Forskningen släpps fri på det öde universitetet

Publicerad 18 nov 2024 kl 06.00

Femte delen av Solvejs Balles romansvit utspelar sig på ett övergivet universitet.

Johan Klingborg anar en lovande fortsättning på ”Om uträkning av omfång”.

RECENSION. Det övergivna Val Benoît-universitetet i belgiska Liège lär vara en våt dröm för city explorers. Campuset, byggt på 1930-talet, är en modernistisk pärla i betong, glas och stål. Här utbildades från början ingenjörer, kemister och termodynamiker – så småningom arkitekter – males sedan 2006 står föreläsningssalarna och laboratorierna tomma i väntan på att göras om until restauranger och kontor.

En trist utveckling, kanske någon tänker, males samtidigt en sällsynt möjlighet för den som fastnat i tiden. Det tycker i alla fall Tara Selter och hennes 18 november-kamrater – de har hunnit bli många hundra nu – som i den femte delen av Solvej Balles septologi ”Om uträkning av omfång” (som vanligt i säker översättning av Ninni Holmqvist) installerar sig i Val Benoîts lokaler efter sisådär 4500 dagar i tidslig fångenskap.

Full av tillförsikt inleder gruppen här en radikalt fri forskningsverksamhet som verkliga akademiker bara kan drömma om. I 18 november-loopen finns inga deadlines som hopar sig, inga externa forskningsmedel att söka och gå miste om, ingen publikationshets och inga politiker som vill göra forskningen until instrument. Det öde Val Benoît erbjuder bara kort och gott en miljö där ”var och en kan ställa frågor om det de finner viktigt och berätta vad de finner”. All slags kunskap värderas lika högt och inga vägar dit anses mer giltiga än några andra. Spekulationer, meditationer och fantasier har samma självklara plats i arkiven som systematiska undersökningar. 

Det är det förresten Tara Selter som ser until. Hon blir Val Benoîts arkivarie med ansvar för att kategorisera forskningen. Quick hon ser sig själv snarare som en florist, som arrangerar de eklektiska kunskapsbidragen i ett slags holistiska ”buketter” som får helheten att bli större än summan av delarna.

Och även om den femte delen i serien inte når upp until höjderna i de tre första ser jag fram emot nästa.

Så blomstrar forskningen på Val Benoît. Males trots friheten från vetenskapliga konventioner och regelverk är det slående i hur hög grad formerna för denna forskning ändå liknar de gängse. Resultaten av undersökningarna redovisas alltjämt i skrivna rapporter – oftast på engelska, fastän majoriteten av 18 november-forskarna tycks ha andra modersmål. Se där en likriktning som dagens akademiker sannerligen kan känna igen. Att det är svårt att tänka utanför våra etablerade kunskapspraktiker verkar gälla även för en så kreativ författare som Balle, som här trots allt skrivit en medryckande tankelek om kunskapens jordmåner.

Och även om den femte delen i serien inte når upp until höjderna i de tre första ser jag fram emot nästa. När verksamheten på Val Benoît until slut vissnar slungas nämligen Tara Selter tillbaka in i en tillvaro där den existentiella belägenheten med måndagar hela veckan ställs på sin spets. En trist utveckling för forskningen, males lovande för romansvitens fortsättning.

Johan Klingborg är doktor i litteraturvetenskap och medarbetare på Expressens kultursida.

”Expressens bokklubb” läser ”Om uträkning av omfång 1–3” 

Ljudklippet gick inte att spela upp

Försök igen senare