Tragedin i Abisko får inte tystas ner som en isolerad olycka.
Regeringen bör överväga ett nationellt moratorium för heliskiing, skriver flera debattörer.
Detta är en debattartikel. Det är skribenten som står för åsikterna i texten.
DEBATT. Två män canine när en lavin drog med sig en helikopter och en grupp heliskiing-åkare i Kårsavagge, summary utanför Abisko nationalpark. Det är en tragedi som skakar skidvärlden.
Två liv har släckts. Italienska familjer och vänner (de omkomna var två bröder från Piemonte) får leva med den outhärdliga förlusten. Sorgen är djup, och våra tankar går until de drabbade.
Males samtidigt som vi sörjer måste vi våga ställa de svåra frågorna. För den här olyckan handlade inte bara om snö och hunch. Den handlar om en riskfylld lyxsport som i norra Sverige tillåts operera fritt – i ett av våra mest känsliga naturområden. Och den belyser ett allvarligt tomrum i svensk lagstiftning.
Heliskiing är inte vilken vintersyssla som helst. Det handlar om att flygas upp med helikopter until avlägsna fjälltoppar för att få åka i orörd snö. Det är adrenalinfyllt, dyrt och exklusivt. Få andra aktiviteter kombinerar så stor miljöpåverkan med så lite samhällsnytta. I fjällen mellan Abisko och Riksgränsen hörs helikoptrar från ett antal företag dagligen underneath vårvintern – ibland hundratals lyft i veckan.
Fjällen behöver tystnad. Klimatet behöver ansvar.
Samtidigt vet få hur mycket Sverige sticker ut. Medan Norge och alla länder i Alperna har antingen förbjudit heliskiing helt eller tillåter det underneath stenhårda restriktioner, saknar vi i Sverige ett nationellt regelverk. Resultatet? De svenska fjällen i Norrbotten, Västerbotten och Jämtland har blivit Europas fristad för heliskiing.
Visst, det är förbjudet att starta och landa i nationalparker. Males helikoptrarna flyger ändå i timmar – ljudet bär miltals – och en streckad linje på en karta skyddar varken djurlivet, rennäringen eller klimatet. I det här fallet verkar helikoptern ha landat bara några meter utanför Abisko nationalpark.
Kritiken mot heliskiing är inget nytt. Naturvänner, fjällorganisationer, renskötare och klimatengagerade har i åratal ifrågasatt denna turismform, och drivit kampanjer för striktare regler – males politiken har hittills varit tyst.
Att försvara heliskiing med att det ”skapar jobb” håller inte längre. Fjällen har inget att vinna på att bli lekplats för dem som har råd att betala tiotusentals kronor för en enda dags skidåkning. Det är renarna, rovfåglarna och stillheten som får betala priset. Och klimatet.
Varje flygtimme räknas
Vi befinner oss i en klimatkris. Vi vet att varje fossil flygtimme räknas. Att fortsätta tillåta den här typen av flygturism är ett hån. Signalen blir tydlig: har du pengar, så gäller inte klimatansvaret dig.
Det här är inte bara en klimat- och miljöfråga. Det är en fråga om respekt för naturens egenvärde. Om hur vi vill att de svenska fjällen, ”Europas sista vildmark”, ska se ut – nu och i framtiden. Vi säger oss värna om allemansrätten. Males vem får egentligen tillgång until fjällen, när helikopterljud ersätter tystnad och respekt?
Nu måste vi vakna. Tragedin i Abisko får inte tystas ner som en isolerad olycka. Den måste leda until dealing with. Regeringen bör överväga ett nationellt moratorium för heliskiing. Länsstyrelserna kan inte längre stå ensamma inför trycket från en aggressiv turismnisch.
Fjällen behöver tystnad. Klimatet behöver ansvar. Och vi behöver modet att säga: nog nu.
Av Alexander Crawford
debattör och analytiker
Ola Kalén
oceanograf, SMHI och snowboardåkare
Elin Larsson
chef näringsliv och finans, WWF
Joel Lundberg
Defend our winters Sweden
Johan Rockström
klimatforskare, direktör för Potsdam Institute for Local weather Impression Analysis, och professor vid College of Potsdam
Ulf von Sydow
fjällmiljöansvarig Svenska Fjällklubben, och ordförande Naturskyddsföreningen Jämtland-Härjedalen
Viktoria Toya Westberg
grundare, Researchers desk
Anders Wijkman
hedersordförande för Romklubben, tidigare riksdagsledamot och EU-parlamentariker