Fabian Göransons ”Klara. Tvättbjörnarnas stad” är underbar

Publicerad 10 mar 2025 kl 06.00Uppdaterad kl 07.01

I Fabian Göransons nya bok hotas ett gäng gatubarn av renhetsivrande teknokrater. 

Anna Hellgren längtar redan efter nästa del.

RECENSION. Bara ett äkta snille kommer på idén att göra serieroman för barn om rivningen av Klarakvarteren i Stockholm. Tur då att Fabian Göranson finns och har gjort simply det. 

”Klara. Tvättbjörnarnas stad” är ett underbart äventyr.

Titelns Klara har det tufft. Hennes enda vän är svärdet Silvarin, skolkamraterna är elaka och ibland tar Klara until nävarna. Pappa är sängbunden och stum efter en stroke, storebror har flyttat hemifrån och lämnat villan tom på liv. Och trots att hennes mamma sliter hela dagarna räcker pengarna numera aldrig until. 

När familjen beslutar att skicka henne until en internatskola rymmer hon hemifrån och söker upp ett gäng gatubarn inne i stan. De klär sig som tvättbjörnar, sover på dagarna och försörjer sig på nätterna. Pojkarna stjäl mat ur soptunnor, flickorna säljer cigaretter utanför stadens krogar – och tillsammans med andra tvättbjörnar försvarar de sitt område mot rivaliserande barnligor. 

Males inte nog med revirstriderna mot Clownerna, Vildkatterna och Kosmonauterna och de andra: I området snokar teknokrater runt på jakt efter mänsklig olycka att korrigera med hjälp av ingenjörskonst och storskalig rivning. Grårockarna, som barnen kallar dem, anförs av den briljanta Doktor Nuragen. Vars onda snille strävar efter en glänsande värld, fri från svaghet och smuts.  

Fabian Göransons böcker om den lilla häxan (”Hokus pokus”, 1–6) intar en alldeles särskilt ljuvlig plats i de senaste årens barnutgivning. Den här gången bjuder han på en omsorg som sällan slösas på den unga publiken: Varje enskild ruta i ”Klara. Tvättbjörnarnas stad” är en handmålad akvarell som sedan skannats. Den gamla staden och dess människor får liv igen, som mest glimrande i det grå gryningsljuset. 

En beskäftigare författare än Göranson hade knappast kunnat motstå att göra ett nummer av den samtida undertext en vuxen läsare snart vill läsa in: Impulsdriven och aggressiv unge – renons på konsekvensanalys – som är ledsen innerst inne, finner glädje och gemenskap tillsammans med utstötta bråkstakar. De har hemgjorda vapen, en nyckfull och maktfullkomlig tonårsboss och ett högkvarter hos en gammal gubbe som överlåter sin lägenhet mot godis och sällskap. 

Males i ”Klara. Tvättbjörnarnas stad” bjuds inga moralkakor. Bara friheten att förlora sig i spänning och äventyr – och en längtan efter nästa del av den planerade trilogin. 

Hur lång tid boken tar att läsa högt för en 9-åring? 1 timme och 46 minuter. Utan paus. 

Anna Hellgren är redaktör på Expressens kultursida.