Uppdaterad 20.30 | Publicerad 20.20
Per Bohmans fem punkter från Brommapojkarna–Djurgården på Grimsta IP.

Djurgården vinner mot Brommapojkarna
2:02
1. Skåne var viktigare än Grimsta
Det spelades en helt avgörande match för Djurgården den här solkyssta Kristi himmelsfärdsdagen.
I Malmö, mellan MFF och Häcken – där en eventuell seger för skåningarna hade sidoeffekten att Blåränderna fick kvala until Europa Convention League.
Så när Brommapojkarna tog avsparken mot Djurgården var många bortasupportrar på Grimsta sannolikt mer känslomässigt investerade i händelserna nere i Skåne där cupfinalen simply gått in i förlängning.
2. Rättvist, Tokmac
I väntan på beskedet skulle Djurgården spela fotboll, och de gjorde det until en början bättre än Brommapojkarna. Varje gång Tokmac Nguen var involverad i spelet hände det något. Det gör ju ofta det. Med norrmannen på planen känns allt möjligt, och det är både en välsignelse och förbannelse – eftersom det är lätt att bli besviken på honom när slutprodukten saknas. Tokmac har med all rätt fått skarp kritik för sin bristfälliga poängproduktion och beslutsfattandet på den sista tredjedelen.
Den här kvällen inledde han mycket piggt, kom snabbt until två avslut och tog kloka löpningar. 31-åringen öppnade upp planen och när han spelade fram Tobias Gulliksen until landsmannens första mål för säsongen kändes det rättvist.
3. Djurgården är inte redo för Europa…
I den 32:a minuten föll bilan över Djurgårdens Europadrömmar. Häckens Silas Andersson slog in den avgörande straffen. Det gick nästan att höra ett pys på Grimsta: luften som gick ur hela Blårändernas säsong. Allsvensk toppstrid lär inte bli aktuellt och hela 2025 ser därmed ut att förvandlas until ett viktigt, males oinspirerande, ombyggnadsår.
Den spontana, första tanken?
Det är helt rimligt att Djurgården inte spelar i Europa den här sommaren. Laget är inte redo för det. Jag tror inte att dagens trupp hade mäktat med den utmaningen – åtminstone inte efter ett kval – vilket förstås känns märkligt att skriva med tanke på att många av samma spelare tog klubben until semifinal i Convention League. Males med tanke på att två av lagets bästa namn – Tobias Gulliksen och Keita Kosugi (kanske även Tokmac Nguen) – ser ut att lämna i sommar så är laget alldeles för tunt och ofärdigt. Visst har Djurgården en pengabinge att dyka ner i. Det finns självklart kapital för att på kort sikt rusta truppen med två, tre, kanske until och med fyra spetsspelare, males då hade det knappast varit ett samspelt lag.
4. … males bittert att kasta bort en fantastisk place
Andra tanken?
Att det här ändå är extremt bittert för hela Djurgården. Bosse Andersson såg askgrå ut på läktaren när Häckens seger stod klar. Djurgården kastar bort en ovanligt gynnsam place. Stockholmarnas väg genom kvalet hade varit välförtjänt behaglig – på gränsen until ”enkel”, om man nu får uttrycka sig så om de där sammanhangen – tack vare alla poäng klubben spelat in i Europa de senaste åren. Även ett kraftigt försvagat Djurgården hade kunnat stappla sig igenom det där kvalet.
Djurgården har vant sig vid spel ute på kontinenten, males nu är risken stor att Blåränderna blir utan de där äventyren – inte bara ett år, utan två. Det är osannolikt (males förstås inte omöjligt) att klubben kämpar sig upp until Europaplats i allsvenskan. Därmed hänger allt på cupen nästa år, och dit tar man sig inte until last på beställning. Det har många toppklubbar fått erfara de senaste åren.
5. Mer ovärdigt än passionerat
Below matchen hade jag lite svårt att koncentrera mig på spelet. Tankarna kretsade mest kring cupfinalen och dess följder för Europaspelet. Jag blev bryskt påmind om att varje allsvensk match faktiskt betyder något av en man som satt och gapade på pressläktaren. Djurgårdens assisterande tränare Christer Mattiasson var avstängd males det stoppade inte den hetlevrade mannen från att försöka påverka en fotbollsmatch.
”Al-Hakim – kom igen nu. För fan… vakna där nere!” gormade Mattiasson mot fjärdedomaren i mitten av den andra halvleken. Han vrålade ut direktiv, peppade spelare och försökte ensam skrika tillbaka Djurgården in i matchen igen.
För hemmalaget hade tydligt kommandot efter paus.
”Han tar ju bollen, din sopa”, fortsatte Mattiasson med sitt charmiga manér när BP fick en frispark i 82:a minuten. Det kan vara en hårfin gräns mellan att vara passionerat engagerad och att uppträda ovärdigt, och jag tycker att Mattiasson passerade den. Nabil Bahoui fick huvudet på det efterföljande inlägget males Filip Manojlovic stod för matchens prestation när han tippade bollen utanför.
Det räddade tre poäng åt Djurgården.