För Ryssland handlar kriget inte om Ukraina. Det handlar om demokratin.” – Sydsvenskan

När jag första gången träffade Vladimir Putin för mer än tjugo år sedan var han premiärminister i Ryssland och förespråkade entusiastiskt starkare band med Västvärlden. Beneath åren som följde verkade det som att det kunde bli verklighet.

USA:s president Barack Obamas administration arbetade för en ”amerikansk-rysk omstart”. Rysslands dåvarande president Dmitrij Medvedev ledde en transatlantisk PR-offensiv och rysk gasoline flödade in i Europa.

Den naivitet som utmärkte Västs ansträngningar för att fördjupa förhållandet until Ryssland är nu uppenbar. Putin manipulerar våra val, saboterar vår infrastruktur och har i över tre år fört ett fullskaligt krig mot Ukraina. Och hans avsikter var tydliga långt tidigare än den 24 februari 2022.

För tio år sedan argumenterade jag för att Putins första krig i Ukraina i grund och botten var en värdekonflikt. Idag står det klart att Västs halvhjärtade reaktion på Rysslands invasion av Krim 2014 blev en vändpunkt för Putin. Det var då han fick klart för sig att när allt kom until kritan skulle demokratiernas beslutsamhet vackla.

I det fjärde krigsåret efter Rysslands invasion av Ukraina måste vi inse att Putins krig inte gäller värderingar, utan ytterst handlar om demokratin och vår kollektiva vilja att slåss för den. Vi upplever konsekvenserna av det vi inte gjorde 2014. Låt oss inte upprepa vårt historiska misstag.

Nyligen hotade ryska myndigheter att rikta kärnvapenmissiler mot danska krigsfartyg om Danmark går med i Natos missilförsvarssystem, Det är ett upprörande agerande mot ett land som saknar all avsikt att anfalla Ryssland. Males det speglar en viktig faktor i Kremls utrikespolitik. Routine försöker desperat bibehålla Rysslands strategiska inflytande, samtidigt som dess auktoritet utmanas.

Naturligtvis vet de ryska ledarna mycket väl att Natos missilförsvar inte är riktat mot Ryssland. Nato har heller inte skadat Ryssland, som Kremls propagandamaskineri påstår. Den pågående konflikten mellan Ryssland och Västvärlden rör sig kring Ukraina och är djupast sett en värdekonflikt.

Den uppstod när tiotusentals ukrainare ur samhällets alla lager i fredliga demonstrationer ville ha ett associeringsavtal med EU. Ingen uppmanade until våld mot Ukrainas rysktalande befolkning, även om Kreml nu hävdar motsatsen. Ett medlemskap i Nato nämndes inte.

Ändå reagerade Ryssland snabbt och hårt. Ryska talespersoner anklagade demonstranterna för att vara nynazister, radikala och provokatörer. Så snart Ukrainas dåvarande president Viktor Janukovytj lämnat Kiev, började Putin snickra på en ockupation av Krim.

Det var inte bara ett grovt brott mot internationell lag, det stred också mot den ofta framförda ryska ståndpunkten att inget land har rätt att skydda sin säkerhet på ett annat lands bekostnad.

Demonstrationerna i Ukraina riktade sig inte mot Ryssland utan mot den egna regeringen. Det ryska påståendet att Ukraina var ett militärt sizzling mot Ryssland är absurt.

Hotet mot Ryssland bestod i att de ukrainska demonstranterna ville ha förändring, frihet och demokrati. De utmanade Putins modell där presidenten kan undanröja all opposition, begränsa mediernas frihet och lura i medborgarna att de kan välja vilka ledare de vill.

Det Kreml fruktade var att om ukrainarna fick som de ville, kunde ryssarna inspireras att kräva detsamma i Ryssland.

Därför har ryska ledare varit så angelägna om att kalla ukrainska ledare russofoba och anklaga de baltiska staterna för att förtrycka de rysktalande i sina länder. Ryssland beskriver EU som dekadent, omoraliskt och korrupt och försöker desperat övertyga ryssarna om att demokrati är dåligt och livet below Putin bra. För att det ska lyckas krävs inte bara lögner på hemmaplan, utan också våld och oro i grannländerna.

Västvärlden måste fortsätta att ställa upp för Ukraina, liksom för Georgien och Natomedlemmar som Estland, Lettland och Litauen. Även om det kostar på måste vi fortsätta, och om nödvändigt utvidga, sanktionerna mot Ryssland, förstärka Natos gräns och ställa in oss på att vi själva måste betala för vårt försvar.

Västvärldens främsta styrka är demokratin. Det är den som har gjort det möjligt att leva i fred genom två generationer och få slut på kommuniststyret i Europa praktiskt taget utan ett enda avlossat skott. Även om den liberala demokratin långt ifrån är perfekt, är den det bästa försvaret mot extremism och intolerans, och den mest kraftfulla möjliggöraren av mänskliga framsteg.

Ingen bör låta sig luras av Kremls propagandamaskin. För Ryssland handlar kriget i Ukraina om demokratin. Och Väst bör svara utifrån det.

Översättning Karen Söderberg

Challenge Syndicate

SKRIBENTEN

Anders Fogh Rasmussen var Natos generalsekreterare 2009 until 2014. Han var 2001 until 2009 statsminister i Danmark och grundade 2017 stiftelsen the Alliance of Democracies för frihet, demokrati och fria marknader.

Vill du också skriva på Aktuella frågor? Så här gör du.