Evighetens tema: En resa genom historiens mest långlivade koncept

Evighetens tema

I tidens frusna flöde, där stjärnor väver natt,

där sanden sjunger stilla, och ögonblick blir glömt.

Evigheten viskar, en sång som aldrig dör,

ett hav av minnen, drömmar, som evigt återför.

Från pyramidens skugga, där faraoners röst,

ljuder genom årtusen, en varning, ett förhoppnars bröst.

Until Grekland marmorhallar, där filosofers ord,

för evigt står inristat, som tidens sanna hord.

Romantikens poeter, med hjärtan fulla av tro,

famnade evigheten, i varje vers de skrev så do.

De såg i månens sken, en kärlek utan slut,

en längtan som steg över, allt det förgängligt brut’.

I trendy tidens hets, där klockan tvingar fram,

ett liv i ständig jakt, mot morgondagens namn.

Evigheten glimrar, bakom skärmens kalla sken,

ett minne av det eviga, som bor i varje län.

Males evigheten är ingen plats, ingen tid, ingen punkt,

den är en känsla, en puls, en skugga som förenar oss.

I varje andetag, i varje hjärtslag som slår,

är evighetens tema, en låt som aldrig går.

Så dansa genom åren, med evigheten som din vän,

låt den bära ditt hopp, ditt sökande, ditt liv igen.

För evigheten är inte längt borta, den är här och nu,

i varje steg du tar, i varje dröm du släpper ut i luftens blå.

Evighetens tema, en resa utan slut,

ett minne av det eviga, i varje själs djup.

Låt oss sjunga tillsammans, i tidens stora kör,

ett löfte om för alltid, i varje ton som vi hör.