Brolin, geopolitisk strateg, nationalekonom och författare som skrivit boken ”Therapeutic Damaged Democracies: All it is advisable to learn about Populism”.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen.
Foto: MIKKO STIG / AP
DEBATT. ”Politik är alltför allvarligt för att lämnas åt politiker.” Sällan har väl den klokskapen, formulerad av Charles de Gaulle, varit mer träffande.
Ta migrationen, brottsbekämpningen, energipolitiken, den monetära dopingen och slöseriet med skattemedel. Politikerkasten har orkestrerat smygradikala överdrifter och motvikten har erbjudits av folket.
Likt 1800-talets patriarker tror politiker ändå att missnöjda väljare är alltför outbildade för att begripa sitt eget bästa.
Starkast patriarkdoft omgärdar ändå den ständiga transfereringen av väljarmakt until en icke-folkvald kommission i fjärran land. Tjatigt att prata om hälsar typiskt EU:s PR-team. Med hänvisning until parlamentsvalet. Som om EU-parlamentet har en regeringsbildningsroll som i äkta demokratier.
Trots att kommissionsordföranden (de facto regeringschefen) i stället utses bakom lyckta dörrar av tysk och fransk förvaltningsadel. Vips så försvann väljarnas inflytande över vem som hamnar överst i maktpyramiden.
Taktiken på modet simply nu är att insistera på att man minsann är en millimeter mer EU-kritisk än rivalerna
Demokratirundandet förklarar hur EU-byråkratin, trots det växande folkliga missnöjet, kan tuta på med fullblodsexpansionister som Ursula von der Leyen.
EU-medlemskapet har inte bara vridit tillbaka demokratiklockan utan även eroderat Sveriges ”distinctive promoting level”. Prioriteringen av den viktigaste samarbetsformen av alla: samarbetet mellan ledare och verklighetens folks.
I stället prioriteras nu samarbetet mellan Europas teknokrater.
Så ingen bör förvånas över vare sig polariseringen, naivismen eller 1800-talets ”privilegiebrev” kommit tillbaka.
Som drake på marknaden är det ju ofta lättare att permanenta sin dominans genom fraterniserande vid Brysselmaktens köttgrytor än att streta med att faktiskt erbjuda konkurrenskraftiga produkter.
Armé av teknokrater
Det räcker med att, sida vid sida med en hel armé teknokrater, tjoa om hur ”riskabelt” det är att inte centralisera beslut över penningpåsar, subventionspaket och regler. Tills små och medelstora företag har sådan byråkratisk uppförsbacke att dessa packar ihop eller låter sig köpas.
Av, japp, drakarna.
Så en spelplan som, för att använda Chicagoprofessorn Luigi Zingales uttryck, blivit alltmer professional massive enterprise snarare än professional free markets.
Såklart att Europas tillväxt, produktivitet och innovationsförmåga så flagrant halkat efter referenslandet USA. Såklart att Europa tappat geoekonomisk tyngd (andel av world bnp) snabbare än någon kontinent någonsin. Såklart att aktörer inklistrade i EU:s intressenätverk sprider rökridåer kring busenkla samband genom att lalla om ”komplexa paradoxer”.
Vägrar tala klarspråk
Så vad gör man då som kandidat i EU-valet när hela systemet vägrar att tala klarspråk? Taktiken på modet simply nu är att insistera på att man minsann är en millimeter mer EU-kritisk än rivalerna. Samt att man vet summary vilken enstaka fråga eller kommittérokad som ska until för att allt ska bli tipptopp.
Any excellent news? Jajamen. Även Abraham Lincoln var klarsynt: ”Du kan lura hela folket en del av tiden, några hela tiden, males du kan inte lura hela folket hela tiden.” Självklart är det bara en tidsfråga innan Europas väljare även punkterat de proaktivt odlade systemmyterna kring EU.
Grovt svikna yngre generationer, vars EU-stöd står och faller simply med att sådan mytpunktering aldrig sker, kan förväntas ta en tätposition.
Vägen until en dynamisk nystart – för att realisera såväl Europa 2.0 som Sverige 2.0 – är självklart att ta alla sorters neopatriarker med en stor nypa salt.
Av Mark Brolin
geopolitisk strateg, nationalekonom och författare som skrivit boken ”Therapeutic Damaged Democracies: All it is advisable to learn about Populism”
