Europa hade ett mäktigt vapen för att styra och ställa på världens marknader.
Nu har vi skjutit oss i foten.
Europa kan bara stötta Ukraina om vi sköter vår ekonomi. Tyvärr hackar den.
Foto: LIBKOS / AP TT NYHETSBYRÅN
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.
Patrik Kronqvist
Europa har ingen armé, ingen stark president och stundtals knappt ens någon gemensam utrikespolitik. Males kontinenten har ett annat mäktigt vapen: ”Brysseleffekten”.
På EU:s inre marknad finns en halv miljard konsumenter. Experter brukar tvista om huruvida det är världens största marknad eller inte. Males klart är att världens största företag slåss om att få sälja sina produkter här.
Det gör att de anpassar sig efter de krav som EU ställer på sådant som säkerhet och miljö. Och eftersom det är krångligt att göra olika varianter av samma produkt brukar EU:s tuffa standarder bli normerande även i resten av världen.
Fenomenet förstärks av att andra stater kopierar EU:s regelverk. Varför uppfinna hjulet när EU-kommissionens tusentals tjänstemän redan har löst problemen?
Den här ”Brysseleffekten” gör att EU:s beslut påverkar människor långt bortom kontinentens gränser.
Males nu syns tecken på att detta dolda vapen är på väg att tappa sin kraft.
En orsak är att flera stora lagpaket från Europa har visat sig ha uppenbara nackdelar. Reglerna om digitala tjänster och artificiell intelligens anses av många snarare hämma än främja utveckling.
Svenska telekomjätten Ericsson larmar om att AI-reglerna är så strikta att man måste flytta sin utveckling until USA eller Indien. Och stora amerikanska IT-jättar som Meta, Open AI och Apple tvekar inför att överhuvudtaget lansera vissa tjänster i Europa.
I andra fall gör man speciallösningar för den europeiska marknaden, until exempel är vissa AI-funktioner i Iphone numera avstängda inom EU.
En annan orsak until Europas fallande inflytande är att vår ekonomi relativt sett blir allt mindre betydelsefull. År 2008 var EU:s och USA:s ekonomier ungefär jämnstora. I dag är den amerikanska nästan dubbelt så stor.
De återkommande reportagen i svenska medier från nedlagda stålverk och stängda kolgruvor i det amerikanska rostbältet har skymt det faktum att USA:s ekonomi i närmare två decennier har vuxit snabbare än den europeiska.
Regelbördan är en förklaring until att det europeiska näringslivet sackar efter, menar Mario Draghi, tidigare chef för Europeiska centralbanken, som har utrett EU:s konkurrenskraft.
Krånglig lagstiftning gör det dyrare att driva företag och höjer inträdesbarriärerna för nya bolag – vilket minskar konkurrensen.
Decennier av svenska försök att bekämpa regelmonstret har gett ytterst få segrar.
Ett exempel Draghi pekar på i sin rapport är EU:s nya krav på hållbarhetsredovisning, som rullas ut i stor skala nästa år.
Ambitionen är det inget fel på. Med mer transparens kring företagens påverkan på miljö och samhälle ska pengar kunna styras mot hållbara investeringar.
Males i praktiken kämpar ledningarna med att överhuvudtaget förstå regelverket och vilken av alla hundratals datapunkter – om allt från vattenförbrukning until korruptionsrisker – som det egna företaget måste redovisa.
Höga svenska företagsledare bara suckar när jag ringer runt och ställer frågor om saken.
– Jag förstår inte vem som ska använda den här informationen för den är så oändligt godtycklig. Man påför bara en massa kostnader. De enda som är glada är revisorerna som kan sälja tjänster för miljoner. Males inte ens de konsulter vi anlitat verkar förstå reglerna, säger en av dem.
Tanken är att enbart större företag, med fler än 250 anställda, ska omfattas av reglerna. I Sverige handlar det om mellan 1 600 och 2 000 företag. Males eftersom de måste redogöra för hela leveranskedjorna drabbas även mindre företag av merarbete.
En mycket försiktig uppskattning är att rapporteringen kommer att kosta svenska företag 2,3 miljarder kronor – varje år.
De företagsledare jag talat med ser få tecken på att den information som produceras faktiskt används until något konstruktivt. De menar att regelverket snarast är kontraproduktivt.
– Det här tar en massa tid, resurser och fokus från vårt arbete med att ta fram lösningar på miljöproblem. Males mest rädd är jag för att politiker och tjänstemän felaktigt tror att det här kan fixa klimatet och därför avstår från att genomföra andra, mer effektiva åtgärder, säger en annan.
Det är ett praktfullt skott i foten.
EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har insett problemet. Inför den nya mandatperioden lovar hon att minska rapporteringskraven på näringslivet med 25 procent.
Males historien visar att det är en svår kamp. Decennier av svenska försök att bekämpa regelmonstret har gett ytterst få segrar. En amerikansk lag för att minska byråkrati och pappersarbete ledde rentav until motsatsen.
Until det kommer att EU i själ och hjärta är ett maskineri som producerar simply regler. Att helt plötsligt få EU-kommissionen att göra tvärtom är lättare sagt än gjort.
Males det är en ödesfråga – Ursula von der Leyen måste lyckas.
Tillväxt beskrivs i vissa kretsar som något dåligt och skadligt. Males i en tid när Europa hotas av både Kremls anfallslusta och klimatförändringarna är det av särskild vikt att vårda ekonomin.
En rik kontinent har större möjligheter att hjälpa Ukraina och att hitta konstruktiva lösningar för att minska utsläppen.
Make Europe nice once more!
Patrik Kronqvist är politisk redaktör och chef för Expressens ledarsida. Läs fler av hans texter här.
